Kär i brorsans bästakompis

Kapitel 23

Förra kapitlet:

"Jag kan se hur har rodnar, och jag tror aldrig jag sett honom göra det förr. Är han kär? I mig?"

~~~~~~~~~~~~~~~~

Han ser mig rakt in i ögonen. Jag vet inte vad jag ska säga. Det slutar med att jag inte säger någonting alls. Jag hoppar närmre honom, lägger mina armar runt hans hals och kysser honom. Han kysser tillbaka. Kyssen går över till hångel och han lutar sig tillbaka och jag lägger över mitt ben så att jag sitter i hans knä, fast med ansiktet mot honom.
Vi sitter med slutna ögon och bara hånglar en stund. Efter ett tag börjar jag nästan få lite ont om luft så jag backar lite med huvudet för att ta en paus. Jag öppnar ögonen och hoppar till. William. Jag ser William, igen. Efter ett par blinkningar övergår det till verkligheten. Zac kollar konstigt på mig.

- Vad hände? frågar han.

- Inget... ehhh... ögonen va bara inte beredda på det starka ljuset, ljög jag.

- Jaha, han lutar sig framåt och sluter sina ögon för att återgå till hånglet men jag stoppar honom.

Jag leker svårfångad. Han tror ju att det är jag och Wille lixom. Så jag måste fortsätta på det spåret. På tal om Wille, jag kan fortfarande inte sluta tänka på vad som hände nyss. För andra gången. Varför ser jag Wille alltid?

- Jag kan inte göra detta, förlåt. Jag kan inte svika Wille såhär. Jag är en dålig människa, eller hur? sa jag och låtsades vara besviken på mig själv.

- Du är ingen dålig människa. Du är perfekt i mina ögon, svarade han.

Jag kände hur jag började rodna. Det där var något av det sötaste någon sagt till mig. Wille är helt bortglömd. Vi bara sitter där och ser varandra djupt in i ögonen...
Men så ringer dörrklockan, vårt moment avbryts och jag går och öppnar.
Wille.

- Ehhh hej, vad gör du här? säger jag och ler lite stelt med tanke på att Zac sitter i mitt vardagsrum.

- Ehh... asså... det är en sak jag vill prata med dig om... eller... ah... en sak jag vill säga till dig... men jag vet inte ringer hur... kan jag komma in? frågar han och jag ser hur han rodnar medan han tittar ner i marken.

- Gärna men.....

- Men vadå? frågar han undrande

- Zac är här.

Jag ser hur hans blick blir stel. Hur hela han blev stel. Det är ju bara Zac. Vad va det för speciellt med det? Att han är här är väl lite annorlunda men... så konstigt är det väl ändå inte? Han vet ju att jag gillar Zac.

- J-jahaa. Ojdå, förlåt. Jag ska inte störa! Vi kan ta det någon annan gång. säger han snabbt innan han vänder sig om och ska precis börja gå när Zac kommer till dörröppningen.

- Nämen tja, William. Vad gör du här? Jag trodde du var upptagen med annat. säger Zac och Wille kollar lite konstigt på mig och jag kollar bedjande tillbaks och pekar på Zac med mina ögon.

- Jo ja, jag skulle... ändrade planer helt enkelt. Men jag ska inte störa, vi ses. svarade Wille snabbt och lätt och jag mimade "tack" till honom.

Jag tog ett kliv fram och ställde mig precis framför honom. Jag ställde mig på tå och lutade mig framåt, och gav honom en mjuk kyss på läpparna. Han kysser tillbaka. Jag visste att Zac tittade på. Detta är vad jag kallar "ett steg mot dominans". Okej, lite att ta i. Men jag hoppas iallafall att han blev avundsjuk.
Jag stod kvar framför Wille och såg honom rätt i ögonen.

- Jag älskar dig, sa han.

Jag blev helt stel. Det är andra gången han säger det till mig. De orden betyder mycket. Kanske lite för mycket för vårt 'förhållande' men jag kunde inte säga åt honom att 'älska' är för mycket så jag svarade bara:

- O jag dig.

Jag vände mig om mot Zac hon hintade att vi skulle gå in igen.

- Nja... jag måste nog gå. Jag kom på att... att jag skulle hjälpa mamma idag. Med... med... med att städa  hemma. Ja. Såå.... jag måste gå. sa han lite snabbt samtidigt som han satte på sig sin jacka och sina skor.

- Oookej. Det var snällt av dig... Och inte alls likt dig... men, Jaja. Ha så kul. sa jag förvånat.

Jag gav Zac en kram innan han gick, och jag välkomnade Wille in istället.
Det kändes nästan lite konstigt. När båda var här. Precis efter att jag sett Wille när jag hånglat med Zac.

~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~~

När man är så sjuk som jag är just nu så har man tid för sånt här. Att skriva på boken alltså.

Vad tycker ni? Blir den sämre?
Vet inte riktigt hur den ska sluta.

Hoppas iallafall ni mår bra!
Puss & Kram
// LiinaFiina