Kidnappad av maffia ledare

8

Jag bytte om till en kavaj som var grå och till höfterna och kostymbyxor som hängde ihop med kavajen. Under kavajen som var öppen hade jag en spetsbehå i svart. Man såg mycket av min hud. Jag gillar att visa upp min hud och kropp men med stil. Det var även kul att reta Nico med att vara så lättklädd. Se hur han reagerar när jag har så. Jag satte på svarta klackskor till och gick ner till nedervåningen.
Idag var det molnigt väder och inte så varmt som passade till den här klädseln, kanske lite för varmt dock.

När jag kom ner var det en stel och obekväm klimat i huset. Jag kunde inte låta bli att undra om det visste om det Nico visste, om mig. Det kändes som det. Ingen ville prata med mig som vanligt och det var väldigt frånvarande.

Jag satte mig vid sofforna en bit bort från de eleganta dörrarna där några av Nicos män var. Jag tittade ut dem för att göra det obekväma och för att det skulle ge mig något. Inredningen var väldigt mörkt men stilfullt.
Framför mig fanns det frukter i en skål som var sjukt snygg som detalj. Jag sträckte mig efter den samtidigt jag hade blicken mot det. Jag tog en äpple och tog en tugga. Då kollade det på mig och jag log för att det äntligen såg mig efter typ undvika mig. Det kändes som det.
" Varför så tysta?" Frågade jag efter jag ätit upp tuggan från äpplet. Det var fortfarande tysta. " Ligger jag illa till?" Sa jag med ett flin.
" Amara" Sa en röst och jag kollade åt hållet. Jag mjuknade till. Där stod Nico och jag ställde mig upp med blicken åt männen.
Jag kom fram till honom med några decimeter ifrån honom. Jag kollade upp på honom.
" Har du bett dina män att inte prata med mig? Så taskigt av dig" Sa jag det sista sarkastisk och bitchigt. Han kisade sina ögon och man såg att han blev lite osäker. Jag skrattade.
" Så osäker du är, gör jag dig nervös? Jag som trodde du var den farliga och den som ingen kunde komma åt av oss" Sa jag nöjt och kollade ner på mig.
" Vi ska ut på en färd, ät och kom ut" Sa han utan att svara på något jag sa. Jag blev besviken av att han int svarade utan ignorerade mig.
Jag vände mig om och gick mot bordet där frukost väntade på mig. Såklart fick jag äta ensam. Vad hade han gjort mot dem?

När jag var färdig gick jag ut genom de eleganta dörrarna och utanför väntade Nico lutandes och som en vakt med sin svarta LaFerrari. Han kollade på mig med en törst i blicken med sin mun som var lite öppen.
När jag kom fram till honom några decimeter ifrån honom kollade jag med kisande ögon på honom misstänksamt.
" Så Sir" Sa jag ironisk och menade inte alls det. " Vart ska vi?"
Han skrattade till lite utan svar som kändes som om jag vad maktlös igen.
" En tur" Sa han kort.
Han öppnade bildörren och höll den öppen för mig. Jag satte mig i bilen och han stängde dörren direkt efter mig. Jag kollade ut genom fönstret tills jag såg honom sätta sig framför ratten. Han stängde dörren efter sig och började åka från huset.

" Du är väldigt speciell" Sa han med en ton som gjorde att jag inte visste om det var en komplimang eller inte. Jag kollade på honom när han var fokuserad med att åka.
Av en konstig anledning ville jag ta tag i hans hand som var på växeln. Känna hans hand och värme men jag skakade bort tankarna direkt.
" Jag börjar tro att du inte gör det här med vänlig avsikt" Sa jag. Han kollade på mig kort utan svar. Det räckte för svar. Jag blundade ögon för några sekunder för att inse. Hela jag blev osäker.
Den här bilresan var en distraktion vad han skulle göra, han lurade in mig i bilen. Men för vad?
" Kommer du döda mig?" Frågade jag med mod.
Jag har alltid velat fråga den frågan. Vad hade han för avsikter med mig. Han var trots allt en maffia ledare och har dödat flera.
Han kollade på mig och la sin hand på mitt lår för några sekunder.
" Bara om du blir en hot" Sa han kallt och jag rörde hakan lite upp mot taket som ett tecken på att jag tänkte "Jasså".
Jag visste inte vad jag skulle svara så jag sa inget.

Bilen stannade aldrig och jag visste inte vart vi skulle göra. Vad än som väntade ville jag inte bemöta det. Han var så kall nu och visade inget för mig. Han sa inget som gjorde mig nervösare än vanligt. Han hade inte längre sin hand på mitt lår.
" Jag vill att du berättar vad det är du döljer" Sa han med ett befallande tonfall och allvarlig blick. Jag tittade på honom och betraktade honom. Hans befallande tonfall kommer inte hjälpa honom ett dugg.
" Jag har berättat" Ljög jag.
" Jag vet att du ljuger, my Amore"
Jag kände hur han började köra snabbare. Han ökade farten och han körde i en hastighet man inte fick. Förbi alla som en galning. Jag kollade på honom förvirrat över vad han höll på med.
" Om jag inte får ut det ur dig kanske det här hjälper" Sa han kallt.
Han syftade på hur han körde som en galning. Nu körde han ännu snabbare och jag började känna mig rädd vad som kunde hända om han fortsatte. Han var galen och farlig. Han körde på ett sätt då vi var nära att krocka flera gånger. Jag höll fast mig i bilen av den farten vi var i. Jag var chockad över hur långt han hade gått och förskräckt. Min blick vandrade mellan honom och vägen. Jag vad honom stanna bilen flera gånger men han struntade i det. Han ville få ut det jag hade inom mig och han tvekande inte. Han får alltid som han vill. Allt hände så fort.
Tillslut kom han i den farten vid berg där det var smala vägar och det kändes som han åkte rakt mot ett stup, som han tänkte döda oss. Han var galen. Jag såg att han ökade farten och jag kände pressen inom mig. Skulle mitt liv sluta här?! Jag hade panik och hade inte tid att tänka.
" NICO STANNA BILEN! NU! JAG GER MIG" Skrek jag flera gånger och han log nöjt. Han tvärstannade bilen precis några decimeter ifrån stupet. Jag for framåt av kraften från att bilen stannade. Jag andades häftigt och försökte samla mig. Jag drog min hand genom håret chockat.
" Bra val, Amore" Sa han. Jag vände min blick hastigt mot honom med ett suck besviket över att han fick exakt som han ville. Ovansätt vad visste han att jag ljög för honom. Jag bet mig i läppen.
" Du är galen" Fick jag fram och öppnade dörren hastigt och sprang ut. Jag stannade upp vid stupet och kollade ut på stupet som kunde ha blivit min död. Jag kände hur hela jag skakade och jag försökte samla mig med distans från Nico.
Jag hörde att han stängde bildörren efter sig. Jag vände mig om hastigt och argt.
" Hur kunde du!!?" Sa jag med arg ton. " Göra så mot mig. Jag kunde för fan dött och du bryr dig inte, bara du får din vilja igenom" Fortsatte jag i samma ton.
Han gick fram till mig hastigt och hårt och tog tag hårt i mina armar.
" Vem tror du att du är som tror att du håller något från en maffia ledare!" Sa han i argare tonfall som tystnade ner mig. Tonfallet gjorde mig rädd.
Jag blängde på honom och var både rädd och arg.
" Berätta! Annars möts ditt öde till värre än det här" Sa han.
" Både du och jag vet att jag inte vill vara fångad av dig så vad tror du?! Jag försöker komma härifrån och jag kommer ALDRIG ge upp! Så gör vad fan du vill. Tortera mig, döda mig, straffa mig, jaga mig till jordens ände men jag kommer aldrig ge upp! Jag kontrolleras inte av någon och du hatar det" Sa jag med argt och bestämt tonfall. Han släppte mig. " Även mina föräldrar kommer aldrig sluta" Avslutade han.
Han blev kall igen och betraktade mig.
" Så du har hittat det om dina föräldrar?" Sa han lågt.
" Ja" Sa jag kort.
" Synd det kommer aldrig hitta dig" Sa han och drog mig tillbaka till bilen.

Hans beteende gjorde mig rädd och ständig i oro. Nu visste jag klarare än innan att han är beredd att gå hur långt som helst, Gissa vad det gör jag med! Ja jag var rädd för den kontroll han hade över mig och hur långt han vågade gå men det gjorde mig mer modig och driven att komma härifrån. Han försökte även visa mig den kontroll och makt han hade över mig. Vad har gjort honom till den han är?! Att vara Maffia ledare? Pff han kunde bara avstå den?

Nico hade ett hårt grepp om min arm som gjorde ont. Han drog in mig i huset igen uppför trapporna till mitt rum, där han slängde mig så jag hamnade på golvet. Jag kollade på honom i avsky och smekte min arm över den onda beröringen han gav mig. Hans blick var stenhård och det såg nästan ut som om han skulle göra illa mig. Jag backade försiktigt halvliggandes på golvet.
Jag började känna hur mina ögon fylldes med tårar då ögonen blev suddiga. Sen kände jag tårarna rinna nedför mina kinder.
" Vad vill du?!" Skrek jag på honom och brast sen i gråt. Gråten bara kom.
Jag visste inte ens själv varför jag grät. Det var hemsk att vara fången när man inte ville och hur det behandlar en men jag har innan inte gråtit åt det så varför nu? Är det så att jag tillslut inte kan hålla det inom mig? Vad det än var måste jag kontrollera det. Det är ingen idé utan han livnär säkert på det.
Jag kollade upp på honom som stod upp som hukade sig ner framför mig. Hans ögon var förtrollande på ett sätt som fick mig att dras in i honom, i hans kontroll. Han smekte min kind med sin hand. Jag märkte då att jag hade slutat att gråta och våra ögon möttes intensivt. Jag kände att jag slukades av hans själ.
" Rör mig inte!" Säger jag med bestämd tonfall då jag lyckats få bort ögonen från hans ögon. Han fattade nog att jag inte längre var uppslukad av hans själ eftersom han drog sig lite bak och sedan ställde sig upp.
Jag tog min arm på sängen och tog mig upp. Jag ställde mig framför honom med modet inom mig och kollade argt och intensivt i hans ögon.
" Tro inte för en sekund att du kommer undan och tro inte att du kommer ha kvar mig här! Du må vara mäktig, manipulativ, kontrollerande och...ond men de goda vinner alltid" Sa jag bestämd och med en självsäkerhet som nog ingen skulle ha i den här situationen.
Han var chockad först men sen när jag avslutade brast han ut i ett kallt skratt. "Är du säker på det?!" Viskar han."Varför så säker på att du är god?" Avslutar han och går med ett flin därifrån.

Han är bra. Han vet hur han ska leka med mig med hans egna spel men alla kan bli slagen på deras egna spel. Frågan är vad som händer härnäst.