Sommaren utan oss - F.S

14 - Mariokart

Jag vände mig om och visst var det han, Kalle.
"Hej" sa jag glatt. Han drog in mig i en kram. Han var ovanligt bra på att kramas. En kombination av breda axlar, muskler och galet god parfym.
"Slutar du nu?" Frågade han och log mot mig. Hans leende var ännu snyggare i dagsljus.
"Ja, ska du köpa glass?" Frågade jag.
"Jag tänkte det, vill du följa med mig?" frågade han flörtigt.
"Gärna" svarade jag och log.
"Den här glasskiosken ska vara bra har jag hört" fortsatte jag och nickade mot dörren bredvid mig.
"Ja personalen är trevlig sägs det" berättade Kalle. Vi gick in genom dörren och min kollega och butiksägaren, Lotta, kollade nöjt på mig och Kalle.
"Vad önskas?" frågade hon. Kalle stod och kollade på menyn, jag visste redan vad jag ville ha.
"Ta kulglass" tipsade jag Kalle.
"Börja du" bad han mig.
"Okej, jag tar två kulor, en daim och en pecannöt, i en bägare" sa jag och Lotta började direkt fixa ihop det jag ville ha i en bägare. Hon sträckte fram glassen till mig. Jag tackade och tog emot den. Jag tog upp en femtiolapp som jag hade i bakfickan.
"Jag betalar" sa Kalle.
"Säkert?" Frågade jag.
"Ni behöver inte betala, jag bjuder på det här" sa Lotta och log vänligt mot oss. Kalle gjorde sin beställning och sedan satte vi oss ner vid ett av borden inne i kiosken. Vädret ute var inte på topp, det såg ut som regnet skulle komma när som helst.

Vi satt på ett av de små borden inne i kiosken och pratade om allt möjligt.
"Hur mår min cykel förresten?" Frågade jag. Kalle skrattade lite.
"Den mår bra senast jag kollade, helt fri från spyor"
Jag pustade ut.
"Skönt, jag upplevde tillräckligt med spyor igår" konstaterade jag.
"Hur är det med Gille?" frågade han med ett skratt.
"Jo han mådde mycket bättre senast jag kollade i alla fall" sa jag glatt.
"Skönt, han mådde riktigt risigt där ett tag"
"Ja när vi gick hem var allt kaos, han satte sig ner på vägen flera gånger" sa jag och berättade i detalj om den händelserika hemfärden.

Vi tog sällskap hem till honom. Våra konversationer flöt på hur bra som helst. Kalle var extremt lätt att prata med. Trots att det låter klyschigt så var det som om vi hade känt varandra i flera år. Det verkade som att Gille och Felix redan hade hämtat sina cyklar. Kvar stod min cykel ensam, tills Kalle ställde sin bredvid den. Jag kände en droppe vatten falla ner på min axel och kollade upp emot himmelen, den var alldeles mörk. Det började regna mer och mer för varje sekund som gick.
"Kom så går vi in" sa Kalle och tog tag i mig och drog mig mot husets ingång. Vi gick med snabba steg upp för trappan som vi satt vid igår. Kalle öppnade dörren och släppte in mig. Hallen var stor och städad. Jag trodde att hela huset skulle vara stökigt efter gårdagen, men det syntes inte ett spår av festen. Jag tog av mig skorna och följde efter Kalle in i köket, även där var det städat.
"Du har städat bra" konstaterade jag och han såg nöjd ut.
"Det tog mig halva natten så det hoppas jag" svarade han. Jag gick runt och kollade lite i köket. Det fanns en fotovägg med familjfoton som intresserade mig.
"Är din familj bortrest?" frågade jag och kollade på deras familjbild från Grand Canyon. Kalle ställde sig bredvid mig.
"Ja de borde komma hem när som helst dock" sa han och tittade på mig.
"Är det där vid comosjön?" frågade jag och pekade på en av bilderna på väggen. Det var en bild på Kalle och det som jag antar är hans lillebror. Det såg i alla fall ut som en mini-version av honom.
"Japp, har du varit där?" frågade han.
"Ja för något år sedan" sa jag och fortsatte att titta runt på bilderna på väggen. Kalle ställde sig framför mig, mellan mig och väggen.
"Så vad vill du hitta på?" frågade han och gick iväg mot ett annat rum. Jag följde efter honom in i det som visade sig vara vardagsrummet.
"Eh vad som helst" svarade jag och ryckte på axlarna.
"Vad sägs om lite gammalt hederligt mariokart?" frågade han och satte sig ner i soffan.
"JA" sa jag exhalterat och satte mig ner bredvid honom. Han tog fram wii konsolerna och gav den ena till mig.
"Du vet hur man spelar eller?" Jag fnös.
"Jag har spelat hela livet" sa jag kaxigt.
20 minuter senare satt vi och försökte få varandra att förlora, som de vinnarskallar vi båda är. Jag försökte armbåga mig till en seger och höll på att lyckas tills Kalle kastade sig åt sidan för att komma undan och lyckades vinna.
"Du fuskar" klagade jag.
"Fuskar jag?" frågade han med ett skratt.
"Ja" sa jag oskyldigt.
"Vinn nu då" sa han och startade ett nytt spel. Jag tog faktiskt ledningen den här gången. Tills Kalle tog min konsol ur mina händer och kastade den längst bort i soffan.
"KALLE" skrek jag argt och försökte ta hans konsol. Han kämpade emot. Jag var tvungen att hoppa på honom för att ens ha en chans. Till slut låg jag på honom i soffan, inget mig emot. Innan jag hann tänka kysstes vi. Han var den första jag kysste sedan Felix. Han var extremt bra på att kyssas, han hade tränat, det märktes.