Kär i brorsans bästakompis

Kapitel 10

Förra kapitlet:

* Tänk... Jag är som Zac's extralärare nu och behöver träffa honom flera gånger i veckan, till och med efter skolan. Hur ska jag klara detta? *

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Väckarklockan ringde och det var dags att gå upp. Jag gick in i min WIC och valde idag lite annorlunda kläder än jag brukar. Jag fick ett par boyfriend-jeans, en vit croptop, en bronsfärgad väska och ett par bronsfärgade örhängen av min farmor när jag fyllde åt förra året som jag satte på mig. Till det satte jag även på mig en klocka, vita låga converse och ett svart pannband med en rosett på. Jag ser mig i spegeln. Blicken vandrar nerifrån och upp. När min blick snuddade håret, gav jag ut en stor suck. Mitt hår är rufsigt som vanligt. Bussen skulle komma om ca 20 minuter så jag sprang till badrummet, satte i plattången, borstade snabbt igenom håret innan jag plattade det. Nu var det 5 minuter kvar tills bussen skulle gå. Jag sprang tillbaka till mitt rum där jag snabbt kladdade på lite mascara och la ett tjockt sträck med eyeliner. Några snabba borstdrag med bronzern hann jag också med innan jag såg bussen komma. David hade redan gått ut för länge sen, vilket jag inte hade. Jag hade dock tur då mamma var ledig idag och därför behövde jag inte låsa. Jag hann precis till bussen. Jag snabbade mig till en ledig plats, ensam. Clara satt med Ludde nu när dom är ett par. Två hållplatser senare ser jag någon okänd stiga på. Någon jag aldrig sett förr. Han var lång och muskulös. Hans mörkblonda hår svängde stelt med hjälp av vax. Jag kunde känna hans goda Ralph Lauren parfym han hade på sig. Allt gick långsamt i slowmotion tills han till slut slog sig ner... BREVID MIG!?
Jag blev helt stel.

- Tja, sa han och gav mig ett leende
- H-h-h hej, stammade jag fram och pressade fram ett leende ur min stela kropp
- Jag heter William. Men du kan kalla mig Wille, sa han och sträckte fram handen
- Jag är Sofia. Vissa kallar mig soffan men du får välja själv vad du vill kalla mig, sa jag och min hand mötte hans samtidigt som jag kände hettan stiga.
- Okej, sofia. förtydligade han
- Sååå... Varför har jag inte sett dig här förr? frågade jag lite mera bekvämt
- Åh juste. Eh. Jag och min familj har precis flyttat hit och idag är min första dag på nya skolan, svarade han
- Va roligt. Vilken klass? frågade jag och skämdes över min fråga
- 1A Samhäll
- Va roligt, min klass då ju. sa jag och gav honom ett stort leende.
- Ja. Bra att man typ känner en då iallafall, sa han och skrattade lite.

Hans skratt var fint och stärkte hans raka, vita, perfekta tänder.
När vi var framme vid skolan så visade jag han runt, sedan till hans skåp (vilket vi fick reda på av vaktmästaren) och sedan visade jag även vägen till klassrummet där nästa lektion skulle vara. Det var svenska. Jag kunde hela tiden känna alla blickarna på mig, antagligen med tanke på att JAG går med en ny snygg kille.
Dagen flöt på och för mig blev det en väldigt lugn dag då jag bara fick 'hjälpa' och 'visa' William allt och alla. När vi slutat stod vi båda vid våra skåp och tog ut våra grejer. Han hade fått skåpet bredvid mitt.

- Vill du hänga med hem till mig? frågade han och log
- J-jag? stammade jag fram
- Ja, du. sa han och skrattar lite
- N-nu? stammade jag också fram
- Haha, ja. Nu, sa han och jag kunde se hans "är-hon-helt-korkad-eller?" blick under hans glada bruna ögon.
- Visst. Jag måste bara ringa min mamma, sa jag och gick iväg med min mobil

M = Mamma
S = Sofia (jag)
# SAMTAL #

Signalerna går fram
M - Hallå!?
S - Hej, är det okej om jag går med en ny kompis hem?
M - Javisst, va kul att du skaffat en ny kompis. Vad heter hon?
S - HAN heter William
M - Uhh, ah ja. Men det går bra, va inte hemma senare än 10. Och kom inte hem gravid!
S - Haha jag lovar!
M - Ha det så bra, puss hej
S - puss hejdå

• SOFIA'S PERSPEKTIV • (- fortfarande, men eftersom det var ett samtal innan vill jag fortfarande förtydliga vilket perspektiv jag kör)

Vi tog bussen hem till honom.
Hans hus var stort och färgglatt. Jag steg in och tog av mig skor och jacka. Kvällen gick. Vi hade kollat på film, pratat, lärt känna varann. Och vi hade faktist väldigt mycket saker gemensamt. Det skulle komma en buss som gick hem till mig 21:45, och den skulle jag ta. Jag tog på mig skorna och min jacka och ställde mig i dörröppningen. Han går fram till mig och kramar mig.

- Hejdå! Ses i morgon, sa han och log
- Ja de gör vi! svarade jag tillbaka
- Hitta på något imorgon också? frågade han med ännu större leende
- Om jag så kunde. Jag är typ 'extralärare' åt en kille som är ett år äldre än mig som går på skolan. Han har lite problem och mamma ville att jag skulle hjälpa till, och jag menar. Jag får ju pengar för det!
- Aha, men vi ses i skolan imorgon ändå, sa han med ett lite mindre leende

Han stängde dörren och jag gick ut mot bussen. Jag satte mig på en ensam plats och bara kollade ut genom fönsterrutan. Tankarna snurrade i mitt huvud.
Bussen stoppade vid min hållplats. Jag steg av och gick in i huset. Jag hälsade mamma att jag var hemma, efter det gick jag o la mig. Klockan var bara 22:36 men jag var riktigt trött och ville vara pigg dagen efter så därför tänkte jag att det var värt att somna redan nu.

Imorgon efter skolan, hos Zac, kommer plåga mig tillräckligt.

~~~~~~~~~~~~

Jag har typ helt tomt på idéer, hjälp mig!!!
Kommentera är ni gulligaaa😩

Puss
// LiinaFiina