Kär i brorsans bästakompis

Kapitel 3

Förra kapitlet:
*Skoldagen blev inte alls som jag tänkt mig...*

~~~~~~~~~~~~~

Jag gick ut för att vänta på bussen, brorsan stod och pratade med Ludde vilket jag också brukade men jag kände mig fortfarande lite sur/irriterad/ledsen sedan gårdagen och kunde inte sluta tänka på det han menade. Alltså att jag är ful. Jag har egentligen alltid varit okej med hur jag ser ut, jag tyckte kanske inte att jag va jättesnygg men jag såg vell helt okej ut. Rätt vältränad fin kropp, blond hår som stärker mina klarblå ögon. Men nu ser jag inte så på mig själv längre. Jag är ful, äcklig och är för smal och mitt äckligt blonda hår passar inte till mina blåa ögon. Han sänkte mitt självförtroende och jag kommer nog aldrig kunna förlåta han för det!
Bussen kom och Clara va redan på bussen som vanligt. Vi satt under tystnad, vilket är ovanligt, så hon frågade tillslut:

- Mår du bra? Är allt okej?
- Eh... Jadå, jag mår bra! Lite trött bara, ljög jag
- Aha va bra, sa hon och vi återgick till tystnad

När vi kom till skolan såg jag Zac stå vid ingången och prata me några killar från skolan, jag ökade takten och hoppades att han inte skulle se mig men såklart så gjorde han det.

- Hej Soffan! Fint tyg, sa han och drog fram sitt ben framför mig så jag snubblade.

Jag gav han en ond blick och kunde känna irritationen stiga. Om det där skulle föreställa ett roligt skämt så kan jag säga att han inte lyckades. Om det va mer som en komplimang va de fint. För det är en fin kommentar, eller?. Men han menar det inte, det vet jag! Han är sjukt snygg så varför skulle han vilja ha en sån som mig? Har har ju typ själv sagt att jag är ful.
Jag försökte ignorera honom resten av skoldagen också men av någon anledning så dök han upp vart jag än gick. Efter skolan skyndade jag mig för att slippa prata med Zac men han kom fram till mig och sa:

- Sofia... vi behöver prata, sa han menande

Jag ignorerade honom och gick därifrån ut ur skolan. Men jag hörde honom springa bakom mig, så jag började också springa. Fast såklart var han snabbare och hann ikapp, han tog tag i min handled och stoppade mig. Jag kunde inte ta mig loss, fast jag försökte. Han hade ett fast grepp.

- Sofia! Vi måste verkligen prata! Vad är det som är fel?
- VAD SOM ÄR FEL!? Det borde DU veta, nästan skrek jag
- Borde jag veta? Jag har inte gjort något fel! skrek han frågande
- du leker med mitt utseende! Det är inte kul! Sa jag lite mer lugnt, och jag kände en tår falla
- va? Vad menar du? Frågade han
- ja, vi kan ju börja med det som hände igår. Då du som sagt typ sa att jag va ful. Imorse så drev du med mig. Kallade mig för en SOFFA och försökte antagligen va lite rolig för att imponera på dina vänner och säga "Fint tyg". Sedan har du kallat mig "Snygging", "sötnos", "älskling" och liknande vilket jag inte gillar eftersom du inte menar det + att det inte är något mellan oss!! sa jag och kunde känna tårarna falla, så jag kollade ner i marken.
- Förlåt! Förlåt Sofia, förlåt. sa han medlidande
- Det va inte meningen att det skulle låta så! Jag tycker allvarligt att du ser bra ut! Och jag menade inget illa! Smeknamnen trodde jag du gilla. Men du får inte tro nu att jag gillar dig mer än som vän, tycker bara du är snygg osv + jag har flickvän, tillade han och kramade om mig för att stötta.

Jag tog emot kramen.
*Vänta lite nu... Jag kramar han som sårat mig* tänkte jag.
Jag slet mig loss kramen och sprang till bussen som precis kommit. Clara satt på bussen men jag va fortfarande ledsen så jag lossades att inte se henne och satte mig vid ett annat säte.

Resten av kvällen spenderade jag i min säng, såg på film och sov...

----------

Tredje kapitlet på boken nu, vad tycker ni?
Jag tyckte att Zac skulle ha flickvän nu för att förlänga berättelsen
Jag har nu i början uppdaterat rätt ofta men vi får se om det kommer fortsätta såhär...

//LiinaFiina