Vad hände?

Kap 7

Jag gick ut till hallen och hämtade min klänning och satte på mig den. Den här gången var det så underbart och jag började undrar om jag var kär. Självklart! Sebbe är underbar och den snällaste. Jag suckade och tänkte bara på vilken toffla jag blivit. Hehe! Sedan hörde jag min ringsignal till telefonen. På displayen ser jag en knasig bild på Hanna från förra sommaren. 

"Hej gumman" svarade jag glatt.
"Tjena bruden" sa hon. "Kan du gissa vem jag stötte på nyss?" Sa hon fnittrandes. 
"Jag har absolut ingen aning, en amerikan?" Sa jag och skrattade åt mitt egna skämt. 
"Maaaaax!! Vi har precis kommit till Los Angeles där han pluggar" skrek hon. Då kom jag på att jag inte hört av honom på mer än en månad. Han fick i studentpresent av mamma och pappa att han fick åka och plugga i vilket land han själv ville. Så nice!
"Får jag snacka med honom då?" frågade jag och fick vänta lite tills jag hörde hans röst i luren:
"Hej syrran" sa han glatt.
"Hej, hur har du det i staterna?" frågade jag "klarade körkortert idag förresten".
Vi snackade i typ 10 minuter till han sa att han var tvungen att gå på en lektion. 
När vi la på så såg jag att Sebbe kommit till köket. Jag gick fram och kramade om honom och han besvarade glatt kramen. 

"Min bror har det jäkligt bra i USA. Han har till och med skaffat en flickvän som heter Stacey" berättade jag för Sebbe. 
"Vad roligt, berättade du om mig?" frågade han nyfiket. 
"Ja, han var glad för min skull" sa jag och lutade mig tillbaka mot bänken. 

                                                         SEBBE

Hon såg så bekymmerlös ut när hon sover. Min Gabriella. Vi har sovit hos mig den senaste veckan, men idag ville hon åka hem till sig. Jag funderar på att bjuda henne på en fin middag i helgen. Kanske se en film eller något sånt. Men hon verkar vara lite för äventyrlig för att tillfredställas med bio på en dejtkväll. Vi kanske ska ta en weekend resa till Stockholm och hälsa på min familj. Jag får planera det med Gabriella när hon vaknar. 

                                                       GABBE

När jag vaknar då ligger Sebbe och tittar på mig. Jag vänder mig om så att Sebbe kan hålla om mig.
"Vad är klockan?" frågar jag. 
"Halv elva, ska vi äta brunch ute?" frågade han snällt. 
Jag nickade och sa "jag vill bara åka hem och fixa mig". 

När vi kom hem så såg jag att min pappas hummer stod på uppfarten. Jag slet av mig säkerhetsbältet och sprang in. I hallen tog min pappa mig i famnen. 
"Hej stumpan! Jag har saknat dig." sa han glatt och jag tror att jag såg en tår på kinden. 
"Pappa! Du anar inte vad jag saknat dig, jag har fått körkort och skaffat pojkvän!" sa jag fort. 
Han sköt ifrån mig och sa "en pojkvän? Han måste jag få träffa! Och grattis älskling". Sekunden senare kom mamma och Sebbe in. 
"Mamma!" skrek jag. Jag kramade om henne. 
"Hej gumman,hur har du haft det? frågade hon. Jag började rabbla upp allt jag gjort och att jag fått pojkvän. Jag presenterade Sebbe för dom och han tog både mamma och pappa i hand. När han och pappa gått till köket så sa mamma "vad väluppfostrad, vad jag är glad för din skull. Men ni använder väl skydd?". 
"Ja, självklart" svarade jag ärligt. Min mamma är underbar och väldigt vacker. Hon har perfekt blont hår och ett perfekt sminkat ansikte. 
"Vad hade ni planerat att göra?" frågade pappa. 
"Vi skulle ha åkt iväg och ätit brunch men Gabriella skulle bara hem och klä om" sa Sebbe. Det märks att pappa och Sebbe trivs bra ihop. Vad skönt!
"Ska vi äta ihop? Eller nu kanske det blir en lunch men det funkar väl ändå?" sa pappa. Jag nickade och gick till mitt rum för att duscha lite snabbt, sminka mig och byta till fräscha kläder. 
Jag valde att bara använda eyeliner, mascara och lite läppglans. Det är för soligt för att sminka sig mycket. Sedan tog jag en kort och blommig klänning och mina ballerinaskor från Tory Burch.

När jag kom ner var alla klara och pappa hade kört fram våran cabriolet. Så himla awesome! Han kastade nycklarna till mig och sa "du ska få köra idag". Jag pep till av lycka. 

Vi åkte till en resturang som låg på en brygga. Väldigt mysigt och vi valde ett bord längst ut mot vattnet. Pappa hade ett flin som bara betydde en sak, han hade något lurt på gång. Vad vet man aldrig. När vi nästan var klara så harklade han sig. 
"Jag och mamma vet att det har varit jobbigt för dig i år när vi har varit borta så mycket. Iochmed att din bror studerar utomlands så har du varit mycket ensam tyvärr." sa han. 
"Det är okej, ni är viktiga i arbetet!" sa jag och log. 
"Men vi vill ge dig något för att kompensera detta för att vi älskar dig. En bil är det ju självklart att du får, det fick ju Max med när han fick körkortet. Men vi tänkte oss något större" sa han och tittade glatt på mig. "Vill du säga det älskling?" frågade han till mamma. 
"Javisst, gumman vi vill att du ska bo närmare staden så vi har köpt en lägenhet till dig!" sa hon och log med hela ansiktet. "Självklart kan ni båda bo där om ni känner för det" lade hon till. 
Jag pep av lycka, min egna lägenhet. Så jävla awesome! 
"Tack, tack, tack mamma och pappa! Jag älskar er så mycket!" sa jag och fnittrade. 
Efter vi betalat så åkte vi och tittade på lägenheten. Det är en trea som är väldigt rymlig och den är jättefin. 

Såsom veckorna går så började skolan också och Hanna kom hem från sin två månader långa resa. Vi hade så mycket att prata om...