Sommarflört l.k

31

Emelies perspektiv: 

Jag vakande upp på morgonen av att Linn letade efter något. Jag kliade sömnen ur mina ögon och kollade på Linn. Hon slängde en tröja bakom sig och gick sedan argt ut. Jag drog på mig en skön outfit för att gå ut till dom andra. Agnes och Steffi satt vid matbordet och kollade på linn som såg arg ut.

-Vad har hänt? frågade jag Steffi.

-Hon har blivit av med sin förlåvningsring. sa hon med blicken kvar på Linn. 

Jag gick in till sovrumet för att hämta min telefon för att ringa mamma och fråga hur det gick. På mitt sängbord såg jag något stort som gläsnste. Jag tog i ringen och log för mig själv. När jag såg hur besviken linn var gick jag fram till henne.

-Det är inte denna du letar efter? Frågade jag henne på skämt.

-Omg tack Emelie! Du har räddat min dag. sa hon och kramade om mig hårt.

När vi hade ätit vår frukost tog vi på oss våra skidkläder. Jag skulle inte påstå att jag var särskilt duktig på att åka skidor. Men när jag kom ut i backen blev jag som ett litet barn. 

Efter en lång dag i backen belv det sen afterski såklart. Hjödpunkten på en skidresa om du frågar mig. När vi kom in i lokalen mötes vi av den höga musiken som fick oss att börja dansa. Jag hade sagt till tjejerna att jag skulle komma snart för att fixa drinkar. Framme vid baren väntade jag på att drinkarna skulle bli klara. Jag kännde hur en hand vid rörde mitt bröst. Jag vände mig hastigt om och fick syn på en väl tränad man. 

-Vad fan håller du på med?! 

-Sorry, du är bara för sexig så kunnde inte motstå. sa han och kom närmare så jag hördde hans andetag nu.

-Akta på dig jävla äcke... 

Hann jag säga inan jag kännde hans läppar mot mina. Snabbt drog jag bort mitt huvud och putade bort honom.

-Du blev väl inte arg baby.

Jag kännde hur tjejerna kollade på mig. Jag antar att dom inte sett allt från början.

-vad fan håller du på med? frågade Agnes i chok tills hon såg mina tårar rinna.

-Emelie vad händer? hördde jag Linn säga i mina snyftningar.

-Han kysste mig och rördde vi mina börst. Jag lovar det var inte jag.

-Kom så går vi. sa Linn och la armen runt mig.

Väl hemma i stugan kännde jag mig direck mycket tryggare. Jag kännde mig hemsk mot Ludwig fast jag inte gjorde något. Men som tur var sa tjejerna att inget av detta var mitt fel. Vilket fick mig på bättre humör.