Chapter 2

14 0 0
                                    

A week later...

KATERINA'S POV

One week na magmula nung magkausap kami ng Beshie couz ko via Facetime. Ngayon ko ineexpect ang araw ng pagdating nya.

Yiiiieeeee! Namiss ko talaga s'ya 😍 Kahit na binabaan n'ya ako nun araw na nag video call kami, nagkakausap naman kami through chat. I really can't wait to see her. Hmm!

Nga pala, ako si KATERINA ANDRIZA LUKYANOV CARBONELL, 20, a Russo-Filipina chef hailed from the skies! Chos!

Russian ang nanay ko, Pinoy naman tatay ko. Isa ako sa mga 28 na pinsan ni Thalie from Father's side. 😁 Yeah, you read it right!

Malaki ang Carbonell Family just so you know. Hihi! Ang ama ko at ama ni Thalie ay magkapatid, at 13 silang lahat.

'13 fo' real??' -Oh yes, Mamà! You read it right again. United Nations din kaming magpipinsan. May half Koreans, half Chinese, atbp. Hahahahaha!

Wait nga. Tatawagan ko pala si Ate Gurl!

"Hello?" Si Thalie.

"Beshieeeeee! Saan ka na ba? May pinadala akong magsusundo dyan sa'yo sa airport!" Siguro mga 8 octaves high yung boses ko. Iiihh di ko na matago excitement ko ihh! hihihi

"Bruha ka, pwede naman akong mag taxi na lang o di kaya Grab. Bakit may sundo pa?"

"Don't worry, be happy. Kakuntsaba ko yan kaya wag ka nang maparanoid dyan, dzaii. See you later here in my condo! Mwah mwah saranghaeeee!" Ako sabay finger heart as if makikita nya. Lol!

Okeh! Time to prep na, guys. Babushka!

THALIE'S POV

"Don't worry, be happy. Kakuntsaba ko yan kaya wag ka nang maparanoid dyan, dzaii. See you later here in my condo! Mwah mwah saranghaeeee!" -Si Kate sabay end ng call.

Aba, mukhang gumaganti si Bruha sa akin, ah. Last time na nag Facetime kami, ako unang nagbaba sa kanya bago pa s'ya mag react. ^o^

About 18 hours din ang tinagal ng flight ko from Berlin to Manila. Nakakapagod talaga haaaaay! Feeling ko nabugbog ng sampung maton yung katawan ko sa byahe. Hmm.

Mabuti na lang napapayag ko si Mommy na umuwi ako ng Pilipinas..

*flashback*

"Mama, ich möchte zurück auf die Philippinen.
(Mom, I want to go back to the Philippines.)" I told my Mom while we're both having dinner.

She suddenly paused while chewing her food without looking at me. "Aber wieso? Ich dachte, es geht dir hier gut.
(But why? I thought you are doing fine here.)"

"Ja, das bin ich, Mama. Aber es ist Jahre her, seit ich sie das letzte Mal gesehen habe. Ich möchte sie wieder sehen, besonders meinen Vater.
(Yes, I am, Mom. But it's been years since I last saw them. I want to see them again especially my Dad.)"

It took her some time to respond, but I didn't feel any tension at all. She lifted her wine glass and gently swirled the red wine in it. "Alles klar dann. Wenn es das ist was du willst. Stellen Sie einfach sicher, dass Sie nach einem Monat wiederkommen.
(Alright, then. If that's what you want. Just make sure you will come back after a month.)" She sighed.

"Ein Monat?? (A month??)" I almost shouted. What the! A month talaga?? Pagka-KJ naman ni Ina! She sipped some wine from her glass then scowled at me.

(insert Chorus of There She Goes)hays.

My mom has always been strict to me. She always wants me to obey her decisions kahit na ayaw ko. I'm pretty sure she's aware na napipilitan lang ako. But still I'm trying my best to be a good daughter so I could keep up with her.

"Okay, Mom," I sighed then we ate our dinner in silence. I could now feel the tension in the dining room. When I stood up from my chair and took my empty plate, she suddenly cleared her throat and asked me to sit down.

"Ärgere dich nicht, mein Lieber. Ich habe dich erst früher getestet (Do not fret, my dear. I was only testing you earlier)," she smiled.

"Ich weiß, wie sehr du sie vermisst hast, also fühle dich wegen mir nicht schlecht. Okay, Sie können dort zwei Monate bleiben und dann nach Nürnberg zurückkehren. Ich werde mit deinen Chefs sprechen, mach dir keine Sorgen. Überlass es mir. (I know how much you missed them so don't feel bad because of me. Okay, you can stay there for two months then come back to Nuremberg. I'll talk to your bosses, don't worry. Leave it to me.)

Nanlaki bigla mga mata ko. Like this: 0_0
I can't believe it! Napapayag ko si Mommy! Yahoooooo!

"Vielen Dank, Mama !! Ich verspreche Ihnen, ich werde keine Probleme verursachen, wenn ich dort ankomme. (Thank you so much, Mommy!! I promise you, I will not cause any trouble when I get there.)," sabi ko pa sa kanya habang nagtatalon sa tuwa. I felt like a child again! Whoa. Si Mommy naman, hinampas ako ng mahina sa braso ko habang tumatawa s'ya.

*end of flashback*

So ayun, nasa labas na ako ng airport. Di na ako nag abalang tawagan pa si Kate kung nasaan ang sundong sinasabi n'ya. Mag abang na lang ako ng taxi at kakain sa Jollibee. Hehehe! Gutom na ako, eh.

I was about to signal the arriving taxicab when someone caught my arm. I turned around to check and I.... ooh la la 😳😳😳

"Where do you think you're going?" Tanong sa akin ng matangkad, mestiso, at gwapong lalake. I also froze when I heard his manly yet bedroomy voice. Aguy, kay gandang bungad naman sa umaga nito 😍

Ang init din ng palad n'ya. His electric blue eyes were only fixed at me. Omo! Naramdaman kong namula pisngi ko dahil doon. Sino ba 'tong gwapong lalaking 'to?

"Couz, ako 'to. Si Kuya Shaun mo." Then he flashed a big smile and held me briefly in his arms.

WHAT THE! PINSAN KO 'TO???

Naabot mo na ang dulo ng mga na-publish na parte.

⏰ Huling update: Oct 26, 2020 ⏰

Idagdag ang kuwentong ito sa iyong Library para ma-notify tungkol sa mga bagong parte!

FORBIDDEN (On-going)Tahanan ng mga kuwento. Tumuklas ngayon