Just Memories

Del 30

~ Ogges Perspektiv ~

Det är ungefär 10 min kvar innan vi ska hämta Melindas grejer hos polisen på Östermalmstorg.

Jag sitter i mittersta sätet vid högra fönstret. Bredvid mig sitter Omar i mitten, sen Oscar. Bak sitter Felix, Mickis och Johan. Fram sitter Katia och Daff. Daff kör.

När vi var framme fick Daff och Katia gå in för att hämta grejerna. Jag drog hem till mig för jag pallade inte kolla på grejerna idag.

***

Efter ca 20 minuter med t-bana och gång stannade jag framför min ytterdörr, letade reda på nyckeln och låste upp.

Jag stängde dörren efter mig och stannade upp i hallen.

"Nej. Nej nej nej. Varför är det värt att leva utan Melinda?" Grät jag fram. Jag skyndade mig in i köket och kollade kylskåpet. Det var nästan tomt.

Sen drog jag upp en kökslåda och tog fram den spetsigaste kniven.

"Melinda jag gör detta för dig. För att jag älskar dig. För att jag saknar dig. För att jag behöver dig."

Jag satte kniven mot min mage och suckade högt.

"Snart får jag hålla om dig igen. Snart får jag vara nära dig igen. Då kommer jag aldrig lämna dig igen. Aldrig låta dig vara ensam. Jag kommer ta hand om dig, för alltid." Tårarna rann.

Utan tvekan tryckte jag in kniven i magen. Luften i min tömdes snabbt, sen föll jag. Allt blev svart. Smärtan tömdes direkt.

Från ingenstans kom hon. En vacker ängel. Hennes hår lyftes lätt när hon gick fram till mig. Efter några sekunder drog hon sina armar runt mig och lutade sitt huvud mot mitt bröst.

"Jag har saknat dig." Viskade hon. Jag drog min hand varsamt genom hennes hår.

Hon såg så vacker ut. Så glad. Jag har aldrig sett henne såhär.

Försiktig pressade jag mina läppar mot hennes och hon besvarade kyssen direkt.

"Du är så vacker." Viskade jag och hon log stort.

"Jag känner ingen smärta längre. Jag är glad nu. Jag är glad på riktigt, för första gången på väldigt väldigt länge. Jag har inga ärr längre. Inga blödande sår."

Need To Die To Stay Alive!
______________

Sista kapitlet för denna novell. ✨