I'm Still Alive

IX Stina

- Vad menar du? frågade jag skräckslaget. Är dom inte hos er?

- Nej, nej, sa Snow med ett hest skratt. Dom är i distrikt 13.

- Det är ju sprängt i bitar, svarade jag förvirrat.

- Tyvärr inte, sa han och såg irriterad ut. Jag mötte hans isblå blik. Lyssna här. Vi ska göra en resa dit när du ska bara utforska och titta lite. Och sedan ska du typ komma bort, eller något. Egentligen kommer dom i distrikt 13 ta hand om dig, för dom tror inte att du skulle döda dom.

- Dom kommer väl döda mig efter det? Och tanken på att själv döda Martin äcklade mig.

- Vi kommer komma innan det, avfärdade Snow och drog fingrarna genom dom bruna lockarna. Vi åker imorgon.

Den natten var tung. Martin levde, men jag behövde döda honom. Jag behövde själv döda honom annars skulle Snow döda mig. Det var som om jag fortfarande var inne på arenan med hotet om att dö hela tiden. Jag behövde döda Marcha, rödtotten och Martin. Nej, vänta det blev bara tre. Det var fyra andra än jag som inte dog.

- Vad irriterande, stönade jag. Just det, killen från samma distrikt som rödtotten. Hette han inte typ David eller Derik? Jag tror det var Derik. 

Nästa morgon gick jag upp tidigt för att ta an uppgiften. Jag skulle åka till distrikt 13 och låtats försvinna. Men egentligen ska jag hitta en väg in där och bli motagen med öppna armar. Ingen ska fråga varför jag var här eller hur jag kunde veta att det existerade. Sedan ska jag hitta något jag diskret utan att någon märker ska kunna döda fyra personer med vars alla kan hantera vapen. Och när dom är döda ska jag ta mig tillbaka till distrikt två igen. Lika lätt som en barnlek ju. Jag suckade eftertryckligt.

- Stina, kvittrade Alicia. Är du beredd att åka nu?

- Japp det är jag, svarade jag.

- Varför får jag inte följa med? hörde jag en irrterad Corn fråga. 

- För att det här är för din syster, Corn, sa en fredsväktare lugnt. Inte för dig. Jag hörde dom fortsätta att disskutera men jag var redan utanför dörren. Svävaren var likadan som den jag hade åkt i när jag då hade vunnit tävligen. Det tog inte lång tid men jag var ändå glad när vi var framme vid distrikt 13. Det var blåsigare där än hemma och mitt silverblonda hår tofs åkte nästan ut i vinden. Kamera teamet som följde med oss började direkt filma. Jag började gå runt lite men jag såg inget som kunde vara en ingång. Jag hade inte lång tid på mig och jag behövde komma in. Plötsligt kände jag något hård träffa mitt bakhuvud. Distrikt 13 försvann, medans rymden kom närmare.