Kidnappad av maffia ledare

2

Några minuter senare satt jag i en bil. Jag anade de eftersom jag hörde brummande ljud och de luktade bränsle. Jag var i chocktillstånd och jag visste inte om Cassy var vid mig. Det enda jag kunde höra var mina egna tankar och mina andetag. Mina händer var fortfarande fast bundna bakom min rygg och det var obekvämt att sitta ner så. Jag kände då och då att bilen bromsade.
" Hallå" Sa jag tillslut osäkert för jag tyckte att det var obehagligt att inte höra någon säga något, som om jag var ensam i bilen. Min röst darrade nervöst och jag sa de på engelska.
" Ja?" Sa en manlig röst.
" Vart tar ni mig?" Fick jag fram förvånat.
" Till chefen" Svarade han.
" Vilken chef?" Frågade jag.
Jag visste inget och jag gillade inte att jag inte visste något och var helt maktlös. Det var obehagligt att inte kunna se något eller veta vart man var eller vad som skulle hända. Det var nog den värsta känslan inom mig just då.
" Du kommer få se" Sa mannen med en kall röst. Jag tystnade till, jag visste att han inte skulle ge mer svar och jag var rädd för dem. Jag kände inom mig att jag skulle vara mer rädd för deras chef för det var hans plan att kidnappa mig.

Tillslut stannade bilen och jag blev utdragen från bilen. Jag skrek på honom och försökte göra motstånd fast jag visste att de var starkare än mig. Jag slutade att göra motstånd och skrika för jag såg ändå inget. Det luktade som om vi var i ett garage. En dörr bakom mig stängdes som jag hoppade av. Personen som höll i mig höll hårt i mig, för hårt.
" Är det hon?" Frågade en man som jag kände igen med hans röst. Jag såg fortfarande inte vem det var och kunde inte veta om jag kände mannen innan.
Jag fattade att de snackade om mig.
" Ja sir" Svarade han som höll mig. Jag kände hans handsvett på mina armar som han höll i. Han verkade vara nervös, som han var nervös över mannen han kallade sir.
" Bra! Ta henne till rummet" Sa han kallt.
Mannen som höll i mig drog sen iväg mig våldsamt åt ett håll.
" Släpp mig" Sa jag argt.
" Lugna ner dig" Sa han bara.
Vad tror han att jag ska reagera och bete mig när det kidnappar mig?

Sen kände jag att mannen tog bort mina rep och efter det tog han bort min ögonbindel så jag såg. Han hade svart hår med lite stubb på hakan, brungröna ögon och arg min som om jag hade gjort något mot honom, nästan avsky. Var det avsky för de jobbet han hade eller mig? Jag kände inte ens snubben.
Han puttade in mig i ett rum och stängde dörren. Jag sprang fram till den för att öppna men precis då hörde jag att han låste. Fan.
Jag kollade omkring i rummet där jag var. Det såg ut som ett vanligt rum, men mer lyxigt. Jag hade en walk-in-closet, en öppen dusch så man såg från rummet in till den för väggen var gjort i genomskinlig glas. Det fanns en dubbelsäng och igen dragna gardiner från taket till golvet. Jag gick fram till gardinerna och rörde vid tyget. Sen öppnade jag upp gardinerna så jag såg ut, det var så ljust efter att ha varit i mörker och inte kunnat se. Jag kisade med mina ögon och såg inget märkvärdigt. Bara att där jag var, var mitt ute i ingenstans. Inte nära trafik såg de ut som. Jag drog igen gardinerna och satte mig försiktigt på sängen.
Jag kollade bara på dörren som inte hade öppnats en. Vad ville de?

- 3 dagar efter kidnappning -

Jag vaknade nästa dag av att jag låg på sängen. Jag hade inte sett någon. Jag satte mig upp och såg vatten och mat på golvet. Seriöst? Är jag en jävla hund eller? Jag gick mot maten och vattnet eftersom jag var urhungrig och hade inte ätit på dagar.
Jag åt den mackan som fanns framme och så drack jag vattnet till. Hur länge hade de tänkt hålla mig här. De hade även bytt mina kläder för jag hade inte på mig mina kläder utan ett nattklänning i siden som var kort och inte min. Hur kunde de byta kläder på mig när jag låg och sov? Jag skulle ha märkt det. Tänk om de har drogat mig? Det måste det ha gjort för annars skulle jag märka om någon klädde av mig. Jag kände mig inte alls säker där jag var och jag ville bara hem till mamma. Jag var otroligt rädd. Jag visste inte vart Cassy var heller.