Vill inte ha dig! Hov1

Kapitel 8 - Hejdå

Jag har nu fördrivit en hel dag på sommarlovet i en studio. Fast jag kan inte neka att jag faktiskt har haft kul. Det är inte direkt så att jag har lidit igenom hela dagen. Killarna har faktiskt varit väldigt trevliga, alla förutom Axel. Jag känner liksom hur han ger mig blickar och hur han allmänt verkar ogilla mig. Men samtidigt har vi sagt några få ord till varandra i god ton och jag är lite nyfiken på honom. 

Det är något med hans dryga attityd som gör att jag vill veta mer. För jag tror verkligen inte att människor är sånna innerst inne. Han försvarar sig nog bara genom att se dryg och arg ut. Jag tror att han är skör egentligen men han vill nog inte visa det. 

"Vi ska väll dra oss då"

Valter försöker få lite uppmärksamhet riktad mot mig och honom. Vi står nämligen med skor på redo att lämna studion. Dock hade ingen av de andra märkt detta då dom hade en livlig diskussion om hur man äter en macka. Tydligen är Ludde en sjuk människa och biter av kanterna först för att sedan äta upp allt annat. Noel är vad jag skulle kalla en normal "mackätare" Han bara äter. Axel däremot är lika hal som Ludde när det gäller att äta mackor. Han föredrar tydligen att riva mackan i mindre delar och sen äta den. Det känns nästan som att jag kommit till ett dårhus. 

"Aha ska ni redan dra" 

Säger Noel. Han verkar va den enda personen som kan släppa diskussionen om mackor. 

"Aa tänkte att det kan va skönt för Maja att komma hem"

Utan att tänka på det så nickar jag lite smått till svar. Egentligen har jag inte vantrivts här alls men självklart är det skönt att komma hem. Speciellt när man har varit i en ovan miljö hela dagen. Jag är en person som lätt blir trött av nya miljöer. 

"Det förstår jag. De va kul att träffa dig hoppas vi ses snart igen"

Utan att jag vet ordet av det så har Noel dragit in mig i en kram. 

"Men detsamma verkligen"

Viskar jag i hans öra medan vi kramas. Han drar mig lite närmare efter mitt svar som en gest för att visa att han uppskattar mitt svar och kort därefter släpper han taget. Därefter går han till Valter och ger honom en så kallad brohug. Det kan nog va det töntigaste jag vet, brohugs alltså. Varför kan killar inte bara krama varandra normalt. Vad är det för fel med att visa uppskattning till en vän? Aja jag lägger inte nån större kraft i det hela utan låter dem hålla på. 

"Grabbar säg hejdå till Valter och Maja"

Först nu inser Ludde och Axel att jag och Valter ska dra och snabbt avbryter dem samtalet för att säga hejdå till oss. 

"Men hejdå då"

Säger Ludde kort och ger mig en snabb kram för att sedan gå över till att ge Valter en brohug. 

Axel däremot verkar inte kunna bestämma hur han ska säga hejdå till mig. En långstund står han bara och kollar på mig. 

"Hejdå"

Det där kan va det drygaste och kortaste hejdået jag någonsin fått. efter hans hejdå fick jag inte en kram, inte en endaste blick. Valter däremot fick självklart en brohug. 

"Eyy jag vill ha ett hejdå av Dante också"

Självklart ska Valter dröja ut på detta ännu mer. Jag som vill härifrån nu speciellt efter mitt och Axels hejdå.

"Jag springer och hämtar honom"

Innan jag vet ordet har Axel försvunnit. Tur var väll det. Jag tror han fattade att jag ville bort från honom haha. 

Någon sekund efter att Axel försvunnit så kommer Dante till hallen utan Axel. 

"Sorry jag höll på att skriva en vers."

Det syns på Dante att han skäms lite. 

"Det är lugnt bror vi ville bara säga hejdå"

Dante nickar och utan att tveka går han fram till mig och ger mig en kram. Snabbt släpper han taget om mig och kollar in i mina ögon. 

"Du får komma hit snart igen. Det var superkul att ha dig här"

Jag känner hur jag ler överdrivet stort. 

"Nu kommer ni inte bli av med mig"

Säger jag lite skämtsamt och ser hur Dante skrattar till lite lätt. 

"Du får ha det så bra Bram"

Dante går fram till Valter och ger honom en vanlig kram. asså detta kan vara det sjukaste nånsin. Jag tror aldrig jag har sett två killar krama varandra förut. Dock hinner jag inte fundera så länge på det för Valter drar med mig ut ur huset direkt efter kramen. 

"Förlåt för att jag har haft förutfattade meningar om dina vänner dom va ju hur härliga som helst."

Valter ler lite smått mot mig. 

"Alla utom Axel han behandlade dig som luft typ"

Valter kollar ner i marken samtidigt placerar han en cigg i mungipan. Det märks att han skäms över hur hans vän har behandlat mig. Dels för att han blev så deppig men också för att han tog upp en cigg. Valter röker bara när det är något som bekymrar honom.