Kärlek i mörkret

Skräcken

- Tjejen, säger Adam. Jag väljer Ida.
Jag känner hoppet stiga tillbaks igen.
- Adam, nej. Du behöver verkligen inte göra detta.
Han tittar mot mej med blanka ögon.
- Jo Ida. Det behöver jag.
Sedan blev allt svart.....

---------

Jag vaknade upp med en fruktansvärd huvudvärk. Jag försökte resa mej upp men jag kom ingenstans. Jag började rulla runt och få panik. Jag såg ingenting, här var helt svart och mina ben och händer var ihop bundna. Var är jag? Vad är det som har hänt?
- Hjääääälp! skrek jag och hoppades på att någon skulle höra mej.
Jag hörde röster och blev allt mer orolig. Jag fick några flashbacks och kom ihåg att jag och Adam skulle åka och handla ost. Men var är jag nu?
- Adam! Skrek jag.
Jag såg en glimt av ljus och försökte dra av bandet från benen. Jag lyckades sparka av mej bandet och kunde resa mej. Nu behövde jag bara något vasst för att få av bandet runt handlederna. Ljusglimten från väggen lös rätt på något som såg ut att kanske vara vasst. Jag gick dit och det stack ut en rostig spik från väggen och jag drog handen ovanför spiken för att dra av bandet runt handlederna. Plötsligt öppnades en dörr bakom mej. Jag vände mej om och där stod Adam med ett stort blåmärke runt ögat och hans händer blödde.
- Men Adam! Herregud! Vad är det som har hänt?!
- Mannen.....akta...han kan... Sa Adam och föll hjälplöst ner på golvet.
Jag sprang fram till honom och försökte få liv i honom. Men han bara låg kvar helt medvetslöst. Nu fanns det bara en sak kvar att göra. Men jag visste inte om jag kunde. Tänk om något skulle gå fel? Jag hade aldrig gjort mun-mot-mun-metoden innan. Och speciellt inte på kille. Jag vet att det är lite löjligt men jag har faktiskt börjat få lite känslor för Adam. Han är en jättefin kille och nu tvekade jag inte ens längre. Jag öppnade mina läppar och placerade dem mot Adams och började andas luft "åt" honom. Han fick ett plötsligt hostanfall men började andas igen.
- Adam... Du lever, sa jag.
Han tittade på mej och försökte tränga fram ett leende.
- vad har han gjort mot dej? Hotade han dej med något?
- Han sa att han ville ha dej men jag sa nej. Då blev han rasande och gav mej en höger rätt på ögat. Jag ville inte att han skulle göra något mot dej. Men jag lyckades resa mej upp efter det och drämde till en riktigt en mitt i hans mage och allt jag kommer ihåg är att han föll ihop och jag bara sprang därifrån.
- Men herregud Adam! Vi måste ta dej till ett sjukhus! Nu meddetsamma!!
- Men hur ska vi ta oss dit? Sa Adam.
Vi tittade med bekymrade miner på varandra och vi hade ingen aning om var vi var eller hur vi skulle ta oss hem.

----------

Hemma hos familjen:

- Nu har de varit borta ett ganska långt tag, tycker ni inte det? Frågar mamma.
- jo, ligger Coop verkligen så långt bort? Undrar Markus.
- Markus, vill du vara snäll och ringa Adam och fråga vara de är? Tänk om det har hänt nått.
Markus tog upp och ringde slog in ett nummer.
- vänta lite, säger mamma. Det är något som låter i vardagsrummet!
Och där, mitt på tv-bordet ligger Adams mobil.
- HUR KAN MAN VARA SÅ DUM? OCH INTE TA MED SIN MOBIL!? Utbrister mamma och blir väldigt orolig. Jag ringer Idas mobil istället då.
Mamma står och väntar med mobilen i örat men blir plötsligt helt stel.
- Mamma vad är det? Undrar Markus.
- Det var polisen, säger hon och blir rent blek i ansiktet. De säger att de hittat hennes mobil ute på gatan med en krossad moped. Utan några passagerare. Adam och Ida är försvunna.