Kärlek i mörkret

Upptäckterna

Jag kunde inte bara låta Adam ligga där helt ensam på golvet och plågas. Så självklart gick jag bort till honom och strök honom över håret. Jag var ändå lite tveksam fortfarande om jag verkligen skulle visa att jag brydde mig om honom, för det vet jag att han inte gjorde om mig. Han bryr sig inte om mig, han bryr sig bara om sex.
- Ida, jag vet inte vad det är jag ber om ursäkt för, men förlåt.
- Det är väl inte lönt att du ber om ursäkt om du ändå inte vet varför.
Han suckade tungt och tittade sorgset upp på mig med sina blanka bruna ögon.
- Vad är det jag har gjort Ida?
- Kan du inte fatta någonting själv överhuvudtaget? Sa jag irriterat och spände ögonen i honom. Alltså, ändå sedan jag åkte bakom dej på din moped har jag tyckt att du var skit snygg och typ rena drömkillen. Men nu när allt detta började, med att du hade känslor för mej så har jag fattat att du bara är ute efter sex, och det är fan inte okej. Du kan inte sitta och säga att du har känslor för mej och sen bara sätta dej på mej. Tjejer vill inte ha en massa sex och taffs, vi vill ha kärlek och romans. Du måste fatta det själv Adam, alla vill inte som du. Nu var jag förbannad och ledsen på samma gång. Men det var skönt för att äntligen hade jag fått skrika ut mina känslor och berätta hur jag verkligen kände.
- Ida, vad pratar du om? Om du inte vill göra något sexuellt med mej så hade du bara kunnat säga det? Jag har aldrig velat såra dej och kommer aldrig att vilja göra det heller. Mina känslor för dej är äkta.
Det kom som en chock för mig, det var verkligen inte såhär jag hade förväntat mej att han skulle svara. Men jag visste ändå inte om detta var någon slags lek för honom eller om han verkligen menade allvar så jag brydde mej inte om att svara. Om han vill ha mig, då får han fan ta och jobba för det.

2 timmar senare vaknade jag av att jag mådde så fruktansvärt dåligt. Hela jag svettades trots att vårt rum oftast brukar var väldigt nerkylt. Jag skulle precis vända mig om när jag kände någonting mjukt som tog emot. Jag reste mej kvickt upp och tog mig blint bort till dörren och försökte hitta var man tände vår lilla taklampa. Jag tittade förvånat bort mot madrassen, det var Adam som låg där. Vi har inte legat bredvid varandra på flera veckor. Han hade fått ligga nere i andra hörnet av rummet så hade jag fått madrassen. Men nu gick jag bort till madrassen och skulle just knuffa bort honom så att jag får lite plats, men jag avbryts av en liten liten ljusstråle som lyser in i mitt öga. Jag sneglar åt min vänster och får se en liten glimt av ljus uppe i taket. Det är konstigt att vi inte sett den förut, eller den kanske just har tillkommit. Men jag blev överlycklig, detta kanske kan vara en chans för oss att äntligen komma ifrån detta otäcka stället.