Just Memories

Del 29

~ Melindas Perspektiv ~
• 1 vecka senare •

Mina självmordstankar hade cirkulerat i huvudet på mig sen jag senaste såg Ogge, alltså 3 dagar sen. Jag drog upp knäna till hakan och torkade bort tårarna som forsade ner för mina kinder.

Ogge var just nu på en kort turné i Sverige och skulle vara tillbaka om 2 dagar. Hans föräldrar var i Danmark på någon slags jobbgrej så jag var ensam i huset.

Mina mobil var död. Jag kunde inte ringa varken Ogge, Felix, Oscar, Omar, Siran eller Madde.

Långsamt reste jag mig upp och andades in.

"J*vla fkn skitliv!" Skrek jag och sparkade omkull nattduksbordet. Jag rev ner alla grejer på skrivbordet och kastade tavlan på mig och Ogge i golvet så glaset krossades.

Jag rusade ner för trappan, slängde snabbt på mig ytterkläder och drämde igen dörren efter mig. MEN jag låste och lämnade nyckeln under dörrmattan. Sen sprang jag mot bron som låg ca 1km från Ogges hus.

***

När jag kommit fram stannade jag och andades häftigt. Bilarna på vägen susade förbi och människorna också.

Det luktade vår i luften, men det kunde inte bli en värre dag.

Jag tog försiktigt tag i räcket vid brokanten och klättrade över. Jag kollade ner i vattnet.

"Ingen kommer leta efter mig där." Viskade jag. Jag kände hur alla som gick eller körde förbi kollade på mig men ingen hjälpte. Ingen försökte få mig över staketet igen. Ingen brydde sig.

Jag tog ett djupt andetag och slöt mina ögon.

"Ingen kommer sakna mig. Ingen kommer bry sig." Viskade jag och började lossa mitt grepp om staketet. Jag kollade ännu en gång ner i vattnet.

"Hoppa då." Hörde jag en kille säga. Jag vände blicken mot honom. Han skrattade tillsammans med hans gäng och fortsatte gå.

"Jävla hora." Sa en annan och skrattade.

Tårarna rann och min blick var suddig.

"Hoppas ni blir nöjda nu. Förlåt Ogge. Förlåt Siran. Förlåt Madde. Förlåt Omar, Oscar och Felix. Förlåt Nathalie och Kevin. Vi ses snart! Jag älskar er!" Sa jag och släppte greppet helt. Min kropp föll mot vattnet och slog i vattenytan efter ca 5sek.

Efter att ha kommit en bit under släppte jag ut luften ur lungorna. Direkt blev jag yr och kände hur allt blev svart. Äntligen!

~ Ogges Perspektiv ~

Jag hade försökt ringa Melinda hela dagen men jag antar att hennes mobil har dött nu då hennes laddare gick sönder igår. Jag saknar henne så mycket. Imorgon får jag äntligen träffa henne.

Efter ca 5 min ringde Daffs mobil och min blick vändes dit. Omar, Oscar och Felix kollade dit.

"Ogge det är till dig." Sa Daff och sträckte fram mobilen till mig. Jag tog tag i den och satte den vid mitt öra.

"Ogge här!" Sa jag glatt och hoppades på att det skulle vara Melinda.

Men nej, dock nämnde dom hennes namn men inte i den meningen jag ville höra.

"Vi på polisen hittade nyligen Melinda Eriksson kropp i vattnet ca 1km från ett hus. Vi har hört att ni är hennes pojkvän, stämmer det?" Sa rösten i mobilen.

"Eh j-ja.." Stammade jag fram och mina ögon blev tårfyllda.

"Jag beklagar men hon har avlidit. Vi har fått många vittnen som säger att hon hoppade ungefär runt kl 15.00 idag. Vi vill att ni så fort som möjligt kommer hem så du kan ta hand om hennes grejer. Ännu en gång: jag beklagar verkligen. Jag hoppas du har nån där som kan ta hand om dig nu. Hej då!" Sen las det på.

"NEJ." Skrek jag och kastade mobilen i golvet. Dom andra rusade genast fram till mig.

"Var det Melinda?" Frågade Omar.

"Nej hon... Hon är.. Är... Är... HON ÄR DÖD..." Ropade jag och tårarna rann ner för mina kinder. Hela min kropp skakade. Hjärtat brast.

Genom min suddiga blick såg jag hur dom andra också började gråta. Dom kramade om mig.

"Fan fan fan." Sa Oscar och la sig ner på golvet. "Snälla säg att dom ljög. Snälla." Sa han och grät så att ögonen blev röda.
____

Fan jag grät när jag skrev detta. 😭