Vill inte ha dig! Hov1

Kapitel 14-snacket med Valter

Efter dejten kom jag till Valters lägenhet. Dörren till lägenheten kändes tyngre än vanligt det kändes hemskt att gå hem till Valter efter att ha varit på dejt med Axel. Jag vill inte se Valter just nu. det känns som att jag hamnat i något drama. I min hjärna är det drama, jag klarar inte av att veta att flera personer gillar mig samtidigt. Min största rädsla i livet är att förlora kontakten med Valter. Jag är inte kär i honom och kommer nog aldrig kunna bli kär i honom, men jag vill föralltid ha honom som min bästavän. Det känns som att det kan bli problematiskt om Valter gillar mig mer än som vän och jag får känslor för en av hans närmare vänner Axel.

-Hej!

Nästan viskar jag när jag öppnar dörren. Rädd för att möta Valters respons på dejten. Trots min tysta viskning kommer Valter runt hörnet och står helt plötsligt mitt framför mig. 

- Hej Maja!

Han omfamnar mig i en kram. Jag blir chockad jag var beredd på att möta en besviken Valter.

- Hallå skynda dig att ta av ytterkläderna nu måste du berätta allt om dejten. Jag har fixat snacks. Jag vill höra alla detaljer. 

Återigen blir jag chockad över hans respons. Men jag gör som han säger och vi sätter oss i soffan och jag börjar berätta. Jag berättar exakt vad vi gjorde, men lämnar pussen utanför historien. Det känns som att Valter kan besparas den detaljen. 

- Men hallå Maja både du och jag vet att Axel redan ringt mig och berättat allt. Han sa något om en puss också. 

Min kinder blir varma. Jag har nog aldrig blivit generad framför Valter, men nu blev jag det. På något sätt känns det som att jag blottar hela mig själv för honom. Fan ta Axel som redan berättat allt. Jag har så svårt att förstå mig på den grabben är han gullig eller dryg. Han va ju jättegullig på dejten. Han kanske bara vill göra Valter avundsjuk. Jag klarar inte av att möta Valters blick men jag måste ju berätta nu. 

- Ja asså det kanske blev en liten puss. Jag vill inte göra dig ledsen och därför sa jag inget. 

- Men hjärtat varför skulle jag bli ledsen? Du vet att jag vill veta allt. 

Jag får förklara allt för Valter. Jag ger honom hela berättelsen om hur jag trott att han har känslor för mig. Jag berättar om mina hjärnspöken och rädslan att förlora honom. 

- Älskade Maja du är min allra bästavän. Vad som än gör dig lycklig gör även mig lycklig. Om det nu är Axel så kommer jag stötta dig i det. Vår relation kommer föralltid vara densamma. 

- Är det säkert att du inte känner något för mig?

Valter kollar ner i sina ben och verkar inte vilja svara. Jag lägger min hand på hans lår för att lugna ner honom.

- Okej jag skulle ljuga om jag säger att jag inte känner något för dig. Vi har en sån fin relation du och jag. Det finns ingen jag har så kul med, men samtidigt kan ha så djupa samtal med. Jag har varit kär i dig länge. Men långt innan du träffade Axel har jag reflekterat lite. Jag hade inte velat va tillsammans med dig även om jag vill just nu. Jag är för rädd att det kommer förstöra det fina vi har nu. Jag vill förevigt ha den relationen vi har till varandra nu. Den är varm och trygg men på ett vänskapligt sätt. 

Jag ler mot honom. Hans ord lugnar mig något, men ändå gnager något i bakhuvudet. 

- Men hade du inte tyckt det var jobbigt om jag träffade din bästavän?

- Nej jag tror inte det. Just nu känns det okej och jag lovar att säga ifrån om det skulle kännas på något annat sätt.

Jag kramar om Valter och just nu känns allt helt perfekt. Under tiden vi pratat har vi glömt av alla snacks något Valter är snabb på att påpeka. 

- Säker på att du inte ska ha?

Jag skakar på huvudet och kollar bort från skålen med godis. Jag vet att Valter är proffs på att läsa av mig och han förstår att det blev jobbigt för mig. Det sista jag vill ha i mig är socker. Valter ställer bort skålen och förslår att vi ska gå och lägga oss. Jag är snabb på att hålla med om att det känns som en bra idé. 

- Kan vi fortfarande sova i samma säng fast du träffar en kille? 

Frågar Valter och kollar på mig med valpögon. Jag kan inte låta bli att skratta till åt hans löjliga uttryck i ansiktet. Men sedan nickar jag. Klart vi ska fortsätta som vanligt. Jag och Axel är inget än och det är inte så att jag och Valter gör nått med varandra direkt. Vi sover bara. Bara några minuter senare ligger vi i sängen och är redo för att sova.