Rose Mariposa - kriget (BOK 2)

I förra boken + ☆ETT☆

Nu är jag tillbaka igen! Jag kan väl börja med att berätta vad som har hänt.

Jag heter Rose Mariposa och är dotter till chuden Zusa, chud över himlen. Om jag kort ska beskriva vad en chud är, det är liksom en kycklingsk gud. Jag har en skum, kraxig röst i huvudet som säger ungefär "MÖÖÖÖÖÖÖ". Jag bor i halvchudslägret, HCL.

Då har ni lärt känna mig lite. Men vad har hänt då?

Jo, jag gick på en skola, men jag kände mig inte hemma i mitt hem där, så jag tillsammans med en grekisk och en romersk halvgud gav oss iväg. Den romerska halvguden, Sara, försvann genom en portal till Jupiterlägret, de romerska halvgudarnas läger. Sen hamnade jag, tillsammans med Reyna, den grekiska, i halvblodslägret, lägret för de grekiska halvgudarna. Där fick jag reda på att Zusa var min mamma och åkte sedan till HCL, där jag bor nu.

Det var alltså kortfattat vad som redan har hänt. Nu tänker jag faktiskt börja berätta, om ni ursäktar mig... Eh, vänta. Mamma säger att det är något jag har glömt. Just det. Profetian. Jag fick en profetia som löd exakt såhär:

Ett halvblod
Lika mycket dödlig som monster
Skall få välja en sida
Kämpa med eller mot chudblod
Vad hon väljer avgör bomber
Eller strida

Väljer hon den ena
Skall någon viktig förblöda
Väljer hon Elnemena
Skall alla på en sida falla döda

Objudna gäster tar sig till
Den plats hon håller mest kär
Till middagen bjuds det då på sill
När något oväntat inträffar där

Två ättlingar av Den Stora
Skall gräla och någon förlora
Samtidigt får någon en dom
Och ger sig av som en aplikadom

Ett väsen av vatten avbryter en tyst minut
För den som stupat i krig
Någon i jacka med rut
Ser till att den skapar sig
Ett nytt sådant vi alla har
Sedan någon som levt utan hem i nästan alla sina dar

Så, där har ni den. Men nu tänker jag faktiskt börja berätta (*sneglar på mamma) så vi sätter igång med

☆ETT☆

Jag var på väg till mötesrummet. Av någon anledning hade MM (hon heter egentligen Mirmira, men typ alla säger MM) kallat till möte. Troligtvis en ny halvchud.

"Välkomna, förstfödda!" sa MM, trots att vi inte var så många, typ åtta stycken bara. "Vi har upptäckt förstfödd av Fedon på en skola i närheten. Vem kan anta uppdraget?"

Ingen räckte upp handen. Ingen ville få i uppdrag att hämta en förstfödd.

"Ingen? Då får Rose åka. Du brukar vara bra på sånt."

"På riktigt? Jag har hämtat fyra förstfödda den här veckan!"

"Ja, men nu är det söndag, så för det första är det din mammas heliga veckodag, så du borde få lite tur med dig, och för det andra så borde det väl inte skada att hämta en till?"

"Jag kom tillbaka med den förstfödde av Lilif igår!"

"Spela roll. Du får anta uppdraget ändå. Bara för att upplysa dig: hon heter Diana Lagerkranz. Men nu är det bäst att du packar dina saker, du ska till ett internat."

"Jag får väl åka då", sa jag medans jag började gå mot utgången. "Ses vid lunchen."

Någon timme senare hade jag lyckats packa allt och ätit lunch. Sekromaka, magins chud, skulle komma och teleportera mig dit om drygt tio minuter.

"Lycka till nu", sa Lilja.

"Mm", muttrade jag med halvslutna ögonlock.

"Fedon är kraftfull. Jag tror att hon kommer vara poppis och du kommer behöva imponera på hennes vänner för att kunna ta med henne hit."

"Men hur?"

"Tja, du kan ju alltid använda vind-och-vädermagi... liksom att hon troligtvis kommer använda vattenmagi."

"Men hon har väl inte lärt sig att använda sina krafter?"

"Hade du lärt dig det när du fick det att slå ner blixtar?"

"Nej."

"Så vi kan räkna med att hon iallafall kan få vattnet i en kran att börja rinna, eller stanna, eller rinna uppåt."

"Sekromaka kommer nu. Hejdå!"

"Hejdå!"

Sekromaka dök upp ur ett lila rökmoln bredvid mig.

"Är du redo?" sa hon.

"Nej", erkände jag.

"Då åker vi!"

"Men jag var ju inte redo!"

"Strunt samma. Ta tag i min hand och din väska."

Jag gjorde som hon sa. Vi försvann i ett likadant moln som hon dykt upp i.

Vi dök upp framför en enorm grind av järngaller som var ingången till internatets gård. Gården kantades av en till synes oändlig mur. Jag kunde se taket sticka upp över muren.

"Lycka till", väste Sekromaka och lämnade mig ensam med internatet.