Rose Mariposa - kriget (BOK 2)

☆SEX☆

Diana verkade älska sin stuga. Hon såg sig i alla fall om och sa massa bra saker om stugan.

Vi åt middag tillsammans med alla andra halvchudar (vid det här laget var vi ungefär femtio) och gick och la oss. Lilja verkade se mina tankar om profetian, eller att det var något som bekymrade mig.

"Vad är det?" frågade hon precis innan jag skulle gå in till Zusas stuga.

"Vadå?"

"Men jag ser ju det. Det är någonting!"

"Ja, okej då. Jag fick en profetia för några veckor sen."

"Varför har du inte sagt någonting?"

"Har bara haft fullt upp", muttrade jag och glodde på henne.

"Förlåt då. Hur löd profetian?"

"Någonting om ett halvmonster som skulle välja en sida. Vad hon väljer skulle avgöra bomber eller strida..."

"Du kommer inte ihåg den, eller hur?"

"Nej. Du får väl sticka till chekomakon eller Zusas tempel och be om den i pappersformat."

"Jag går."

Hon marscherade iväg mot den heliga kullen som alla tempel låg på. Jag gick in och la mig i min flygande säng och flög omkring i den likt ett löv som hade problem med att landa, ungefär som att jag inte kunde sova just nu. Mina syskon somnade en efter en och deras sängar ställdes av säkerhetsskäl ner på marken. Jag bestämde mig för att gå till Lilja för att se om hon var vaken.

Precis då dök det upp en vision i mina ögon som måste varit tidigare idag, efter att jag hämtat Diana.

Linn och Lina gick genom en korridor jag inte hunnit utforska. De gick mot... rektor Dumbados kontor.

"Ja?" sa Dumbado automatiskt när de öppnade dörren.

"Vi vill anmäla miss Lagerkranz försvunnen", sa Lina.

"Såg jag inte henne vid frukosten", sa Dumbado, mer likt en order än en fråga.

"Hon försvann för fem minuter sen", sa Linn. "Miss Mariposa tog med henne ut genom fönstret."

"På vilken våning?" frågade Dumbado.

"Tredje våningen", svarade Linn.

Dumbado skrattade. "Och vart tog de vägen sen då? De kan väl inte direkt åkt uppåt."

"Vilket var precis vad de gjorde", sa Lina. "De flög ut genom fönstret, stannade där tills alla delar av fönstret satt på plats..."

"Och sen flög de uppåt", avslutade Linn.

"Det var väl märkligt", sa Dumbado. "Är ni säkra på att ni inte såg i syne?"

"Ja", sa Lina.

"Alla andra sa att de åkte ner genom ett öppet fönster", sa Linn.

"Märkligt," sa Dumbado. "Hittade ni kropparna?"

"Nej", sa Linn.

"De gick upp i rök efter att det slagit ner en blixt i dem", sa Lina.

"Och de lämnade inga spår?" frågade Dumbado.

"Nej", sa Linn och Lina i kör.

Jag vaknade ur min syn och fann mig liggande på golvet. Jag visste inte hur det hade sett ut när jag bara stod där och glodde i hur lång tid det nu var, men ett tag i alla fall, för att döma av månen var klockan ungefär tre på morgonen.

Jag klädde på mig och gick till Alenas stuga. Där hittade jag Lilja som tydligen inte heller hade kunnat sova. Hon låg bara och mumlade rad för rad i profetian.

"Lilja?" sa jag tyst.

Hon blinkade ett par gånger innan hon återgick till sitt vanliga jag.

"Jag fattar inte", muttrade hon. "En aplikadom är ju ett väsen av elementet vatten. Men en rutig jacka? Vad jag känner till har ingen här en rutig jacka. Och vad är det som alla har?"

"Vänta lite nu", avbröt jag. "Vi går upp och pratar om det."

"Okej. Jag tar med profetian." Hon höll upp ett anteckningsblock hon måste ha klottrat ner profetian i.

"Först behöver du byta om", sa jag och gjorde en gest mot hennes... mjuka rustning hon använde som pyjamas? "Ses vid de Sju:s förstföddas bord."

Jag började gå mot mässpaviljongen.