Vill inte ha dig! Hov1

Kapitel 2 - Mys med Valter

Vi sitter här på en uteservering, jag och Valter. Min fina vän vi har känt varandra typ hela livet, men det senaste har vi glidit ifrån varandra. Han har börjat va väldigt mycket med sina vänner som är med i hov1. Ett ganska töntigt band om jag får säga de själv. Men iallafall han är typ en del av deras crew om jag har fattat det rätt. Men jag kanske inte är rätt person att säga något, jag har aldrig träffat killarna så de kanske inte är så pinsamma som låtarna är. Jag kollar ner i min latte som har börjat kallna medan jag tänkt 

"Ska du inte dricka den?" 

Jag kollar upp och möter Valters oroliga blick

 "Jo va bara i mina egna tankar så glömde av det lite."

 Valter pustar ut och ler mot mig. Han vet att jag har haft en ätstörning och under den tiden drack jag knappt något heller speciellt inte drycker som innehöll socker eller typ fet mjölk eller liknande. Det var faktiskt tack vare Valter jag tog mig ur de. Han fick mig att förstå att det inte är värt att bli sjuk för att man inte äter något och det tackar jag honom för 

"Men hur känns de nu?" 

det var som att han läst mina tankar 

"Jo asså de känns väll bra men tror aldrig riktigt att jag kommer bli av med det"

 Valter kollar osäkert mot mig 

"Hur menar du?" 

Samtidigt som han får en rynka mellan ögonbrynen försöker jag komma på ett vettigt svar 

"Jo men asså jag levde ju ändå med det sä långe så jag tror att det alltid är något som kommer finnas i bakhuvudet"

 Han nickar 

"Jag förstår, men tänker du ofta på det nu förtiden" 

Han ler lite försiktig mot mig

 "Asså det är vissa dagar som jag känner av det typ. Du vet om någon kommenterar något elakt på bloggen eller Instagram men jag brukar ändå kunna kasta av tanken ganska snabbt" 

Valter tar tag i min hand som ligger på bordet 

"Du är så stark jag är så glad att du finns"

Jag och Valter har alltid kunnat prata väldigt öppet om jobbiga saker och detta är en av sakerna vi kunnat prata om. Men jag kan inte säga att det var utan motstånd. Till en början vågade jag inte riktigt släppa in honom i detta för jag trodde det var fel på mig. Eftersom jag trodde det var mig det var fel på så var jag rädd att Valter skulle lämna mig. Fast jag förstod också att jag inte skulle kunna dölja det för Valter han kunde verkligen se igenom mina lögner så när han en dag sa 

"Du får inte sluta äta" 

så brast jag ut i gråt och förklarade allt. Han fick då lite dåligt samvete som inte sagt något tidigare men han sa också att det bara var hjärnspöken och att alla får det ibland. Han ger mig verkligen perspektiv på saker och ting.

"Tja Valter! knulla lugnt inatt" 

Mina tankar avbryts och jag kollar upp där jag ser en kille med snaggat hår stå och flina. Valter ger honom fingret och han fortsätter gå. Asså vidriga människa han smutskasta typ mig, inte för att han tror att jag ska ligga med Valter för det har jag redan gjort utan för att han inte tar reda på fakta innan han säger något. Samtidigt kollar jag mot min hand som ligger på bordet ovanpå ligger Valters, visst de kanske är en förklaring till varför killen som kommit förbi sa som han gjorde. Men man ska aldrig ta något förgivet. 

"Vem va de där säger jag?" och blåser bort en hårslinga som hamnat i mitt ansikte för att verka obrydd. Fast sanningen är att jag känner igen honom jag vet inte vart ifrån bara. 

"Ehh en kompis han heter Axel" 

Jag kände igen namnet på något sätt och nu kommer jag på varför

 "Han är med i hov1 va?" 

suckar jag varpå Valter nickar och lägger snabbt till 

"Men han är trevligare än vad han verkar, lovar"

 Som om han är trevlig phuuuu 

"Woow vilken trevlig kille som tar saker föregivet" 

en suck kommer ur mina läppar 

"Men Maja han tror att vi ska ligga för han vet att vi låg en gång när vi typ provade att vara tillsammans"

"Men eftersom vi inte är tillsammans nu så borde han väll fatta att det inte funkade eller?" 

Valter börjar se lite rädd ut, det är inte ofta han ser mig såhär arg 

"Lugna ner dig, du och jag vet vad som stämmer och inte stämmer eller hur. Sen kan andra tro vad fan dom vill för ingen är som oss" 

Jag ler lite det är ju sant det är jag och Valter som vet vad som stämmer.

Valter reser sig 

"Ska vi gå för tror inte du vill ha den där längre" 

säger han och kollar mot min latte som lär va iskall nu 

"Ne jag tror jag klarar mig utan den faktiskt" 

Jag reser mig och tar tag i Valters hand som han sträcker fram. Jag och Valter har en fett oklar relation. Vi är inte tillsammans och vi ligger inte men det kan hända att vi ger varandra lite kyssar och att vi beter oss som ett par för alla som ser oss.

Sakta går vi genom stan och efter ett tag står vi utanför min dörr till mitt hus. 

"hejdå" 

säger Valter och ger mig en puss på kinden 

"Hejdå" 

svarar jag och vänder ryggen mot honom för att öppna dörren och ta det lilla kliv som krävs för att komma innanför dörren.