Kärlek i mörkret

Gäster

Adam tittade på mig, tog fram handen och hälsade.

- Ehm hej

Jag kunde inte låta bli att bli lite röd om kinderna

- Ida, sa jag och skakade hans hand

Han tittade in i mina ögon och log. Markus var bara 2 år äldre än mig, vilket gjorde att jag kanske kunde ha en chans på Adam. Han solbrända hud och breda leende gjorde mig varm inombords.

- jaha, vad önskar sig mamma i födelsedags present då?

- du behöver inte köpa något till mig, säger mamma och ler. Men du skulle kunna göra en sak.

- jaha, vadå? Säger Markus och tittar fundersamt på mamma.

- eller ja asså, ni två skulle gärna kunna stanna på middag ikväll ifall ni vill, ju fler, desto roligare, säger mamma och skrattar.

- Ja, jo det är ju ändå lördag idag så varför inte, säger Markus och tittar på Adam, du har inget speciellt för dig väl?

- Nä, jag kommer gärna, säger han och ler.

- Gud va kul, säger mamma. Då måste jag göra min lasagne!

Jag och Markus jublar. Mammas lasagne är det godaste som finns. Men vänta lite, ska Adam komma hem till oss ikväll? Vårt hus? Det är ju det stökigaste som finns. Jag kommer skämmas ihjäl.

- då ses vi klockan 5 hos oss ikväll, okej? Säger mamma och ler. Det var trevligt att äntligen få träffa dig Adam.

- Ja detsamma, säger han och ler så underbart vacker.

- Hejdå, säger dom och de går ut från butiken.

- han var väl trevlig, säger mamma och börjar gå mot kassan.

- ja, mumlar jag. Jag vill inte att hon ska märka något speciellt.

--------

Det ringde på dörren, jag sprang ner för trappan, kollade mig en extra gång i spegeln sedan öppnade jag.

- Hej Ida! Säger Adam och ler. De här är till er, han ger mig en blombukett som är underbart vacker.

- Åh va fina, jag ska genast gå och sätta dom i vatten, säger jag och går mot köket. Kom in förresten, ropar jag innan jag sätter på kranen. Jag hör mamma komma gåendes från trappan. Jag ropar på henne:

- Mamma du har fått blommor!

Inget svar. Jag hör hur fotstegen blir tyngre och tyngre. Skit, det var inte mamma. Det var pappa. Jag visste inte att skulle vara hemma ikväll. Jag hör röster ute i korridoren och ser att Markus presenterar pappa inför Adam.

- Ehm pappa, det är Adam. Adam, detta är min pappa, Peter.

- Tjena, säger Adam och sträcker fram handen. Pappa tittar på honom och försöker fram ett leende.

- Trevligt att träffas Adam, säger han skakar hans hand.

Nu kommer mamma ner från trappan i hennes röda kort ärmade tröja. Hej killar! Vad kul att ni kunde komma.

Markus och Adam ler.

- jag tror att lasagnen är klar vilket minut som helst. Markus, du kan väl visa Adam runt lite sålänge.

Vi satte oss runt bordet och mamma frågade killarna ifall de ville ha vars en öl. De var ju trots allt 18 år.

- Ja tack, svarade Markus och tittade mot Adam.

- Nä tack, jag ska köra hem så för mig går det bra med bara ett glas vatten tack, säger han och ler vänligt mot mamma.

- okej, säger hon och försvinner ut i köket.

Mamma och pappa delade på en flaska vin och Markus hade en öl. Medans jag och Adam satt här med två glas vatten. Lite pinsamt, jag ville inte bli behandlad som ett barn.

Mamma skulle precis börja skära i lasagnen när Markus utbrister:

- vänta nu lite här, ska det inte vara ost på din lasagne mamma?

Mamma blir helt panikslagen.

- ost! Utbrister hon, hur fan kunde jag glömma ost! Det är ju det viktigaste av allt. Hon tittade på Adam.

- du skulle inte kunna köra iväg och handla lite ost snabbt här borta vid Coop? Säger hon tittar med valpögon på Adam. Du är den ända som inte har druckit.

- Coop? Säger Markus. Finns här en Coop?

- ja den öppnade för bara några veckor sedan, vet du inte vart den ligger?

- nä, jag har faktiskt ingen aning, säger han och funderar. Men Ida, skulle inte du kunna följa med Adam och visa vägen?

Nu tittar alla på mig. Vadå? Så de menar att jag ska åka iväg med Adam helt själv till Coop? Aldrig i livet.

- Ehm.. Säger jag och tittar på mamma.

- ja visst, vilken lysande idé, utbrister mamma. Det blir väl bra Ida?

Bara för att det är mammas födelsedag. Annars hade jag inte gjort det. Men jag ville inte göra henne besviken.

Vi reser oss upp och går iväg till dörren allihopa.