Sommarflört l.k

16

Emelies perspektiv:

Långsamt öppnade jag mina ögon och såg mamma, pappa och Felicia sitta där.

-Åhhh, gumman. sa mamma medans hon grät.

Hon slängde sig över mig för att krama om mig.

-Hur mår du? frågade pappa oroligt.

-Jag..vet..inte. sa jag försiktigt.

Jag kollade mig runt i rummet. 

Efter någon minut kom en sjuksöterska in.

-Hur mår du? sa hon och log vänligt.

Jag svarade inte utan kollade bara ner på mina händer.

-Jag fattar. Jag får be er att gå ut för vi måste undersöka henne. sa hon till mamma och papppa.

Jag minns inte mer från den dagen. Jag hade inte ont utan tänkte bara på mig och Ludwig.

*Några dagar senare*

Jag satt nu hos Sofia eftersom jag bodde här nu. Jag kollade utgenom fönstret och tänkte på allt. 

-ha.. har Ludwig frågat något? 

-Nej.. sa hon med en besviken röst.

Jag hade inte gått utanför dörren sen jag kom hem från sjukhuset. Men jag var tungen att rensatankarna. Jag gick till närmsta ica för att handla mat eftersom det var tomt i kylskåpet. 

Jag plockade på mig allt jag gillade. 

-Emelie! 

Jag vände mig om och såg Noel vinka.

-Hej! sa jag och kramde om honom.

-Hur mår du? 

-Som jag förtjänar antar jag.

-Sluta Emelie. Det var Ludwig som gjorde fel. Han frågade inan hur du mådde efter vad som hände.

-Du kan hälsa honom att jag mår bättre än nånsin utan honom. 

-Han har inte sagt det men jag tror han saknar dig. Han är extremt låg och blir arg för minsta lilla.

-Men jag är ju bara en "golddigger" som lever på hans pengar. sa jag och vissade att det var vad han sa.

-Han älskade dig mer än vad du tror.

-Men nu är vi över och det kommer aldrig bli något mellan oss igen. Det är försent för oss.

Han nickade bara.

-Vi ses. sa han och kramade mig.

Jag orkade inte vara kvar här. Snabbt styrdde jag mina steg mot kassan. Jag la ner mina varor i en påse och gick mot utgången. Precis vid ingången kom killen jag hatade mest just nu. Hur var det möjlligt att vi sprang på varandra överallt?

Han kollade på mig och sukade.

-Du lever. var det ända han sa.

-Du önskade att jag dog va.

Han svarade inte utan kollade bara på mig med spännde käkar.

-Du är fan helt störd. 

Han svarade inte nu heller.

-Jag pallar inte sig dig mer. sa jag och började vända och gå.

Plötsligt kände jag hur två händer placerades på mina axlar. Jag vände mig om och inan jag hann tänka så kännde jag ett par läppar som nudade mina. Jag kunnde inte dra ifrån. Jag släppte kyssen och kollade honom i ögonen inan jag vände och gick där ifrån.