Sommaren utan oss - F.S

13 - Bakishäng

En timme och femton minuter. Så lång tid tog det för oss att ta oss de 4 kilometrarna från Kalles hus till mitt. 3 gånger fick vi stanna för att Gille trodde han skulle spy, varav han en gång faktiskt spydde. 2 gånger satte han sig ner på vägen och sa att han inte orkade gå mer. Lika många gånger fick vi övertala honom om att kämpa vidare. Vi höll också på att bli överkörda en gång. Men till slut kom vi hem till mig. Där lyckades vi få i honom både vätskeersättning och en rostad macka, efter stränga order från min mamma. Gille pratade om något tjej hela tiden, jag och Felix pallade inte lyssna. Han nämnde aldrig hennes namn heller för den delen. Min mamma var orolig över Gille och gav sina bästa tips. Som att leta fram en hink i fall han skulle behöva spy igen. Hon tog fram madrasser som vi la på golvet i mitt rum. Sen lånade vi lite kläder av min pappa för Gille att sova i. Han däckade direkt. Jag och Felix sa godnatt till varandra och somnade direkt efter. Att sova i samma rum, men inte tillsammans, kändes konstigt. Jag var så van med det att jag nästan kröp ner bredvid honom av ren rutin, men den tiden var över nu.

Morgonen efter vaknade jag av att Gille ramlade över mig i sängen. Jag gav honom en arg blick. Klockan var säkert inte mer än fem.
"Jag försökte bara resa mig upp" viskade han med en ursäktande röst. Hans balanssinne var inte helt återställt än.
"Vad ska du göra?" Frågade jag förvirrat och kollade på honom när han försökte ta sig fram genom rummet.
"Kissa" Viskade han. Jag hjälpte honom till toaletten och tillbaka. Sen somnade vi om.

Dagen efter midsommar hade jag förmiddagspasset i kiosken. Felix och Gille sov fortfarande när jag lämnade huset. Jag var tvungen att gå upp tidigare än vanligt eftersom min cykel var hemma hos Kalle. Jag var skittrött efter nattens bravader. Mitt pass började klockan 11 och när jag lämnade huset halv hade inte ens mina föräldrar vaknat. Det var många som festade hårt midsommaraftonen 2015.

En timme innan mitt pass var slut, klockan fyra, kom Gille in genom dörren. I klädd shorts, en pikétröja och solglasögon. Hans hår stod åt alla håll, han såg riktigt sliten ut.
"Nemen se vem som har lyckats ta sig upp ur sängen" sa jag glatt när han kom fram till mig. Han stönade och lutade sig fram över disken.
"Hur mår du idag?" frågade jag honom. Han puttade upp sina solglasögon på huvudet. Man kunde se döden i hans ögon. Det var som att dödsriket tagit över hans själ.
"Inte helt hundra" svarade han och gäspade. "Tack för hjälpen igår" fortsatte han.
"That's what friends are for" svarade jag. "Ska du ha något eller?"
"Ja, tre kulor, choklad, pecannöt och daim" svarade han snabbt. Han hade varit här så många gånger att han visste vad alla sorter hette i bokstavsordning.
"Felix var så jävla jobbig förut, jag var tvungen att fly" berättade Gille samtidigt som jag fixade med hans glassbägare.
"Varför?" frågade jag.
"Du och Kalle igår"
Jag började skratta nöjt och gav Gille sin bägare.
"Har han glömt att det faktiskt var han som var otrogen mot mig?" frågade jag och skakade på huvudet. Felix slutade aldrig att förvåna.
"Han är efterbliven" sa Gille och började äta sin glass. Jag bestämde mig för att byta ämne.
"Vem är tjejen du tjatade om igår?" Frågade jag nyfiket.
"Tjej?" Frågade han förvirrat.
"Ja i mitt kök, du satt och prata om henne i säkert en halvtimme" förklarade jag. Gille kollade på mig med en tänkande blick. Han koncentrerade sig extremt mycket.
"Jag minns inte att vi satt i ditt kök?" Frågade han förvirrat. Jag gav honom ett medlidande leende och la min hand på hans axel.
"Vad minns du?"
"Att du och Felix kom, sen att vi gick, sen var vi hos dig helt plötsligt" förklarade han.
"Så du minns inte när du spydde på vägen?"
"Nej? Spydde jag?" Frågade han skamset.
"Ja, men bara en gång" lugnade jag honom.

Prick klockan fem öppnade jag dörren och gick ut ur kiosken. Dagen hade varit ganska lugn, vädret var sådär och de flesta var för bakfulla för att orka sig ner till staden. Vilket var förståligt, jag själv var helt slut och jag festade inte ens.
"Alex!" Ropade någon bakom mig. Dialekten avslöjade direkt vem det var...