Sommarflört l.k

18

Emelies perspektiv:

Det hade gått några dagar sedan jag och ludwig träffades den kvällen på baren. Jag satt i en taxi påväg till lägenheten som var vår inan. När jag knackade på dörren mötes jag av en glad ludwig. Han kramade om mig lätt och kysste mig. 

-Det är tomt utan dig här. sa han och satte sig i soffan.

Jag log bara till svars.

-Detta var ju vår lägenhet inte min.

-Det kanske kan bli vår igen. sa jag och gav honom en kyss.

Vi pratade ett tag och skrattade tillsamans. Efter en stund bestämde vi oss för att gå ut en runda. 

Hand i hand gick vi runt på gatorna. 

-Omg! Ludwig! hördde jag  två tonåringar skrika.

-Tja tjejer! sa han och tog en bild med dom.

-Vad tyckte ni om vår nya singel?

-skitbra! sa båda tjejerna.

-Är ni två tillsamans igen? frågade en av tjejerna.

-Eee..nja inte riktigt. sa Ludwig lite smått nervöst.

-Aa fattar.sa dom och gick iväg.

Vi fortsatte gå i tystand.

-Emelie.

-Ja Ludwig?

-Vad vill du igenlligen? 

-Vad menar du? sa jag och stannade upp.

-Tror du att det kan bli vi två igen? Sa han och bett sig i under läppen.

-Kanske om du aldrig gör om det igen. sa jag lite kackisigt på skoj.

-Lovar. sa han och kysste mig på mina ljus rosa läppar.

-jag tror jag älskar dig mer än vad du tror. viskade jag i kyssen.

-Omöjligt mer än vad jag älskar dig. sa han och flinade.