Sommaren utan oss - F.S

10 - laktosintolerant

Alexandras perspektiv: När Gille helt plötsligt försvann fick jag lite smått panik. Jag och Felix var lämnade ensamma på vinden och den enda räddningen var pusslet. Ingen av oss hade hunnit säga emot Gille innan han var borta. Mina tankar drogs tillbaka till förra årets midsommar. När Gille hade fuckat upp allt totalt.
"Det kan inte bli mycket värre än förra året i alla fall" sa Felix för att bryta den stela stämningen, det var som att han hade läst mina tankar. Jag skrattade lite.
"Det var verkligen kaos" konstaterade jag och la en bit i pusslet.
"Det blir alltid kaos med Gille" sa Felix och började berätta om alla gånger Gille hade gjort konstiga grejer på fyllan.
"Vill du höra om första gången Gille blev riktigt full?" frågade Felix och flinade. Jag kollade misstänksamt på honom och tänkte efter.
"Antagligen inte" svarade jag och Felix började berätta.
"Vi var 15, Gille kände några äldre killar som skulle ha fest så han drog med mig och Max dit" Jag kunde bara anta att den här historien skulle sluta dåligt.
"På den här festen var det fri tillgång på alkohol och det blev lite för mycket för lille Gilbert. Vi lyckades få hem honom utan spyor och att hans föräldrar märkte något"
"Det låter ju inte som en så farlig historia" sa jag missnöjt. Felix höll upp ett finger för att förklara att det fanns mer att berätta.
"Nu kommer det roliga. Nästa morgon vaknar Gille upp med magknip och måste sitta hela förmiddagen på toaletten. Hans föräldrar blir jätteoroliga och undrar vad han egentligen åt när han var 'hemma hos mig'. Han berättar att vi åt vanlig mat och drack mjölk till. Hans föräldrar lägger ihop ett och två och kommer fram till slutsatsen att han har blivit laktosintolerant. Stackars Gille fick äta laktosfrimat i flera månader" jag skrattar tills jag tror att jag ska gå sönder och ser stackars Gille framför mig. Hur han sitter vid matbordet och får äta speciallagad mat med vatten till.

Timmarna går och jag återhämtar mig från skrattanfallet. Jag och Felix sitter uppe på vinden och berättar konstiga grejer som har hänt genom åren för varandra. Helt plötsligt avbryter min mage den bra stämningen genom att kurra.
"Vi kanske borde äta något" konstaterar Felix och jag nickar.
"Vi kan dra hem till mig, det finns massor med mat" sa jag och inväntar Felix svar.
"Just det, den legendariska midsommarfesten. Missade du att ge mig min inbjudan i år?" frågade han skämtsamt.
"Efter allt som hände förra midsommar tyckte vi att det var bäst att inte bjuda varken dig eller Gille" svarade jag och ryckte på axlarna. Min mamma hade faktiskt bett mig att bjuda dem båda, men jag hade medvetet "glömt bort" att göra det, mest för att jag inte kände för det. Jag ville inte heller riskera att Gille gjorde något dumt.

Några minuter senare står våra cyklar parkerade bland de tiotal andra cyklarna utanför vårt hus. På baksidan är festen i full gång och någon sjunger karaoke i fel tonart. Felix kollar på mig med ett skeptiskt ansiktsuttryck samtidigt som personen tar en alldeles för hög ton. Jag gör en grimars och går upp för trappan till huset. Jag tar av mig mina skor och går direkt mot köket. Där möts jag av en av min mammas vänner, Ditte.
"Hej Alexandra där är du ju" säger hon glatt och drar in mig i en kram. Hon luktar som en blandning av sprit och tantparfym, inte en doft någon strävar efter att ha.
"Är du fortfarande tillsammans med den där trevliga killen som var här förra året?" frågar hon efter kramen, i samma ögonblick som Felix kommer in i köket. Vi tittar på varandra några sekunder innan Ditte märker att han står bakom henne.
"Där är han ju!" utbrister hon nöjt. Felix går fram och ställer sig bredvid mig. Ditte ler nöjt mot oss.
"Vad skönt att se att ni fortfarande hänger ihop, allt för många separerar nu för tiden" säger hon och innan jag hinner säga emot är hon på väg ut igen. Jag kollar på Felix, vi brister ut i ett skratt och rycker på axlarna båda två.