Kär i brorsans bästakompis

Kapitel 25

Förra kapitlet:
"Jag åt något litet innan jag la mig i sängen. Jag låg och tänkte på morgondagen. Drömde om hur jag skulle berätta till Zac hur mycket jag tycker om honom. I min nya klänning."

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Festen.

Det ringde på dörren, dvs att de första gästerna är här.
Jag, Clara och Wille möttes alla vid dörren, och lika taggade är vi allihop på att bara få öppna de där dörrarna och dra igång festen. Jag gjorde en gest till Wille att han skulle ställa sig vid musiken och dra igång så fort folk kommer in, och Clara skulle ställa sig borta vid drickorna och börja hälla upp i glas.
Jag stod där. Bakom dörren. Tog tag i handtaget och öppnade. Folk bara rusade in, och så fort musiken sattes igång så var allt igång. Alla stod på det vi skapat som dansgolv, och det kom allt mer och mer folk. Men ingen Zac. Jag väntade och väntade.

• WILLIAM'S PERSPEKTIV •

Jag såg på henne. Hur hon satt i trappan och inspekterade varje person som kom in genom dörren. Jag vet vad hon väntar på. Jag vet VEM hon väntar på. Jag minglar lite med alla jag känner där inne, men kan inte släppa blicken ifrån henne. Jag funderade på om jag bör gå fram till henne. Ja. Jag gick till serveringen och tog två glas innan jag minglade fram och satte mig bredvid henne i trappan. Jag gav det ena glaset till henne, trots att jag visste hur många glas hon druckit innan.

- Tack, sa hon och tog en stor klunk.

- Mycket folk, sa jag för att inte hamna i något stel stämning.

- Mm, sa hon lite besviket och jag visste varför.

- Det är hans fel om han inte dyker upp.

- Vad menar du? frågade hon och såg på mig.

- Zac. Jag vet att det är honom du väntar på. Du har suttit här i snart en timme, och om han inte dyker upp är det hans fel att han inte får se hur snygg du är i den klänningen, sa jag och hintade ner på hennes klänning med mina ögon.

Hon hade på sig en svart klänning med gulddetaljer och matchade smycken. Hennes klackskor sken upp mot hennes vackra ben, vilket gjorde henne ännu vackrare. Går det ens? Går det ens att bli vackrare än hon redan är?. (BILD)

- Tycker du? Jag vet inte. Den är kanske inte fin nog för honom.

- Inte fin nog? Är du seriös? Du ser skit bra ut ikväll, det gör du alltid. Så det är snarare han det är fel på om han inte skulle tycka det! sa jag och menade varenda ord jag sa.

- Ärligt? sa hon och såg upp på mig med sina vackra ögon.

- Har aldrig vart mer ärlig, jag svär.

Hon log och såg fortfarande mig i ögonen, utan att säga något. Hon hoppade lite närmre. Knäpptyst. Hon la sin ena hand runt min nacke, och drog mig mot sig samtidigt som hon lutade sig framåt. Hon blundade. Våra munnar möttes. Musiken i bakgrunden försvann helt. Just nu var det bara hon och jag. Ingen annan. Vi två. Ingen skulle kunna... *Dörren öppnas* Hon går ur kyssen snabbt och tar bort handen. Zac står i dörröppningen. Jag ser hur hennes leende sprids till hela kroppen, och hon springer fram och kramar honom.

  • SOFIA'S PERSPEKTIV • 

Jag log mot honom. Tyckte han verkligen det? Menade han det han sa? Jag såg honom i ögonen. Han menade det. Jag kände lite pirr i magen. Jag hoppade lite närmre honom. Jag ha min hans runt hans nacke, utan att slita blicken från hans ögon. Jag drog honom mot mig medan jag lutade mig framåt och kysste honom. Jag vet inte riktigt vad som hände. Jag vet inte om jag kysste honom för att jag ville det, eller om det kanske var på grund utav alla de glas jag druckit. Jag var inte riktigt helt mig själv, det kände jag. *Dörren öppnades*. Jag avbröt kyssen snabbt och öppnade ögonen och såg Zac. Glädje spreds i min kropp och sprang fram till honom. Jag gav honom en stor kram.

- Du kom, sa jag.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

Kort kapitel, jag vet, men jag kände att ni behövde en uppdatering nu till påsk. Det kommer fler kapitel, jag lovar!

Hoppas ni har det bra!
Puss & kram
//LiinaFiina