Hos Luca och Amelie - Efter att Aroma gått.
"Amelie? Vännen?" Luca skakade Amelies axel men hon bara tittade ut i ingenstans. Han visste inte vad han skulle göra, dem hade suttit där i en timme nu sedan det att Aroma gick och de var båda förvirrade. Ingen visste vad dem skulle göra, även om det orade Amelie mycket mer än Luca.
"Hon..." Orden stockade sig i halsen på Amelie men hon försökte förtvivlat få dem sagda, det var viktigt för henne. Luca nickade bara uppmuntrande emot henne, väntade på en fortsättning. "Hon är inte ond" det bara ramlade ur henne tillsist, nu när orden väl var sagda var dem omöjliga att någonsin ta tillbaka. Luca kanske borde ha suckat, undrat varför hon kunde tänka så efter vad som just hänt eller bara kallat henne dum i huvudet helt enkelt. Men det gjorde han inte, Luca bara nickade och tog hennes hand. Han höll med om det, hon var inte ond. Men han tyckte fortfarande inte om henne.
"Jag vet" han mumlade orden, nästan viskade och Amelie fick anstänga sig för att höra dem. Men äntligen hade han sagt det, vilket gladde Amelie. Luca hade varit den av dem alla som hatat henne mest och det hade oroat Amelie, att hans hat kanske skulle ta över honom.
-----
Ett riktigt kort kapitel som ni får sent på kvällen, ville ge er insyn i något som kommer att kompicera boken ännu mer. Hoppas ni fortfarande gillar boken trots den vändning den just nu tar... stor kram! ;)
ESTÁS LEYENDO
Inre demon
Fantasía- När hela ditt inre ber dig att göra fel... Har du kraften att ändå göra rätt? Då och då dör en människa, Faller livlös till marken. Om du i denna sekund ser dig omkring.. Kan du komma att se hur en annan människa sluter ögonen och börjar skaka. Nä...
