Lugnet Till Ditt Kaos

Del 25

Jag sover oroligt och vaknar flera gånger under natten. Alex erbjöd sig att sova på soffan så att Diana och jag skulle kunna sova tillsammans i hennes säng, men trots att jag har min älskade tungt sovandes bredvid mig och hennes snusande mot kudden är det enda ljudet som hörs så kan jag inte komma till ro.

Klockan 02.23 ger jag upp. Jag smyger iväg till badrummet för att gå på toa och dricka lite vatten. När jag tassar tillbaka till sovrummet och passerar vardagsrummet hoppar jag nästan ur skinnet.
"Har du också svårt att sova?"
Jag rycker till, tar instinktivt ett steg bakåt och slår i väggen med en dov duns.
"Gud vad du skräms!" säger jag i en utandning.
Alex, som är vaken och halvsitter i soffan, ler mot mig.
"Förlåt, det var inte meningen."
"Det är lugnt", säger jag och drar en hand genom håret, "jag ska väl..."
Jag gör en handgest mot sovrummet. Alex klappar bredvid sig på soffan.
"Kom, sitt här en stund."
Jag tvekar en kort sekund, men sedan går jag fram till henne och slår mig ned.
"Hur är det?" frågar hon.
"Sådär", svarar jag sanningsenligt, "allt med Dianas flytt och så, det är skitjobbigt."
Alex hummar.
"Jag förstår det, ni som precis har funnit varandra. Det måste suga rejält", säger hon och stryker mig över armen.
Jag nickar bara. Hon sätter sig upp ordentligt och makar sig lite närmre mig. Filten som hon har omkring sig glider ned en aning och hennes bröst blottas. Rodnaden stiger i mitt ansikte och jag tittar bort. När Alex inte gör någon ansats att skyla sig förstår jag att det var avsiktligt.
"Alex", säger jag tyst.
I ögonvrån ser jag att hon ler.
"Du får titta."
Jag är övertygad om att jag är röd som en tomat i ansiktet och jag vill bara lämna soffan och gå in till Diana, men kroppen lyder inte. Jag vänder blicken mot Alex för att säga någonting, vad som helst, men lyckas inte få fram ett enda ord. Alex lutar sig framåt och låter sina läppar omsluta mina. Först då vill mina lemmar samarbeta. Jag placerar mina händer på hennes axlar och trycker bort henne från mig.
"Vad gör du?" säger jag irriterat.
"Det vet du nog", säger hon och försöker kyssa mig igen, men den här gången finner jag mig snabbare.
"Sluta! Diana är i andra rummet!" säger jag med desperation i rösten.
Alex verkar inte förstå att jag menar allvar.
"Okej, fine", säger hon, "vi behöver inte göra någonting här och nu."
"Göra vad? Vad håller du på med egentligen?" fräser jag.
Hon virar en av mina hårslingor runt sitt pekfinger.
"Visar att jag finns här för dig."
"Diana skulle slå ihjäl dig om hon visste vad du försöker göra!"
"Det vet jag väl, men snart behöver du inte oroa dig för henne längre."
Jag kan inte annat än att stirra på henne.
"Jag har sett hur du tittar på mig", fortsätter hon, "och jag vill att du ska veta att det är ömsesidigt."
"Det är bara Diana som finns för mig", säger jag tyst, "och jag ber om ursäkt om jag har gett dig falska förhoppningar."
"Du kommer över henne. Dessutom flyttar hon snart och långdistans funkar aldrig", säger Alex med en axelryckning.
"Hur kan du säga så? Det är din kompis du pratar om! Hur kan du ens tänka tanken att gå bakom ryggen på henne?"
Jag behöver inte vänta länge på svaret.
"Därför att jag vet hur hon kan vara! Hon har allvarliga aggressionsproblem. Hon har extremt nära till ilska och hon har ett enormt våldskapital. Det har kommit ikapp henne nu. Hon skyller flytten på rektorn, skolledningen och Katarina, men den enda hon egentligen har att skylla är sig själv. Om ni fortsätter vara tillsammans så är det bara en tidsfråga innan ilskan och våldet riktas mot dig."
Jag blir både frustrerad och förbannad över att hon är så cynisk.
"Så det här är ditt försök att rädda mig från henne eller? Jag älskar Diana och jag litar på henne. Hon skulle aldrig göra mig illa, det vet jag."
Alex håller upp händerna.
"Jag varnar dig bara. Jag tycker om dig och jag vill inte se dig sårad."
"Sluta snacka skit om min flickvän då!" fnyser jag och reser mig från soffan, "jag kommer inte säga något om det här till Diana, men om du rör mig igen så kommer hon få veta det. Och som du sa, hon har ett ganska stort våldskapital."
Alex suckar, men säger inget mer. Jag vet att det är fel att använda Diana som ett hot, men Alex gick över gränsen. Långt över gränsen.