Sommarflört l.k

25

Emelies perspektiv:

Jag hade knappt fått någon sömm inatt. Jag hade grublat hela kvällen på mitt liv och  min framtid. Jag saknde Ludwig och jag hade en sak att berätta för honom. En sak som skulle förändra vårt förhållande men även våra liv. 

När jag satt på kontoret den morgonen kunnde jag inte konsentrera mig. Efter ungifär en timme av grubblande och inget jobb gjort bestämde jag mig. Jag gick mot James rum och knackade på.

-Emelie!

-Jag behöver prata med dig..

-Har det hänt någonting?

-Jag vill sluta.

-Va? sa han i chock

-Ja, jag måste vara hemma i sverige pågrund av personligaskäll.

-Jag förstår. 

-Jag är ledsen James.

-Ingen fara, jag fattar. Sa han men jag hörde hans besvikelse.

-Hejdå James och tack för allt.

-Lycka till med allt.

Jag packade i hop dom sista sakerna inan jag åkte mot flygplatsen. Jag chekade in alla mina väskor inan jag klev på planet i sista sekunden. Jag längtade hem fast en del av mig grät över att behövla lämna New york. Jag blickade ut från planet över New york en sista gång. 

Som tur var så gick flygningen ganska fort. Det känndes dock som en evighet när jag väntade på mina väskor. Jag visste att jag var tvungen att skynda mig för att få en taxi. När jag kom ut såg jag tre ansikten jag kännde mycket väl igen. 

-Älskling. sa Ludwig medans han kramade om mig såhårt han kunnde.

Jag kännde hur en tår rann ner för min kind.

Jag kramade om mamma och pappa också och kännde en tygghet att dom var här.

-Väldigt mycket väskor du har för en vecka. sa pappa.

-Det är inte bara för en vecka, utan detta är alla mina saker. Jag flyttar hem.

-Skojar? Men det var ju din dröm. sa Ludwig chockat.

-Jag har slutat för jag vill hellre vara med dom jag älskar.

Jag kännde hur ludwigs armar omfamande mig och hur hans läppar kysste mina.

-Jag älskar dig. viskade han.

Jag såg att pappa var lite beviken eftersom han tyckte att min kariär var viktig på vouge och att jag skulle lyckas. 

-Och jag ville vara hemma när vi blir tre. sa jag och tog tag i Ludwigs hand.

Alla kollade på mig med en frågande blick.

-Tre? sa pappa.

-Är du gravid älskling? sa Ludwig.

Jag nickade bara och log så stort jag kunnde.

-åhhh, grattis. sa mamma och fällde en tår.

Vi stod där i utgången på arlanda och kramades. Jag visste att jag kommer sakna new york men det kapitlet är avsutat och ett nytt har presic börjat.