Sommaren utan oss - F.S

11 - Theo och Truls

November 2014
Vi går upp de två trapporna och stannar utanför Felix pappas familjs lägenhetsdörr.
"Jag bad de att inte vara för galna men jag kan inte lova dig något, de saknar dig" säger Felix innan han öppnar. Innan jag hinner reagera står Felix halvbröder Theo och Truls (fick hitta på namn pga noll koll) framför oss. De ler sina jobbigt söta leenden och jag kan inte göra annat än att le.
"Hej på er" säger jag. Sekunden senare får jag en bamsekram av båda samtidigt. Precis när jag tror att jag ska strypas släpper de taget.
"Vad var det jag sa" säger Felix och verkar lite smått irriterad på sina bröder.
"Vi har saknat dig jättemycket" förklarar Truls och Theo nickar ivrigt bredvid.
"Kan inte du leka med oss?" frågar Theo glatt och blir jättetaggad på idéen.
"Truls och Theo, låt Alexandra va nu" ropar Felix låtsasmamma och de går besviket iväg. Magnus ropar från köket.
"Alexandra kom hit så ska jag visa dig en grej" säger han och jag styr mina steg mot köket med Felix hack i häl. Magnus står vid spisen och rör om i en kastrull. Han ger mig en kram och ber mig titta i kastrullen.
"Pasta carbonara" säger han nöjt.
"Min favorit" säger jag ännu nöjdare.
"Klart att min favorittjej ska få sin favoriträtt" säger han och vi ler mot varandra.
"Jag trodde jag var din favorittjej?" frågar Anna-Karin besviket. Hon ger mig en kram och frågar hur det gick med matteprovet jag hade haft ångest för senast jag var här. Trots att jag inte var varit här många gånger alls känner jag mig redan som en i familjen. Felix brukar klaga på att de pratar om mig hela tiden när jag inte är där och inte ger han lika mycket uppmärksamhet.

"Du är mycket bättre på att leka än vad de andra är" säger Theo. Jag hade, efter två timmars övertalande, äntligen lyckats få dem att leka en lek som inte gick ut på att springa runt i hela lägenheten. Felix var tvungen att åka till studion och då passade jag på att leka med Theo och Truls, de hade ju trots allt tjat hela helgen. Jag satt just nu med Theo på golvet och lekte med lego. Kvalitéerna som behövdes för att vara bra på att leka var inte så många. Truls satt vid skrivbordet och ritade.
"Alex, kom och titta" bad han. Jag reste mig upp från golvet och gick fram till honom. På pappret framför sig hade han målat en familj, fyra vuxna och två barn.
"Det där är pappa, mamma, Felix, jag, Theo och där är du" förklarade han och pekade på pappret.
"Vi är en stor familj" sa han och log.

Vi satt vid matbordet i köket och åt rester från midsommarmaten.
"Hur är det med Theo och Truls?" frågade jag och drack lite av mitt vatten.
"Jodå det är bra" svarade Felix glatt.

Felix perspektiv;
Februari 2015
"Varför kommer aldrig Alexandra hit längre?" frågade Truls när vi satt runt matbordet och åt middag. Pappa och Anna-Karin hade undvikt ämnet då de visste att det var slut mellan oss och att det var mitt fel. Även om de inte hade sagt det så förstod jag hur besvikna de var på mig över att jag förstörde allt. Mitt eget självhat blev inte direkt bättre av deras besvikelse. Jag var ett mentalt vrak med för mycket känslor på både insidan och utsidan.
"Eh..." började jag utan att riktigt veta vad jag skulle svara. Han skulle bli förkrossad om jag sa att hon aldrig mer skulle komma hit och fortsätta tjata om jag gav honom hopp.
"Tack för maten" säger jag och reser mig upp från bordet och går iväg. Jag visste att han förr eller senare skulle få reda på sanningen och jag fruktade den dagen. Theo var för liten för att förstå någonting, men Truls fattade och sanningen, att allt var över, skulle krossa honom totalt.