Sommaren utan oss - F.S

6 - lingonsylt

Alexandras perspektiv:

Mobilen surrade till i min ficka och jag plockade diskret upp den för att kolla vad som hänt. Pappa hade skickat ett sms.

Pappa: Om du har tid får du gärna handla följande efter jobbet: bröd, jordgubbar, kaviar och lingonsylt.

Jag var alltid den som tvingades att handla mat, var inte äggen slut så var det kaviaren. Jag skrev snabbt tillbaka: Det fixar jag, slutar om 5 min.

Fem minuter senare stod jag innanför ingången till ICA med den röda korgen redo. Shoppinglistan var lätt att memorera, och jag skyndade mig att plocka upp vad jag behövde. Jag passade även på att slänga ned lite extra, pappa skulle säkert ändå ge mig pengar för maten när jag kom hem. Sist på listan stod lingonsylt, det jag hatade hade mest av allt på jorden. Jag hatade det så mycket att jag hade förträngt vart i affären det fanns. Jag cirkulerade kring hyllorna för att så fort som möjligt hinna klart och cykla hem. När jag rundade ett hörn långt inne i butiken, stannade jag tvärt upp. Där fanns inte bara det jag hatar allra mest i världen, utan även den jag hatar allra mest i hela världen. Felix. Han upptäckte mig innan jag hann upptäcka honom, och det fanns ingen utväg.

"Oj hej" sa jag förvånat. Med snabba steg försökte jag gå runt honom för att komma åt lingonsylten, men han stannade mig.

"Tja, läget?" frågade han. Jag, som fortfarande inte hade någon lust att prata med honom, svarade drygt:

"Jo tack, det är bra med mig" jag försökte ännu en gång gå runt honom och lyckades denna gång. Jag tog tag i en lingonsyltsburk och la snabbt ner den i korgen. Felix hade försvunnit vidare i affären. Lättad styrde jag mina steg mot kassorna. Det var bara en kassa öppen och längst bak i kön stod såklart Felix. Han kollade bakåt, och log försiktigt när han mötte min blick.

"Hej igen" sa jag och log ett halvhjärtat leende. Vi båda skrattade lite åt situationen. Jag fick dåligt samvete över mitt dryga svar tidigare och frågade hur det var med honom. Det var ju trots allt ett tag sedan jag fick ett ordentligt svar. Han såg förvånad ut över min fråga.

"Med tanke på omständigheterna bra" svarade han. Jag nickade. Det hade blivit hans tur att betala, vi sa hejdå och gav varandra en sista blick.

Jag lämnade snabbt av mina grejer hemma innan jag satte mig på cykeln igen för att träffa Gille. Mitt huvud snurrade mer än vanligt och jag behövde ventilera ut mina känslor med honom. Jag visste inte vad jag skulle göra med Felix, men jag visste att jag inte skulle stå ut att ha det såhär hela sommaren. Antingen så låter jag honom berätta vad han har att säga eller så undviker jag honom resten av sommaren, vilket skulle vara omöjligt då vi ständigt springer på varandra. Varken eller känns som den perfekta lösningen, men något är jag tvungen att göra.

"Tja, läget?" frågade Gille när vi möttes upp efter halva vägen. Gille och Felix var inte bara bästa vänner, de var nästan samma person och använde alltid samma uttryck. Han såg att något var fel och att jag hade något att berätta.

"What are it?" frågade han med helt fel engelsk grammatik, och jag kunde inte riktigt avgöra om han var seriös, eller bara ville få mig på bättre humör. Tolkat av hans ansiktsuttryck var han helt seriös, vilket gjorde mig orolig över hans engelskakunskaper.

"Jag vet inte vad jag ska göra med hela Felix-situationen. Borde jag låta honom få prata?" frågade jag Gille. Jag vet inte varför jag fortsätter att fråga Gille saker, då han brukar vara den som ständigt tar sämst beslut.

"Ja det kanske är bäst, han är förjävla jobbig just nu" svarade han ärligt. Det var varken det svaret jag ville ha eller förväntade mig, men jag känner ändå att jag behöver ta tag i det. Felix hade uppenbarligen något att förklara för mig och jag hade all tid i världen att lyssna.

"Allt för dig Gille" sa jag ironiskt och började vända cykeln.

"Men hallå, var det det enda du ville? Har du inget annat skoj att berätta?" frågade han besviket. Jag vände tillbaka cykeln.

"Jag sålde FYRTIOFYRA glassar idag och du köpte bara tre av dem" sa jag stolt. Det är ett under att Gille inte hatar glass eller är tjock med tanke på hur många han har ätit under sitt liv. Varje gång vi träffades när vi var små frågade han minst fyra gånger om jag ville ha en glass. Han såg inte så imponerad ut och började istället prata om sig själv.

"Just det, mormor och morfar tänkte att jag ska rensa på loftet i deras stuga, och jag behöver nog din hjälp." konstaterad han. Gille är kass på det mesta, städning inräknat.

"Låter som att det kan bli intressant. Låt mig bara fixa allt mellan mig och Felix, sen är jag din" sa jag och såg hans förvirrade ansiktsuttryck.

"Alltså inte din din, utan din personliga städmedhjälpare" förklarade jag. Gille såg lättad ut, och vi skrattade bort det. Vi skiljdes åt, och jag insåg att jag snart verkligen måste prata med Felix.

________________________________________________

Stort tack till min cowritter lukesgf, dra en follow på henne (trots hennes hemska användarnamn)