Bloody Angel

Kapitel 20

(Har problem med watt pad så kapitel 18, 19 och 20 är blandade kolla så ni verkligen läser i rätt ordning)

Jag vaknar fastbunden med ögonbindel och tejp över munnen.

- Agnes?

Säger jag. Jag tror inte direkt att man hörde det som hennes namn men jag måste veta om hon är vaken. Inget svar. Jag tar ner handen och känner i bakfickan. Jag sitter på en stol så det tar inte så lång tid att få upp en kniv som jag har där. Jag skär loss repet runt armarna och sedan om benen. Jag tar bort ögonbindeln och tejpen.

- Herregud

Säger jag. Jag sitter i ett sunkigt rum med betong väggar och längst bort finns en stor järndörr. Det ser ut som en kloak fast övergiven typ för det finns inget vatten. Jag är helt ensam i rummet. Jag springer bort till ett galler och ser Agnes sitta på en stol.

- Agnes!

Ropar jag.

- Mhmf

Får jag som svar.

- Kolla om du har en kniv i bakfickan!

Hon känner efter och tar upp något ur fickan, troligtvis en kniv och börjar skära bort repen. Tillslut är hon helt fri och går bort till mig.

- Herregud d/n vi måste verkligen komma ut härifrån.

Säger hon

- Japp jag håller helt klart med dig. Kolla om dörren är öppen dem kanske sätter dit den för att man ska tro att den är låst.

Säger jag. Jag går bort till min järndörr och rycker upp den. Låst men väldigt rostig och möglig. Jag går ut och ser Agnes komma ut från andra sidan. Jag vinkar åt henne att komma och ger henne ett täcken på att vara tysta. Skuggorna kan höra oss annars. Vi smyger förbi många dörrar och när vi går förbi en låter det som att någon är där inne. Jag öppnar försiktigt dörren och kikar in. En Tv allvarligt en Tv!! Vi går vidare och helt plötsligt låter det som att någon gråter. Jag öppnar dörren och bakom den ser jag Adam fastbunden på en stolpe gråtandes.

- Agnes du går vidare jag hjälper Adam okej?

Viskar jag. Hon nickar.

Jag går in och skör loss Adam. Han kastar sig i min famn gråtandes och jag tröstar honom.

- Såja du är i trygga armar nu.

Viskar jag samtidigt som jag kramar om honom. När jag går ut ser jag Agnes och Jacob så vi går vidare.

***

Efter ungefär en timmes vandrande utan att hitta Alex eller Erik kommer vi fram till en stor stor järndörr. Den ser helt ny ut. Dörren är extremt tung och man kan endast öppna utifrån mörker jag på lås modellen. När jag kommer in i rummet får jag en stor chock. Detta är inte bra.

###

Okej detta blev ett kort kapitel. Men jag mår illa och har huvudverk så jag har inte kraften till att skriva mer tyvärr. Bara för det blev det säkert as dåligt men jag hoppas att ni tyckte det var bra endå! //Ellen ❤️😘❤️😘❤️