Rose Mariposa - kriget (BOK 2)

☆TVÅ☆

Det visade sig att Sekromaka inte alls lämnat mig helt ensam. Typ två sekunder efter att hon teleporterats iväg hoppade en kille fram bakom murarna. Han hade svart hår och bruna ögon. Hans hudfärg var nån nyans ljusare än kaffe.

"Öh, hej", sa jag försiktigt.

"Hej, är du Rose?" frågade han.

"Eh, ja. Du då?"

"Jag heter Zeus."

"Som i den grekiska guden Zeus?"

"Ja. Mamma gillar de grekiska myterna och döpte mig efter Zeus."

Jag log stelt. Bara det faktum att min mamma var den chudiska formen av Zeus fick mig att undra om det bara var en slump att den här killen hette Zeus, eller om de där ödestanterna Lilja sagt något om hade vävt ihop det såhär bara för att göra mig förvirrad.

"Eh, okej", sa jag tillslut. "Jag gissar att det är du som ska visa mig runt här?"

"Japp. Kom."

Jag gick innanför den grå, trista tegelmuren och såg internatet lite bättre än förut. Internatet var lika högt som två eller tre flaggstänger. Skolgården var enorm, som om man skulle kunna ha skoljoggen längs med en av långsidorna. Själva skolbyggnaden var lika lång som fyra lastbilar. 

"Just nu har vi lunch", sa Zeus. "Den brukar vara femtio minuter, jag tror jag hinner visa dig ditt rum."

"Får jag ett eget?"

"Så länge det inte kommer fler elever, alla andra flickrum är fulla."

"Schysst."

Vi gick in och Zeus började med att visa mig matsalen, sen sovrummet, sen toaletterna på varje våning, och sen fick jag mitt schema.

"Du förväntas börja i skolan här imorgon", sa Zeus. "Men jag tror att de kan ta in dig lite tidigare, ifall du skulle vilja ha lunch."

"Tack men nej, jag har redan ätit."

"Ses nån gång!"

"Hejdå!"

Han gick iväg och jag passade på att titta igenom mitt schema. Måndag började med SO. Sen matte. Idrott. Sen lunch. Sista ämnet, NO. Tråkig dag imorgon alltså. Ett roligt ämne, idrott. Då hade jag väl något att se fram emot.

Jag beslutade mig för att gå ner och leta efter Diana. Jag stoppade ner schemat i min väska och gick ner till toan på våning ett.

Jag hade tur där. Ingen var där eller såg mig gå in.

"Aceros: Lymenos", muttrade jag och pekade på mig själv. Jag började krympa i storlek och antog formen av en gråsparv. Aceros: Lymenos är bara en formel på chudiska, om man översätter den bokstavligt blir det typ Magi: Kamouflage.

Jag smög mot matsalen, som låg typ precis bredvid, innan jag kom på den suveräna idén att flyga över alla för att slippa krocka med nån. Jag hade ändå kamouflerat mig till en gråsparv. Jag flög in i matsalen och satte mig på matvagnen. Jag såg en grupp tjejer som satt nära en vattenkran. En av tjejerna hade axellångt, svart hår och blek hy. Hon satt och lekte med vattnet, fick det att rinna upp eller ner, stanna eller rinna snabbare. Bredvid henne satt också en den enda killen bland tjejerna, Zeus. Han var troligtvis ihop med någon av tjejerna. Jag flög dit och började sjunga med min allra bästa fågelröst. Det var ganska svårt om jag ska vara ärlig. Ni har väl aldrig förvandlat er själva till en gråsparv och försökt använda en talang att sjunga som en fågel? Tänkte väl det.

Jag fick in hur man skulle göra efter typ en minut. En av tjejerna såg upp på mig och sa: "Kolla, en fågel!"

En annan sa: "Fågel?"