Kidnappad av maffia ledare

10

Jag gick runt i en butik medan Nico och de andra stod utanför som vaktande hundar samtidigt som de pratade allvar. Jag fick inte vara en del av det, han litade inte på mig.
Jag kollade åt hållet där det stod medan jag låtsades att vara intresserad av butiken. Jag ville höra vad de pratade om. Från ingenstans hör jag en röst.
" Är du Amara Wood?" Hörde jag en kvinnlig röst säga på Engelska. Jag vände mig fort över att hon visste mitt namn.
Framför mig såg jag en kvinna som såg ut att vara runt 30 år. Hon var i samma längd som mig och bruna ögon med brunt kort hår. Jag nickade svagt som svar. Jag var helt förvirrad och jag visste inte vad det innebar att hon visste mitt namn.
" Hur vet du mitt namn?" Svarade jag på Engelska.
Hon log lättnad, som om hon hade letat efter mig och äntligen hittat mig.
" Vi kan inte ta det här. Ta den här spårnings apparaten och sätt den på dina kläder där ingen ser" Säger hon utan att jag förstår vad som pågår.
" Jag förstår inte, varför ska jag göra det?"
" Jag är från FBI och vi har letat efter Nico och hans medhjälpare länge. Vi har aldrig haft en sånt här tillfälle innan. Jag är din enda chans att komma härifrån" Sa hon samtidigt som hon räckte fram en liten apparat som måste vara spårnings apparaten. Jag tog emot den tveksamt.
" Var försiktigt. Jag måste gå annars misstänker de något" Sa hon och jag fattade vad hon menade. Hon menade att Nico skulle fatta något. Jag nickade.
" Tack"
" Vi gör allt vi kan" Sa hon och gick därifrån till omklädningsrummet.
Jag kollade åt Nicos håll och det kollade inte åt hållet så jag passade på att sätta fast spårnings apparaten på min bh när jag hade ryggen mot hans håll.
Jag drog min hand genom håret och gick ut från butiken. Jag låtsades som inget hade hänt.
" En fråga" Sa jag.
" Ja?" Svarade Nico på och alla andra kollade åt mitt håll i den gruppering de va i.
" Varför är det så hemlighetsfullt och stressigt idag? Är det något som händer idag?"
Alla stelnade till och de andra kollade på Nico. Ingen svarade. Det var konstigt uppförande.
" Bråk med ett annat maffia gäng. Det blir lätt konflikter med 2 olika mäktiga maffia gäng" Svarade Nico.
" Vadå kommer våld och sånt komma till skott?" Frågade jag och tittade efter deras reaktioner. Vissa kollade ner på marken som visade att det stämde. " Som döda?" Sa jag mer upprört.
Nico himlade och la sin hand på min axel för att lugna ner mig.
" Inget du hursomhelst kommer vara delaktig i" Sa han. " Du får skjuts tillbaka medans vi andra ska fixa det här. Vi kommer klara oss min Amore". Sen gick han mot bilarna och jag följde efter.

Jag satte mig i en bil ensam med en chaufför och en man jag inte kände till. Jag hade väll inte sett honom tidigare. Alla Nicos män har jag inte sett så han var väll en av de. Sen såg jag att vi lämnade stan. Jag skildes från Nico och de andra.
Några sekunder senare låstes bakdörrarna som vanligt, för att jag inte skulle kunna ta mig härifrån.
Jag blundande mina ögon och tillslut somnade jag till. Jag vet inte hur länge jag sov i bilen men när jag öppnade ögonen kände jag inte igen mig. Jag brukade känna igen mig när man närmade Nicos ställe. Jag kollade förvirrat omkring och sen på han som satt bredvid mig, en av Nicos män.
" Ursäkta, vart är vi påväg? Ska vi inte tillbaka?" Frågade jag och de svarade inte.
Jag kände på mig att det var något som inte stämde. Vi hade åkt ett tag. Jag såg bara massor med berg, som vi var någonstans det inte fanns andra här. Vi var absolut inte påväg till huset.
" Är det något Nico har sagt till er som han inte sagt till mig om vart vi ska?" Fortsatte jag men ingen svarade mig. Varför var alla tysta i bilen.
Mannen bredvid mig tog fram sin mobil och la den vid sitt öra. Efter några sekunder sa han något på ett språk, det var inte Italienska. Om det inte var Italienare, betydde det då att det inte var Nicos män? Isf vilka var det. Jag betraktade han bredvid mig.
" Vilka är ni?" Sa jag i oro.
" Ingen du vill bråka med" Sa han bredvid mig som äntligen svarar mig.
" Vad menar du?"
" Nico är i krig med vår chef och du verkar vara flickan som Nico har något för. Som gör dig till perfekta gisslan" Sa han och hans ansiktsuttryck var nöjt och ilsket.
Vänta är de den andra maffia gänget som Nico bråkar med? Jag försökte komma bort från honom och rycka i handtaget till bilen fast jag visste att det inte gick. Han skrattade elakt. Jag vände mig mot honom förvånat över hans beteende. Jag insåg fort att jag var kidnappad ytterligare men nu åt Nicos fiende. Den här personen skulle inte tveka att döda mig för Nico är deras fiende och de vill ha övertag, som visar sig vara jag.
" Så du vet om oss?" Sa han.
" Jag vet inget utan jag är smart. Jag fattar de mesta" Sa jag irriterat.
" Jag fattar vad det Nico gillar med dig" Sa han. Jag kisade mina ögon misstänksamt.
" Nico bryr sig inte om mig. Så om ni tror att det här fixar era problem har ni fel"
" Det gör han"
" Nej hur förklarar du då att han höll på att köra mig nedför en stup och dö om det är så att han bryr sig om mig. Om man gör det bryr sig man inte om någon" Sa jag i båda rädsla och kaxigt.

Det förvånade mig att jag var kaxig när jag var kidnappad av någon som inte skulle tveka att döda mig. Jag försökte låta så självsäker och modig som möjligt men det kanske var fel taktik av mig. Jag gjorde det även hos Nico.
Om jag ska vara ärlig gillade jag mer att vara kidnappad av Nico än vilka dem här än var.

" Du kanske inte borde vara så kaxig mot de som har kidnappad dig" säger mannen bredvid mig med lite stubb på hakan.
Jag sneglade på honom och fnös till.
" Det är inte första gången jag blir kidnappad" Svarade jag kallt till honom.
Jag såg ett flin som visade sig på hans läppar. Det verkade som om han njöt över samtalet och tyckte jag var..rolig?

Resten av bilfärden var tyst. Hela min kropp var stel eftersom jag var rädd men samtidigt ville jag inte visa rädslan så jag blev stel istället. Jag hade rak rygg, axlarna bakåt, stängd mun och ögonen riktade mot vägen som var framför mig. Jag hade ingen aning om hur vi hade kommit hit för en del av resan sov jag, som var dumt av mig.
Jag kände att min rumpa hade domnat av som nog berodde på att jag hade suttit länge på exakt samma sätt.

När vi var framme väntande en stor gigantisk hus framför mig. Lika stor som Nicos men kanske större till och med. Jag var imponerad av husets utseende och trädgården som var himmelsk.
De höll upp dörren åt mig och jag gick ut ur bilen. De höll alla koll på mig som jag var van med vid det här laget. Jag kunde inte slita mig från huset tills jag hörde en röst som väckte mig.
Framför mig stod en man med blont brunt hår och blåa ögon. Han var svettig och jag såg på hans kläder att det var träningskläder. Atletisk. Det var lite sexigt ändå att se en man som är svettig. Jag vet inte varför det är så men jag har alltid tyckt det. Han hade en tatuering över hela ena armen.
" Du måste vara Amara!" Sa han med en ganska mörkt röst. Hans engelska uttal var bra, bättre än Nicos som hade brytning.
Jag tittade på honom i tystnad. Jag väntade på vad som skulle hända härnäst.
Han gick närmare mig så det bara var några decimeter ifrån. Han kollade djupt in i mina ögon.
" Vi har frågor till dig angående Nico som vi hoppas på att du besvarar. Vi kan vara väldigt snälla, allt hänger på dig" Fortsätter han självsäkert.
Jag svalde en klump över det han sa. Det lät som om han varnade mig men samtidigt sa det på en vänligt ton för att lura, det gillar jag inte.
" Vad får dig att tro att jag kommer svara på frågorna. Och vad får dig att tro att jag vet något?" Sa jag modigt.
Jag såg på honom att han fattade att jag inte är vilken tjej som helst. Jag vågar trotsa personer och gå emot, även maffiabossar som jag gjorde med Nico.
" Modig" Sa han och betraktade mig. Han kollade på hela min kropp innan han fortsatte. "Om du inte svarar nu när vi är gäst fredliga kommer vi använda med våld om du vill det". Han rörde min hårslinga och sen vände sin rygg mot mig med ditt huvud neråt. " Du vet något, du är som sagt Nicos favorit".
Favorit?
Jag skrattade till och alla kollade chockat på mig. Jag vet inte vad skrattet kom ifrån med det gjorde dem nervösa.
" Favorit?! Som jag sa till din kamrat så bryr han sig inte om mig. Bara nöje som han knappast får. Det är bara en tillfällighet" Sa jag ärligt.
Nico hade inga känslor för mig utan jag var hans nöje och sällskap, så han kom bort från sånt här.
" En distraktion från all maffia saker. Ni ser ut att behöva det" Sa jag med ett falsk leende.
Den blonda mannen hade nyss vänt sig om mot mig, log. Det var inte fejkat.
" Ta henne till källaren" Sa den blonda seriöst och några sekunder senare rörde sig 2 män mot mig.

De tog tag i mig och ledde mig bort från den blonda killen som verkade vara bossen. Det sista jag såg från den stunden av honom var hans allvarliga och kalla blick riktad mot mig. Inga känslor visades bakom det. Han såg ut som om han inte hade någon själ.
Vad hade jag dragit mig in i?