Kärlek i mörkret

Kärlek vid första ögonkastet

Kap. 1

Idas perspektiv:

Hej, det är jag som är Ida. En helt vanlig 13-åring. Helt vanlig... jag lovar....

- IDA??! Skriker mamma i trappan. Kommer du?

- ja mamma! Jag kommer, svarar jag och drar på mig ett par shorts och ett linne med en kofta runt midjan ifall jag skulle frysa.

Ida gick ner, mamma satt redan ute i bilen och väntade.

- vi åker och handlar nu pappa! Säger jag med en hög röst men inte allt för hög så att han ska bli irriterad.

Han svarar inte.

- Pappa?

Inget svar.

- HALLÅ??!? Pappa är du där elr?

Jag ger upp. Går ut i bilen och sätter mej bredvid mamma och vi kör iväg.

När vi kommit fram går jag in i butiken och fryser till. Oh. My. Good.

- Ida? Kommer du elr? Säger mamma och tittar undrande på mej.

- va..? Uhhm...ja..jag kommer, mumlar jag till svars.

Jag tittar mot ett håll där en så snygg kille står med en av hans polare, hans polare såg jag inte vem det va. Han stod med solbrillor på och ryggen lite halvvänt hittåt.

Han tittar åt mitt håll och ler lite sådär försiktigt. Jag känner genast hur jag börjar rodna. Nä Gud vad pinsamt. Jag vänder mej om och börjar gå mot mamma. Vi är påväg mot avdelningen med blommor och växter och sånt mög.

'Hans' perspektiv (killen i affären):

Hon log. Jag dog. Shit så söt hon va. Med den kroppen måste hon redan ha en kille. Jag såg hur hon vände sej om och tog sej om kinderna. Jag blev nog lite röd om kinderna jag också.

- Hallå? Adam, wake upp!! Säger Markus och nyper till honom i armen.

- Va? Ja? Vafan ee det? Säger jag och tittar frågande på honom.

- hörde du inte vad jag sa, morsan fyller år idag och jag måste ha nått till henne?!

- köp en blomma vetja.

- aa, ja de kör vi på, säger Markus och klappar mej på axeln. Sedan när blev du expert på presenter och sånt skit?

jag bara suckade och vi gick mot blom och växt-avdelningen.

Hoppas ni är nöjda med kapitlet och snälla rösta skulle betyda sjukt mkt<324

Nästa kapitel kommer snart, lovar;)

Kap. 2

Idas perspektiv:

Det kändes så sjukt pinsamt att stå här med sin mamma och kolla på krukor.

- vad tycker du Ida? Skulle inte denna paassa perfekt till en bunt rosor?

- Jo, muttrade jag.

- Ida, snälla försök att vara lite artig. Iallafall idag, sa mamma och tittade lite besviket på mej.

Mamma fyller år idag. Hon hade fått en bunt rosor av pappa. För en gångs skull var pappa med på noterna och kom iallafall ihåg att någon familje medlem fyllde år. Hon hade däremot ingen kruka till blommorna så ja, därför står vi här nu;)

- okej förlåt, sa jag. Och gick fram och kramade mamma.

Direkt när jag kramade om henne hörde jag en bekant röst bakom mej:

- Mammaaa, syster! Säger personen glatt och kommer fram till oss.

Markus.

- Nämen heej gubben, vad gör du här? Frågar mamma.

- Tänkte köpa en present till världens bästa mamma, säger han och pussar mamma på kinden. Grattis på födelsedagen mamma!

- Aw tack,det var nån vecka sedan vi sågs sist, säger mamma. Hur går det med skolan?

Markus skola ligger flera mil från vårt hus så han har hyrt en lägenhet nära skolan och bor där med en av hans polare.

- Jodå, det går bra faktiskt. Jag och Adam trivs ganska bra.

- Adam? Säger mamma. Är det han du bor med?

Jag har inte tänkt på det men nu ser jag att någon står bakom Markus och har gömt sej där under samtalet.

- Ja, det här är Adam, sorry så oförskämt av mej och inte presentera dej. Adam, mamma, mamma, Adam. Och det här är min syster Ida, säger han och Adam kliver fram bakom Markus.

Jag tror jag kommer svimma. Vad ska jag göra? Detta är ju helt sjukt.

Kort kapitel idag jag vet men kommentera och rösta snälla <324 :**