Vill inte ha dig! Hov1

Kapitel 7 - Hat kärleken

Det är något speciellt med Axel. Det kan jag verkligen konstatera nu efter att ha suttit i studion i typ 4 timmar. Det är något med honom som gör att jag dras till honom, men samtidigt är det något som får mig att vilja va minst 10 meter ifrån honom. Det jobbigaste är att jag kan inte sätta fingret på vad det är jag känner. Jag är alltid säker på vad jag vill när det gäller killar och så har det alltid varit. Hela den här grejen med Axel gör mig osäker och jag hatar att vara osäker. Att va osäker är det värsta som kan hända mig. Jag vet verkligen inte hur jag ska kontrollera det. 

"Hur är det?" 

Noel puttar mig lite i sidan och min uppmärksamhet vänds mot honom. Han måste märkt att jag suttit och tänkt. Vilket inte är så konstigt kanske för när jag tänker så stänger jag ut allt annat. Killarna har säkert ställt frågor, men jag har inte uppfattat något. 

"Tänkte bara på lite grejer"

Jag ger Noel ett litet leende. Jag vill verkligen inte att han ska oroa sig liksom. Inte för att han borde göra det egentligen vi har känt varandra i 4 timmar. Fast vi har kommit väldigt nära varandra på dom här timmarna. Det är något speciellt med killarna, det är lätt att lära känna dom. Det känns liksom som att jag känt alla förutom Axel i över 1 år. Jag vet t.ex att Ludwig är killen som älskar att prata med allt och alla, Noel är den smarta som ofta säger emot Noel och sen börjar dom bråka som ett gift par. Tillsist har vi Dante han är väldigt tystlåten och jag tror att han är väldigt känslig. Jag vet att Axel tillhör allt detta också men asså han går inte att greppa, han är svår asså. 

"Säg till om det är något bara"

återigen har jag tänkt för mycket och väcks ur mina tankar av Noel. 

"Absolut" 

Svarar jag kort men inte drygt.

Noel reser sig och går till de andra killarna som skriver en låt eller nått. Antagligen satte sig Noel bara här för att kolla läget med mig, vilket är extremt gulligt. Jag ångrar så hårt att jag hade förutfattade meningar kring hov1 bara för att jag tyckte/tycker att namnet är töntigt. För sanningen är att jag fortfarande tycker att namnet är töntigt. Jag hatar mig själv för att jag dömer människor för fort, det hindrar mig att skaffa nya kontaker. Problemet ligger nog i att jag inte är nöjd med mig själv. Ser jag någon snyggare med mer smink än mig då är det horigt, tycker jag något är töntigt då är det så. Jag ger aldrig någon eller något en chans. Jag hatar att jag är så osäker på mig själv, det förstör hela mitt jävla liv. Att jag aldrig kan se lycka i mitt eller någon annans liv. Den enda personen jag är glad för är min älskade Valter. Han är den personen som får mig att känna mig relativt bra. Jag kan va mig själv med honom jag behöver aldrig dölja något och jag behöver inte försöka va någon jag inte är. 

Jag tror faktiskt att jag kommer kunna ha lite liknande känsla med Noel, Dante och Ludwig, fast inte alls på samma nivå som med Valter. Axel däremot kommer jag inte ens försöka närma mig. Han kan få mina bitchblickar ett tag till.

Som sagt så är det känsligt att skriva detta för mig jag måste gräva i mitt tidigare jag. Jag måste se alla briser jag hade för ca 1 år sedan. Därför kommer det inte kapitlen så ofta. Hoppas ni förstår.