Bloody Angel

Kapitel 14

Alex vänder sig om och springer ut. Jag knuffar undan Alex föräldrar och springer efter honom. Jag ser hur han börjar närma sig en skog längre bort. Om han går in dit kommer jag definitivt tappa bort honom! Han springer in och jag hoppar över stora stenar och stockar för att inte ramla. Som tur är så snubblar Alex. Eller tur och tur jag fick iaf tag i honom. Jag kastar mig ner på marken och håller om honom

- Släpp mig din jävla slyna! (herregud det där är typ skit dåligt ovårdat språk ledsen för det!)

Skriker han frustrerat och ledset ut. Hela hans röst är hackig och hes. Tårarna bara forsar ner

- Släpp mig då!

En tår rinner ner längst min kind. Fan.. Jag snyftar till. Han sluta skrika och sprattla och kolla upp på mig.

- Jag lovar jag sa inget.

Viskar jag ut samtidigt som jag kramar om honom och gråter. Inte förrens nu märker jag att det regnar. Vi sitter mitt i den blöta och leriga skogen samtidigt som det regnar. Okej det är typ något som händer i en film där typ de nyss har gjort slut och kramar om varandra i regnet. Fast skillnaden här är att vi är helt leriga, gråter för att hans föräldrar misshandlar honom och han tror att jag ska det till de andra fast jag inte gjorde det.. Lista kan göras lång på skillnader.

- Förlåt

Viskar han ut. Man hör hur han anstränger sig för att inte börja gråta och låta stadig på rösten men hans röst är helt darrig och jag antar att han gråter under regnet

- För vad
Frågar jag tyst

- För allt.

Säger han och brister ut i gråt

- Shh, det är inte ditt fel!
Säger jag och snyftar

- Men vems fel är det då?

- Det är mitt Alex. Det är mitt fel, jag borde inte varit så nyfiken

Mitt i allt hör vi flera grenar knäckas. Mitt i allt ser jag den stora svarta skepnaden komma fram. Igen

###

Jag har ingen aning om vad jag skriver. Men vi får ju inte glömma bort skepnaden i skogen från första korta kapitlet så varför inte slänga in det här. Skulle bli tacksam om ni kunde skriva lite tips till nästa kapitel! Hoppas ni tyckte kapitlet var bra //Ellen ❤️😘❤️