Sommarflört l.k

13

Ludwigs perspektiv:

Det var en fedagkväll och jag var extremt less över att Emelie skulle jobba hela kvällen. Jag ringde grabbarna och frågade om vi skulle dra ut. Såklart var alla på förutom Dante som ville vara hemma med sin bebis. Jag bytte snabbt om och gick sedant ut i den kalla höst luften. bara några kvarter bort mötte jag killarna. 

-Tjo boys! sa jag och gav alla en "bro hug".

-Tjena ludde kudde. sa noel som han alltid brukad.

Vi gick in på en bar i närheten och satte oss där.

-Tequila, tack! sa jag till bartendern som nickade.

Jag satte mig och tittade ut över stället på alla som dansade. Jag sakande Emelie hon var aldrig hemma längre. Min blick fasnar direckt på en tjej. Hon har långt blont hår och är nästan raka mottsattsen till Emelie. Jag ser hur hon också kollar på mig och vi får snabbt ögonkontakt. Jag tar en klunk av min drink  och gör ett täcken för att vissa att hon ska komma hit. Jag ser hur Noels blick landar på mig.

-Vad håller du på med? frågar han allvarligt.

-Chilla bror!

Hon kommer fram till oss och sätter sig i mitt knä. Noel och Axel kollar på oss med en frågande blick. Dom säger inget utan sitter bara tysta och tittar.

Efter en stund av pratande går hon för att hämta en till drick. 

-Du är för fan du i huvudet! Har du glömt att du har en flickvän? Frågar Axel.

-Amen sluta! Hon jobbar ju hela tiden och träffar killar där.

-Hon är ju inte otrogen med dom.

-Sluta jag patar bara med henne.

-Det är nog dags att gå nu. säger Noel och reser sig upp och Axel lika så.

-Jag stannar. säger jag utan att möta deras blickar.

-Nej glöm det.

Jag följer med dom motvilligt ut men går snabbt tillbaka igen.

-Var tog du vägen? frågar hon flörtigt.

-Jag var bara på toa. säger jag och lägger armen om henne.

Efter en stund går vi ut från baren och går längs östermalms gator. Jag lägger armen runt hennes axlar vilket jag snabbt ångara. Längre fram ser jag ett mycket bekant ansikte. Tyvärr har hon också sett oss och när jag höll om henne. Hon stannar upp och kollar på mig med besvikna ögon. Snabbt börjar hon vända sig om och går därifrån.

-Emelie! skriker jag så högt att min röst knappt orkar det.

Fort börjar jag springa efter henne. Hon går så snabbt hon kan trotts sina klackar. 

-Älskling vänta. säger jag när jag kommit så nära att jag inte behöver skrika längre.

Med tårar i ögonen vänder hon sig om. Hon kollar på mig med en besviken minn.

-Förlåt. Låt mig få förklara. 

-Släpp mig! Jag vill inte se eller höra något från dig igen. säger hon inan hon vänder på klacken och går därifrån.