Kär i brorsans bästakompis

Kapitel 21

Förra kapitlet:

"William tittar upp på mig och jag på honom. Våra blickar möts och jag kan se hur hans ögon glänser. Jag drömmer mig in i en annan värld. Tills busschauffören skriker att det är dags att gå av."

~~~~~~~~~~~~~

Vi stiger av bussen och går mot skolan. När vi stiger in genom dörrarna till korridoren ser jag Zac. Jag kollar på Wille, han möter min blick och jag styr blicken ner mot våra händer. Han tar min hand, och jag hans. Hans hand värmer min kalla hand. Våra händer passar perfekt. Wille, han är så sny-y-y....
Nej! Sofia! Sluta tänka så nu. Detta är bara en lek, BARA en lek! Ni håller handen bara så att du ska få Zac.
Jag försöker släppa mina tankar på Wille och istället tänka på Zac. Jag ser hans avundsjuka blick när vi går förbi. Vi fortsätter mot våra skåp.

• WILLIAM'S PERSPEKTIV •

Jag kan känna hur Zac's avundsjuka blick bränner min rygg. Jag antar att Sofia redan märkt det så jag säger ingenting. Vi går vidare och ställer oss vid våra skåp. Vi har sagt det att vi inte ska kyssas, hångla osv i skolan för då kanske andra elever uppmärksammar, och egentligen är det meningen att det bara ska påverka Zac.
Hon fortsätter hålla min hand när vi öppnar våra skåp som ligger bredvid varann.
Vi tar ut våra engelska böcker och fortsätter till klassrummet. Hon håller fortfarande min hand.
Precis innan vi hann in i klassrummet var jag tvungen att harkla mig för att få henne uppmärksammad på att hon fortfarande håller min hand och att hon bör släppa nu. Hon rättar sig och släpper min hand. Hon ger mig en snabb blick innan hon går och sätter sig. Jag följer efter och sätter mig bredvid henne.
Hon är snygg idag, tänker jag och granskar hennes outfit. Hon är alltid snygg, men lite extra snygg. M-m-mm en bara som kompis då, intalar han sig själv. ( bild på outfiten finns längst upp ).
På rasten så såg vi inte Zac så vi struntade i att 'låtsas' vara ett par, och bara hängde med de andra istället.

Idag var en kort dag då vi bara hade två lektioner. Vår sista lektion blev inställd för att vår lärare var sjuk. När sista lektionen är slut och vi går ut till våra skåp ser vi Zac. Jag och Sofia drar oss närmre varann. Denna gången håller vi inte handen eftersom det är så många andra i korridoren just nu. Vi plockar ut våra saker samtidigt som vi ger varann lite hemliga blickar. Vi går tillsammans ut ur skolan, och jag ser hur Zac följer efter. Sofia vänder på huvudet och tittar bakåt, jag antar att hon också märkt honom.

- Tror du att han följer efter oss? frågar hon

- Jag vet inte. Jag tror det, säger jag och kollar bakåt igen.

Vi fortsätter gå. Vi går ut genom dörrarna och kommer ut på skolgården där vi tar varandras händer. Jag vrider på mitt huvud och tittar på henne. Jag ser hur hennes hår glänser utav solen och hur hennes hand värmer min. Hennes ögon är helt underbaa...

- Sofia!? Kan jag få prata med dig? skriker någon bakifrån mitt i mina tankar.

Vi vänder oss om. Zac. Juste. Jag hade nästan glömt av att han följt efter oss. Han joggar fram till oss.

- Kan jag få prata med dig? Ensam? frågar han med blicken på Sofia.

- Allt du kan säga till mig kan du säga till honom, säger Sofia modigt och ler mot mig.

Värme sprids inuti min kropp. Jag vet att vi 'leker', men detta känns som mer än en 'lek'. Men undra egentligen vad han vill säga. Jag kanske bör erbjuda mig att gå, han vill ju faktiskt inte att jag ska höra eftersom hand bad om att prata med henne. Ensam.

- J-j-jag kan gå? Om det är så? Säger jag lite tyst

- Nej! Stanna, säger Sofia o ger mig ett ännu större leende. Vad är det du vill prata om?

- Ehh, asså... jag.. typ.. asså..., säger zac nervöst.

- Ja? Säger Sofia lite bitchigt

- jag... eh... eller, nej. Skit samma. Glöm det. Det va inget, säger han lite besviket till sig själv.

- Aja, okej. Då går vi väl då, säger Sofia lite i hopp om att han ska ångra sig.

Han ångrar sig inte och vi fortsätter gå hand i hand mot bussen. Jag ser hur hon flera gånger tittar bakåt för att se om han är kvar eller ångrat sig, men han är redan borta.
När vi väl närmar oss bussen och Zac inte syns till släpper Sofia min hand utan att säga något och går bort till Clara, som om ingenting hänt. Jag står kvar där. Själv.
Jag går in och sätter mig på bussen, och drömmer mig in bland mina tankar. Mina tankar om Sofia.

~~~~~~~~

Förlåt för så sjuuuukt dålig uppdatering, men jag lovar att inte ge upp boken! Jag ska fortsätta tills den är slut. Jag ska iallafall göra mitt bästa.
Jag har ju börjat gymnasiet och det har vart ganska mycket nu med läxor och alla sporter. Men här är iallafall ett kapitel och jag ska redan börja skriva på nästa!

JAG VILL FORTFARANDE HÖRA VILKA NI SHIPPAR!! SÅ NI SOM LÄSER DETTA FÅR GÄRNA KOMMENTERA ELLER SKRIVA TILL MIG I PRIVAT CHATT!! jag har fortfarande lite problem med hur det ska sluta, vem hon ska få! Så det underlättar om ni kommenterar vad ni tycker!!

Puss & Kram
// LiinaFiina