Kidnappad av maffia ledare

11

I den här kan det förekomma våld och grova saker. Läs inte om du inte klarar sånt!

Några minuter senare befann jag mig i en mörk plats som visade vara källaren men det var inte riktigt som en källare. Den var designad med fräsch stengolv, väggar, enstaka lampor som var svaga, ett litet fönster man inte kom ut från, en stol, en liten säng som såg oskön ut och ingen toa. Det var väldigt kallt, på det sättet var det en källaren. Jag fick alltid rysningar av källare, jag visste inte varför men tanken att det är trångt och kallt samt man inte kommer ut är nog anledningen.
Var sängen till mig? Hade de tänkt hålla mig här länge?

De slängde in mig i rummet och stängde en slags grind efter mig. Det låste dörren och jag såg på dem när de lämnade stället. Jag ropade efter dem men det reagerade inte.
Jag satte mig på sängen och jag hade rätt om att den var oskön. Jag suckade för mig själv. Jag var irriterad. Så mycket som jag inte ville erkänna det så ville jag att Nico skulle rädda mig. Nico eller någon hjälp! Jag frågade aldrig efter det här eller ville det här så varför var jag tvungen att hamna i den här situationen.
Jag lutade mig bak mot väggen samtidigt med ögonen på grinden framför mig. Jag märkte att den blonda mannen som verkade vara chefen, dök upp. Han öppnade dörren och efter honom kom 2 män tätt intill honom. Som livvakter. Han gick bara in. Han tog stolen i rummet och ställde den framför mig. Strax efter satte han sig på den samtidigt som han hade ett fast blick på mig. Han såg ut att ha koll på läget. Han var tyst. Hans tystnad och blick kunde få en att berätta exakt det han ville eller göra exakt det han ville men det fanns inget jag kunde berätta överhuvudtaget och hans taktik lurar inte mig.
Jag korsade mina armar och tittade surt på honom.
" Du undrar nog hur du hamnade här" Sa han med låg röst men tillräckligt att de i rummet skulle höra.
" Ja" Sa jag kort samtidigt som jag väntade på vad han skulle göra härnäst. Jag försökte dölja min nervositet och oro i en arg ansiktsuttryck.
" Vad vet du?" Frågade han.
" Tror du att jag skulle ens säga det till dig? Du har kidnappat mig"
Han log som jag inte riktigt förstod varför. Men säkert hans taktik. Psyka taktik.
" Jag har förstått att du är smart. Du är bara en spelpjäs och har ett värde hos Nico som blir vår fördel. Vi bryr oss däremot inte vad som händer med dig och därför kan vi tortera dig tills du säger något som gynnar oss" Sa han med allvarlig tonfall utan att visa empati i ögonen eller ansiktet, som om han inte hade en själ. Jag svalde en klump av nervositet.
Jag visste inte vad jag skulle göra. Han var skrämmande.
" Jag vet inte vad du försöker leka för nått men det kommer inte att gynna dig" Sa han och ställde sig upp med ögonen på mig.
Han vände sig strax om med ryggen mot mig medans han gick mot grinden.
" Jag är den mest ärligaste människan på jorden och allt jag har sagt är sant. Jag vet inget så din tid ni har lagt på mig var i onödan" Sa jag utan att tänka mig för när han lämnade rummet.
Efter han låste grinden kollade han på mig med hans ögon utan empati som visade även att han inte hade en svaghet. Jag såg inget i hans ögon förutom ondska.

Jag var så trött att jag tillslut somnade och när jag vaknade igen hade det gått några timmar. Det var kallt och det fanns inget täcke. Var det här deras tortyr? Se till att jag fryser och hungrar ihjäl så jag säger något till de. Jag vet inte vad de trodde att jag skulle säga för något till dem. Ovansätt om jag visste något skulle jag inte berätta till några som förklarar krig mellan dem och till dem som inte bryr sig om mig.
Jag var vrålhungrig och utmattad. Jag hade ingen lust att vara kidnappad och vara gisslan i en maffia konflikt. Jag ville bara hem till min familj tillsammans med Cassy. Det var det jag önskade.

En stund senare hörde jag grinden öppnas då den gnisslade till lågt. Jag vände mig mot grinden och såg 3 män komma in tillsammans med den blonda. Han hade ett leende på läpparna som jag blev förvirrad över.
" Nu ska vi ha lite kul" Sa den blonda samtidigt som en man tog tag i min arm och drog upp mig så jag stod på fötter.
Han hade hårt grepp om mig, för hårt. Jag blev irriterad men sa inget för jag kunde inte sluta fundera på vad han mena med det.

Några minuter senare kom vi fram till ett ställe som var långt bort från allt i en annan ytterligare källare som var mörk men man kunde fortfarande se andra.
Jag såg att det var rep och kedjor. Kedjorna satt fast i väggarna. Jag kollade omkring och såg.... blodfläckar. Är det här en tortyrkammare?!
Min blick for i hög hastighet chockat till den blonda killen för att se vad det här var för något dvs om det här faktiskt stämde det jag misstänkte. Våra blickar möttes och han flinade nöjt.
Männen drog mig till väggen och jag gjorde motstånd. Jag skrek nej flera gånger och försökte ta mig därifrån men det var starka, för starka och tillslut var jag fastkedjad mot väggen. Mina ben var också fastkedjade.
Jag kände hur tårarna rann ner för mina kinder. Alla mina känslor kom nu fast jag ville visa mig stark. Jag grät som en barnunge. Jag tyckte i kedjorna men de bara kollade på mig när jag försökte komma loss. Vi alla visste att det inte skulle gå att komma loss från kedjorna.
Jag gav upp och lutade mig mot väggen då jag märkte att jag hade slutat gråta.
" Är du färdig?" Frågade den blonda utan någon sympati att jag nyss hade gråtit.
Jag lugnade ner mig och försökte hålla stadig röst när jag svarade.
" Ja". Han log.
Jag kollade åt höger sida om honom då jag såg massor med olika tortyrredskap. Jag kände hur jag började svettas. Jag kände att händerna blev varma och lite blöta pga jag svettades. Jag var inte lika rädd längre. Amara vad har du fått dig själv in i? Jag började undra om det verkligen var tortyr redskap som används till fiender eller om det var annat.
" Vi ska köra en lek" Sa han och jag svalde en klump. " Jag frågar dig en fråga och om du inte svarar så kommer du få dig själv skadad, förstått?!" Sa han dominant och manipulerade som jag nickade svagt åt. Han log ännu en gång nöjt och gick mot tortyrredskapen, eller vad det nu var. Han talade med mig på ett sätt som var dominant och manipulerade. Han visste vad han gjorde. Hans blick fick en att få kalla kårar och hans sätt att tala fick en att gå med på allt.
Han tog upp en kniv och gick mot mig långsamt samtidigt som han hade en fast blick på mig. Vad skulle han göra med den?
Han tog kniven på min kind med den släta sidan och drog ner den. Jag svalde en klump och andades häftigt av rädsla. Han fortsatte den neråt mot mina bröst. Jag kände att mitt hjärta bultade så hårt. Jag kunde inte bemöta hans blick utan jag kollade ner medan han skar upp min tyg av klänning. Man såg båda mina bröst och jag kände mig förnedrad. Att stå framför dem alla med naken överdel med min bh och fastkedjad.
Jag kollade upp på den blonda killens ögon argt och förnedrat.
" Nu förstår jag varför Nico är fäst i dig" Sa han och kollade på mina bröst med ett flin.
Jag blev äcklad över det han sa fast han såg bra ut. Hur kan han leva med sig själv?! Stå och förnedra någon sexuellt och inte ha någon empati för att någon gråter. Jag kände hur det brann inom mig av ilska, hur de behandlade mig och..  ALLT! Av den ilskan fick jag ut någon jag aldrig trodde jag skulle få.
" Dra åt helvete!" Sa jag argt och bestämt.
Jag var modig och stark. De flesta skulle bryta ihop om det var i mina skor men det gjorde inte jag så enkelt.
Han gjorde ett tecken med handen väldigt enkelt och graciöst som gjorde att de andra männen försvann. Jag var ensam med honom.
Han vände sig om med en skratt. Jag tittade på honom förvirrat av att han skrattade. Är alla maffialedare psykopater?!
" Vet du vad jag heter?"
" Borde jag veta det?"
" Alessio Mancini. Ringer det några klockor?"
Jag skakade på huvudet som svar.
" Aldrig hört" Sa jag och han betraktade mig. Han tittade säkert efter om jag ljög. Hans ansikte slappnade av. 
" Vart ligger alla Nicos ställen?"
" Jag vet inte" ljög jag med låg röst. Jag visste om ett ställe och det var där de va nu.
Han suckade.
Han gick mot mig och i nästa stund hade han slitit sönder min klänning som jag inte fattade varför han gjorde.
Han tog något som såg ut som ett slags rep men tjockare, hårdare och mer som en piska. Han tog i och slog den flera gånger på mig.
Jag skrek av smärta. Min hud bultade och sved efter de slagen. Jag grät. Vad det än var för sak så måste han ha något på den som gjorde alla de skador.

Efter han var klar såg jag på min kropp att jag hade brännmärken, inga djupa sår och röda märken.
Jag kunde inte kolla på honom. Han borde skämmas över sig själv.
" En gång till frågar jag. Vart ligger hans ställen?"
" Vet bara ett ställe, resten lät han mig inte veta" Sa jag och berättade sen en slarvig beskrivning om vart han bodde.
Nico ta dig från stället nu!
"Duktig flicka" Sa han och släppte det han nyss slagit mig med.

Sen gick han därifrån och lämnade mig där stående.