Just Memories

Del 6

~ Melindas perspektiv ~
Jag drog på mig skorna och jackan och skyndade mig mot närmaste bro. Bron ligger närmare än tågstationen och jag måste skynda mig innan killarna kommer tillbaka.

På avstånd kunde jag höra Oscars skratt och jag ökade mina steg omedelbart.

Plötsligt kände jag två händer på min midja och hastigt vände jag mig om. Jag mötte Omars ögon.

"Vad gör du ute själv?" Sa han lugnt.

"Vadå? Jag är faktiskt 16 och kan vara ut själv." Svarade jag och skrattade falskt.

"Nej jag menar: Vart är Ogge?"

Jag stelnade.

"Ehm vid studion.. Jag ville bara ta en promenad."

"Ljug inte för mig." Omars röst var sträng men lugn ändå.

Jag suckade snabbt och tårarna började tränga på.

Efter nån minuts tystnad slängde jag armarna runt Omar och började gråta på riktigt.

"Shh Melinda lugna dig." Sa han försiktigt och höll mig mot honom.

"Jag pallar inte Omar, jag gör verkligen inte det." Snyftade jag svagt.

Omars hacka låg mot min hjässa och han drog sin hand upp och ner längs min ryggrad.

"Jag tycker du ska ringa Ogge nu. Han hjälper dig, han känner dig mer än mig." Svarade Omar.

"Mm." Mumlade jag tillbaka. Vi släppte varann och jag drog upp min mobil och tryckte på Ogges nummer.

Signalerna gick.

"Yo OG här. Lämna ett meddelande så ringer jag upp!" En telefonsvarare Hördes på andra sidan luren.

"Ogge jag behöver dig nu." Sa jag hest och la sedan på.

"Nå?" Sa Omar lågt och la armen om mig.

"Han svar.." Hann jag säga innan min mobil började ringa.

"Ja?" Sa jag försiktigt.

"Melinda vart är du?" Ogge.

"Ungefär 100m från ditt hus. Nästan vi bron. Omar är med mig." Svarade jag lågt.

"Kommer om 5." Sa Ogge snabbt och samtalet las på.

"Ogge kommer." Sa jag åt Omar och försökte få fram ett äkta leende.

~ Ogges perspektiv ~

Jag sprang så snabbt att mina ben knappt orkade bära mig.

Jag saktade in när jag kunde se Melindas vita jacka och hennes bruna hår.

Jag drog armarna om henne och kysste hennes hals snabbt när jag kommit fram. Omar stod framför oss.

• 1h senare • Hemma hos OG •

"Snälla Melinda jag bad dig ringa." Sa jag. Melinda låg i min famn med pannan mot min bröstkorg.

"Förlåt." Snyftade hon fram.

"Shh du behöver inte säga förlåt."

"Jo jag skulle ringt."

"Så varför gjorde du inte det då?"

"Jag ville inte störa."

"Nästa gång ringer du, okej?" Hon nickade.

"Aa.." Mumlade hon fram.

"Bra!" Jag kysste hennes panna.