Vad hände?

kap 13

Efter en stunds shoppande så gick vi till ett café för att ta en fika. Jag kan verkligen inte gå så länge utan att fötterna börjar ömma. Trist men det är så det ser ut just nu tyvärr. Jag tittade ner på kassarna och kände mig rätt så nöjd med mina köp hittills. En klänning och tre bodysar köpte jag till Melina, för jag vill inte köpa för mycket redan nu. Till mig själv har jag köpt ett par mammabyxor till och en jättefin blus.

När jag kom hem efter ett par timmar så var inte Sebbe hemma än så jag lämnade kassarna i hallen och gick in till köket. När jag väl var där så satte jag igång musik och började förbereda maten. Det fick bli tacos, vad orginellt. Haha! Jag sneglade på kalendern vi hade på väggen att jag har en tid hos barnmorskan på måndag. Fan det hade jag nästan glömt bort. Tur att jag inte planerat in något.
Precis när jag hällt över köttfärsen till en ungsform så kom Sebbe hem.
"Hej älskling! Vad gott det luktar" sa han och gav mig en puss på kinden.
"Tack, det är snart klart" sa jag och la upp saker på en bricka "tar du det här och hittar en bra film?".
Han nickade och gick iväg med brickan med maten in till vardagsrummet. När jag torkat undan allt från diskbänken så gick jag in till Sebbe som precis valt filmen "Big mommas house 3". Helt okej fredagsfilm. Kvällen fortsatte och det var väldigt mysigt med bara mig och Sebbe.

Veckorna fortsatte och gå, julen gick förbi. Då vi firade med Sebbes familj på julafton och min familj på juldagen. Sedan började skolan i januari igen, skönt faktiskt att ha rutiner i vardagen. Så det var ungefär ett halvår tills jag slutade trean och tills jag skulle föda. 9:one juni är beräknad födelse. 12 dagar innan min födelsedag. Alltså är jag i vecka 20 nu, halva graviditeten har gått. I mina tankar störde Sebbe mig genom att peta på min arm.
"Hallå?! Vad tänker du på?" sa han och skrattade lätt. Jag puttade på honom och vi började båda skratta. 
Just nu var vi och kollade på en vagn tillsammans med Hanna. 
"Alltså, jag som är så kort skulle tycka att det är chill med en mindre vagn kanske" sa jag till butiksbiträdet. Han visade några vagnar och en som jag tyckte var jättefin. Kanske lite dyr, men fin. Sebbe gav mig sista ordet då jag ska vara hemma med Melina. En bugaboo donkey som var mörkrosa och svart fick det bli. Men fy helvete! 14 500 kronor för både vagnen och färgen till. Herregud, inte visste jag att det var så dyrt med barn...
Vi fick inte med oss vagnen idag eftersom den skulle beställas. Lika bra det. 
När vi ändå var där köpte vi åkpåse och en jättefin skötväska. När vi kom till parkeringen så andandes Sebbe ut. 
"Kan vi käka nu?" sa han och tittade vädjande på mig "jag har varit asshungrig hela eftermiddagen!": Jag skrattade bara åt honom, men självklart skulle vi äta och jag började också bli rätt så hungrig. Men innan vi åkte och åt så släppte vi av Hanna. Hon och jag kramades hårt innan vi skildes åt. Jag saknar att umgås med henne och jag vet att hon känner likadant, men nu när graviditeten börjar ta sig så är jag väldigt trött. Så jag är hemma rätt så mycket och har mycket hemstudier. Men vi pratar varje dag i telefon. Så det känns skönt iallafall. 

När vi kom hem på kvällen var jag redo att kasta mig i sängen men när jag skulle låsa upp så var dörren på glänt och jag vart väldigt rädd. Jag tittade mot Sebbe som stod och flina. Va fan? Han tryckte in mig mot  hallen och där inne stod alla mina kompisar, hela min familj (mamma, pappa, mormor, morfar, farmor och farfar) och längst bak skymtade jag ett välbekant ansikte. Max! Han är hemma! Jag sprang och kramade om honom. "Max" skrek jag glatt. Han kramade om mig. "Hej syrran" sa han glatt. "Hur mår magen?" Jag snyftade till. "Bra, det är underbart nu". Sedan kramade jag om alla andra, pappa som också varit borta ganska länge kramade jag extra länge och han kände på magen. Mysigt! Jag pratade dessutom länge med mormor och farmor om graviditeten och Melina överlag. 
När jag kramat klart alla så satte jag mig i soffan och masserade fötterna lite. Trött som sjutton är jag men så överlycklig så jag inte ville gå och sova. Hanna satte sig bredvid mig och la haden på magen. 
"Är du lycklig?" frågade hon och log. 
"Ja, väldigt" sa jag och klappade på magen. 

FÖÖRLÅT ATT DET HAR TAGIT ETT TAG MEN JAG HAR VERKLIGEN NOLL INSPO TILL DET HÄR KAPITLET, MEN VAR INGA SPÖKLÄSARE OCH KOMMENTERA VAD NI TYCKER SKA HÄNDA! SKA DET SLUTA "GÅ BRA" FÖR GABRIELLA? ELLER SKA JAG FORTSÄTTA MED ATT ALLT GÅR BRA MED HENNE ÄVEN OM HON ÄR SÅ "UNG"? 

TACK PÅ FÖRHAND <3