Kär i brorsans bästakompis

Kapitel 30

Förra kapitlet:
"Jag log åt honom. Jag vågade inte fråga vad som hänt, eller ens ta upp mig och Wille. Jag kunde bara kolla på honom för att se att han led, och jag ville inte göra det värre."

~~~~~~~~~~~~~~~~~

Jag ringde mamma och berättade lite smått vad som hade hänt och att jag skulle sova över där, och hon förstod. Vi sov inte särskilt mycket den natten. Vi satt uppe men pratade nästan ingenting under hela natten, han grät mest och jag tröstade honom. Jag hade fortfarande inte nämnt något om Wille.

Jag hann iallafall sova några få timmar innan jag vaknade, men Zac sov fortfarande. Jag sträckte mig över över och tog min mobil.

*12 missade samtal*
*24 meddelanden*

Jag kollade på klockan, 12:46, och alla samtal och sms var från Wille. Jag behövde ringa Wille, NU. Jag hade satt min mobil på ljudlöst för att jag inte ville att min telefon skulle störa oss igår, speciellt inte när Zac mådde så dåligt och allt. Jag nästan sket i att Zac sov, jag satte mig upp i sängen och ringde till Wille. Det hann bara gå en kort signal innan han svarade.

- Sofia. Mår du bra? Har det hänt något? Varför har du inte svarat!?

- H-hej , jo jag mår bra.... Vänta lite, sa jag igen samtidigt som jag satte mig lite bättre och harklade mig innan jag fortsatte.

- Jag... ehm... Jag är hos Zac, sa jag och jag kunde höra hur Wille reagerade igenom luren och jag visste att han var på väg att säga något men jag stoppade honom, innan du säger något måste jag bara få förklara! Wille snälla, lyssna på mig.

Wille var helt tyst i luren, så jag fortsatte.

- Asså jag... Nämen typ... Jag ville bara... ehm, jag tog ett djupt andetag, Zac har vart med i en olycka.

Jag fick först inte fram så mycket mer, och Wille sa fortfarande ingenting.

- Jag var bara orolig. Han hade inte vart i skolan under hela veckan, och han svarade inte när jag ringde. och JA jag har ringt honom... ett antal gånger. Jag ville bara veta om det berodde på dig och mig, men nu vet jag att det inte gjorde det, sa jag i lite smått panik i hopp om förståelse men han var fortfarande tyst. Samma dag som kyssen var Zac och hans mamma med i en olycka. En bilolycka. Zac fick ligga på sjukhus de första dagarna men återhämtade sig ganska snabbt och är nu hemma, men han kan knappt gå. Och hans mamma. Ah.. hans mamma... hon, sa jag med lite lägre ton, hon klarade sig inte. Jag ville bara finnas där. Okej?

- Mm, men vart är du nu? Har du sovit hos honom? var allt Wille svarade.

- Jaaaa, jag är hos honom nu... men... ingenting hände. Jag lovar! Jag älskar dig, bara dig. sa jag i panik samtidigt som jag menade varenda ord jag sa.

- Kan jag lita på det Sofia? Kan jag det? Jag känner till ert förflutna, det vet du. sa han lite surt.

- Ja!! JA!!! du kan lita på mig! Jag lovar, sa jag och började gråta.

Wille blev tyst igen. Jag kände en hand nudda min och sedan greppa tag i min telefon. Zac. Han tog telefonen och placerade den mot hans öra.

- William, sa han bara och jag hörde hur Wille nästan blev ännu tystare.

- Jag förstår vad du tänker. Jag vet att du inte tycker om mig. Jag vet att vi må ha fått en dålig start, men lägg inte något av detta på Sofia. Hon älskar dig, och bara dig. Och ingenting hände, det kan jag lova dig. Jag har suttit och grinat hela natten och verkligen visat mitt fulaste jag. Tro mig även om hon inte hade dig, hade hon aldrig velat ha mig efter att ha sett mig sådär ( Zac skrattade lite för sig själv innan han blev seriös igen ). Willam. Jag kan lova dig en sak, men bara om du lovar mig en sak. Okej?

Wille var fortfarande tyst.

- Du kan väll iallafall lyssna på vad jag har att säga, och bestämma dig efter? fortsatte Zac.

- Mmm, svarade då äntligen Wille.

- Sofia är din, och jag kan lova dig att aldrig röra henne igen. Jag kan bara kolla på henne och se hur hela hon skiner upp varje gång någon nämner ditt namn. Det är lixom inte ens värt för mig att försöka. Dessutom så är jag rätt över det. Ända sen den dagen efter festen har jag tänkt väldigt mycket, och jag har insett en del saker. Och här kommer vi då till det jag vill att du lovar mig. Jag har insett att jag inte kan klara mig själv. Jag behöver Sofia. MEN, innan du säger något... Jag behöver henne bara som vän. Hon är typ den enda jag har kvar nu, och jag kommer verkligen inte klara mig utan henne. Jag har också insett att jag inte behöver ha henne i sängen, eller på något annat sådan sätt. Utan endast som vän. Så jag vill att du lovar mig att försöka acceptera oss som vänner, och kanske iallafall en kram då och då. Zac skrattade återigen lite smått innan han blev seriös ännu en gång. Du är egentligen inte skyldig mig en tjänst, så jag förstår om du inte vill, men jag ber dig. Snälla. Ge mig en ny chans, och jag lovar att lämna er båda ifred om jag bryter mitt löfte. Wille, hon är din. Hon älskar dig, och du älskar henne. Okej? Kan vi lova varandra detta? Jag ska aldrig försöka något på Sofia, så länge du accepterar oss som vänner. Okej?

Wille var tyst länge i micken. Jag blev samtidigt rörd av allt det Zac sagt. Det finns faktiskt en god kille där inne, bara han fortsätter vara såhär. Jag hörde hur det började prassla i mobilen och jag visste att Wille skulle säga något, så jag lutade mitt öra närmre min mobil som var vinklat mot Zacs.

- Mm... okej... EN chans! sa Wille.

Jag och Zac kollade på varandra. Båda var ändå glada över Willes svar, för en del av mig tror på att Zac kommer fortsätta vara såhär.

- Kan du bara snälla se till så att hon kommer hem rätt? fortsatte Wille

- Absolut, sa Zac.

Zac frågade städerskan och hon kunde köra mig hem. Zac hängde med i bilen han också. Väl framme vid mitt hus så hjälpte jag Zac att ställa sig upp, och jag gav honom en stor kram.

- Det ordnar sig. Du klarar dig igenom detta, jag lovar! sa jag. Jag kommer alltid finnas här okej?

- Tack, sa han bara, tack.

~~~~~~~~~~

och DÄR var boken slut. Jag hoppas att ni tyckt om den, och till alla er som följt med från början vill jag bara ge ett stort tack till. Och tack för alla underbart fina kommentarer. Ni är fantastiska allihopa. Jag älskar er!!

Jag hoppas att ni får en bra fortsättning, och om ni har frågor eller vara vill prata så finns jag antingen här i chatten eller så når ni mig lätt på min instagram @ linatorkelsson .

PUSS & KRAM

// LiinaFiina