XIV Eleina

14 4 0
                                    

- Och det ska du säga, svarade Kutch och skrattade. Vi hade fortfarande lunch men snart började det längsta arbetspasset i veckan. Jag suckade och lutade mig bak i stolen.

- Vad är det, Eleina? frågade Amy. Mår du inte bra?

- Jo, det är klart. Undra vad Marcha gjorde nu, antagligen var hon med sina så kallade vänner. Martin Moore och Stina Hardbreak. Ush, huvudstadens knähundar. Så fort jag fick chansen så skulle dom tillbaka huvudstaden. Jag reste mig upp av ingen anledning.

- Vart ska du?

- Toaletten, svarade jag undvikande. Jag började gå längs korridoren. Och plötsligt såg det ut som om något silver vit fladdrade i början av den. Nyfiken som jag var började jag att springa mot den andra matsalen som också var början på korridoren. Jag kom fram men inget var där. Jag tittade mig omkring. Jag började springa längs en annan korridor, tills jag plötsligt stannde.

Hallucinationer, Eleina! Bara hallucinationer. Gå tillbaka nu och strunta i det! Men det kändes som om jag behövde få veta vad det var som om det var min plikt. Likadant hade jag kännt den dagen som jag rymde från min fosterfamilj. 

Jag gick snabbt tillbaka mot matsalen när jag såg att en städskrubb var öppen. Jag tryckte snabbt till den och började gå. Men det klickande ljudet som jag hade väntat mig när skrubbar stängdes kom inte. Jag gick snabbt och irriterat tillbaka till skrubben och tryckte igen den hårdare. Fortfarande öppet. Jag hade vanligtsvis ett ganska bra tålamod men inte nu. Jag sparkade hårt på skrubbdörren så att den slogs upp på vidgavel.

Där inne i den mörka skrubben låg ett lik. Det ramlade ut. Det var Derik Williams kropp. Död. Jag skrek.

I'm Still AliveWhere stories live. Discover now