Vill inte ha dig! Hov1

Kapitel 4 - Middagen

Senare på eftermiddagen samma dag kommer hela familjen hem. Mamma och pappa som jobbat. Men lillebror som varit med en kompis. 

"Hej gumman"

Ropar mamma som är sist hemma.

"Hej"

Ropar jag ned till nedervåningen. Jag behöver skrika ganska högt då mitt rum ligger på övervåningen och så långt från hallen som går. Men det verkar som att mamma hörde då hon inte skriker igen. Egentligen kanske jag borde gå ner och kolla hur deras dag har varit. Det är ju egentligen rent hyfs, men jag har verkligen inte ork till det. Jag orkar knappt röra en enda muskel och såhär har jag legat några timmar. Jag orkar inte ens kolla mobilen vilket är något jag ALLTID gör. Med tanke på att jag inte orkar något så stänger jag ögonen för att vila lite. 

....

"Godmorgon hjärtat"

Jag öppnar ögonen och ser min mamma med ett stort leende. Min fina mamma som stöttar mig genom allt.

"Vad är klockan?"

Jag gäspar stort efter att jag sagt meningen.

"6 det är kvällsmat nu"

Jag reser mig upp. Något starkare än förut men kroppen känns fortfarande matt.

I köket möts jag av min pappa och lillebror som redan börjat äta för fullt. Äcklat kollat jag på köttfärssåsen och pastan. Jag vill verkligen inte få i mig det. Men i vanlig ordning sätter jag mig bredvid pappa och tar mig lite mat. Jag tog mat som kanske täckte 10% av tallriken men ändå tycker jag att det är för mycket.

"Ska du inte ha mer?"

Pappa kollar dömande på min tallrik. Jag vet att både mamma och pappa har varit oroliga för min vikt och mående. Dom kanske märker att jag har börjat välja bort maten igen. Så nu kommer det bli massa tjat om det varje måltid. Vilket jag tycker är fint, men ibland orkar jag inte allt tjat. 

"Är bara inte så hungrig just nu"

Jag försöker le lite men jag skulle tro att det ser ganska stelt ut.

"Lova att du äter ordentligt i vanlig fall, du får inte gå ner mer i vikt"

Jag möter pappas blick. Jag ser hur hans ögon börjar bli tårfyllda, det ger mig Glen ångest. Jag vill aldrig vara anledningen till att min pappa gråter. Tyvärr har jag dock varit det, han är den som har varit mest orolig över min vikt. Han har verkligen sett hur jag bara blivit smalare och smalare. 

"I för sig har hon precis sovit, då är man ju inte alltid så hungrig"

Jag är evigt tacksam för att min mamma skyddar mig lite. Just idag är jag inte redo att ta en diskussion. Det är tillräckligt med tankar som snurrar i mitt huvud ändå. 

Middagen går relativt bra men jag känner mig spyfärdig så fort jag får in mat i munnen. Motvilligt trycker jag in maten i min mun. Allt för att det ska se bra ut för mina föräldrar. Men direkt efter maten ska allt ut ur min kropp, jag vill inte ha det i min kropp. Så fort jag ser att alla ätit upp tackar jag snabbt för maten och reser mig upp. 

"Oj vad du har bråttom"

Jag kollar mot min lillebror Adam som flinar stort åt mitt håll.

"Låt mig"

Säger jag surt och går iväg. Ett problem med att jag inte äter är att jag blir sur jättelätt. Jag hugger direkt någon säger något. Det är de värsta med allt detta, jag hatar verkligen att vara arg. Den tanken slås dock snabbt bort av tanken på att jag ska få spy igen. Jag tar med min dator in till toan, sätter på högsta volym av musik. Endast för att ingen ska höra mina kväljningar. Sen sätter jag igång igen låter allt bara komma ut. 

Så kul att så många redan hittat till denna boken. Jag värderar 59 läsningar som riktigt mycket faktiskt, trots att jag har en hel del mer på mina andra böcker. Men på något sätt har detta gått fort och 59 känns mycket så här tidigt. Kram