Sommarflört l.k

2

Ludwigs perspektiv:

Jag vaknat upp morgonen efter med riktigt mycket ångest. Vem var den där tjejen? Vad var det med hennes som gjorde henne så speciell? Varför drogs jag till henne?Jag bestämde mig för att ringa carmelo och fråga om henne.

(Samtalet mellan Ludwig och Carmelo)

-Tja bror. 

-Tjena ludde.

-läget?

-jodå, bara bra. Själv?

-Jo bra men jag har en fråga.

-okej?

-Emelie sundberg.

Han fnissade till lite

-ja? frågade han.

-Vad vet du om henne?

-inte mycket. Jag har träffat henne några gånger men hon är inte direkt den lättaste.

-okej?

-Jag föll för henne direkt, jag försökte snacka med henne men hon var liksom låst. Hon behövde någon som öppnade upp henne. Hon var liksom tom. Du hade varit bra för henne bror.

-Aa kanske. Men tack.

-Testa att skicka ett dm. 

-aaa. vi hörs bror.

-vi hörs.

Jag beslustade mig för att leta upp henne på insta. Jag hittade henne direkt och gick igeom hennes inlägg. Fan va snygg hon va. efter många om och men så beslutade jag mig för att skriva till henne.

Ludwigkronstrand: Tja! Vi sågs igår på festen. Har inte kunnat släppa dig. Lust att ses? 

Så nu var det skickat. Det värsta jag kunnde få va ju ett nej. Jag gick runt i min lägenhet på söder i väntan på svar. Hon kanske inte ens kommer svara. helt plötsligt plingade. Jag riktade min uppmärksamhet mot mobilen. Emelie sundberg stod det. Ett leenede spred sig på mina läppar.

Emeliesundberg: Hej! jag ska vara ärlig, jag vet faktiskt inte, vi sågs en gång på en fest det var inget mer tyväär. 

Ludwigkronstrand: Snälla Emelie jag måste bara få säga en sak. 

Fan asså. Det tog ett tag för henne att svara men jag sken upp av svaret jag fick.

Emeliesundberg: Okejdå. Idag hos dig?

Ludwigkronstrand: Super. *******gatan 81.

Shit jag blev nervös direkt. Snabbt kammade jag igenom håret och bytte tröja. Efter typ 20 min fick jag ett dm av henne igen.

Emeliesundberg: Jag är utanför.

Ludwigkronstrand. Sorry kommer direkt.

Jag sprang ner för trapporna och såg Emelie vid dörren.

-Tja.

Hon sa inget utan log bara. Vi gick upp till lägenheten och satte oss i vardags rummet.

-Fint. sa hon och kollade runt.

-Tack, förresten vill du ha något?

-nej tack.

Jag satte mig brevid henne i soffan. Det var en stel tystand.

-Vad va de du ville Ludwig?

-Träffa dig. Det var något mer än bara ett " fest ragg". Jag föll för dig direkt. kännde inte du de?

-Jag vet inte. jag... har inte haft så lätt med killar.

-Jag fattar. Så du känner något för mig också? Jag vet att vi inte känner varandra men.

-Asså tyvärr Ludwig men du är liksom inte min typ.

Jag nickade bara utan att kolla på henne. 

-Jag är ledsen Ludwig men det va nog inget mer än ett "fest ragg". sen gick hon.

Jag satt kvar i soffan. Med händerna över ansiktet. Fuck asså. Att det alltid kunnde bli så fel