I'm Still Alive

XXXVI Stina

Kvällen var äntligen över utan något mer prat om Martin. Slåtterdagen var om två dagar och jag kände en knut i min mage. Jag försökte intala mig att allt jag hade gjort var rätt. Jag hade föjt alla regler som jag också skulle. Det var rödtotten och Martin som hade gjort fel. Inte jag.

Men även om jag försökte repetera det här för mig flera gånger så kunde jag inte lugna mig själv. Om två dagar skulle dom, utklädda till andra personer bli utvalda att delta i dom 25:te hungerspelen och dö. Kanske till och med vid sin startplatta. Det hade nog varit snällare av mig att döda dom i distikt 13 iallafall. 

Men det med Willow. Jag kunde inte få ut det ur mina tankar. Hon skulle delta i hungerspelen och hon hade varit ute på ett lika farligt uppdrag som jag hade. Var det så lätt för honom att bara bli av med folk? Kunde han göra desamma med mig? Det kändes inte rättvist.

Jag ställde mig upp och gick fram till fönstret där jag kunde se hela huvudstaden. Jag undrade ofta vad som hade hänt om jag bara hade låtit någon annan namnlös flicka ta min plats. Martin kommit med och spelat sitt spel. Men han hade nu varit kvar i distrikt 13. Lugn och trygg.

Jag kunde se allt framför mig. Hur namnet Elias Versus och Ophelia Aligné från distrikt 1 och 7 blev uppropade. Blonda Martin och rödtotten skulle bli uttagna. Sedan skulle dom dö. Bara sådär. Jag tänkte på det fanasi liv som jag så länge hade viljat dela med Martin Moore. Allt var förgäves. Precis som med Edward. När alltär för bra så ska det dras ifrån mig.

Sedan sträckte jag på min rygg. Stina Hardbreak. Du är en Hardbreak. Du är stark. Du kanske kommer få den näst bästa ställningen i landet om du bara uppför dig. Tänk på allt du har klarat! Tänk på allt du har vunnit! Ska en kille få förstöra det? Nej! Så gå nu och gör det du vet att du måste göra!

Så jag gjorde det. Jag andedes in några djupa andetag. Jag hade klarat det nu var jag här som en segrare. Jag började gå ut genom hallen och knackade på Snows kontors dörr.

- Vem är det? frågade Snow lugnt men jag kunde höra att han var irriterad.

- Stina Hardbreak, svarade jag och återtog mitt vinnande leende.

- Kom in, sa han och lät lite gladare. 

Så jag steg in i hans kontorsrum. Hans bruna lockar var ostyriga och hans blå ögon fixerade sig vid mig. Han hade en vin flaska bredvid sig och hans blick var inte helt stadig.

- Vad det något som jag du glömde säga till mig? frågade han med ett snett leende.

- Jag skulle bara säga att jag vill sälla upp som spelledare, sa jag med en stadig ton. 

Så då var det gjort. Jag Stina Hardbreak, 16 år gammal, från distrikt 2, vinnare av dom 24:de hungerspelen skulle vara spelledare till dom 25:te hungerspelen.