"Nej, bara vänner" ljög vi

Kapitel 5 - Som det ska vara

Jag vaknar på morgonen av att grannbarnen leker utanför fönstret. Det som är med dessa barn är att de är ute och skriker klockan sju varje morgon när det är lediga dagar. Jag har svårt att förstå att inte föräldrarna säger till dem, de stör ändå andra grannar. Det är inte ens någon idé att försöka somna om nu. Det är inte direkt så att de kommer sluta.

Jag slänger av mig mitt gråa täcket och lägger benen över sängkanten. Tröttheten är stor idag och jag slänger mig tillbaka i sängen. Det är en fördel med att ha dubbelsäng, slänger man sig bakåt ramlar man inte ur och man slår inte i huvudet i någon vägg. När jag hade en mindre säng slängde jag mig en gång bakåt och aldrig igen. Det är definitivt en sådan grej jag kan skratta åt idag. Klockan är ändå snart åtta så jag går ner för trappan i köket. 12, 13, 14,15 räknar jag på vägen ner innan fötterna når det vita golvet på nedervåningen.

- God morgon, säger jag när jag kommer in i köket men får inget svar tillbaka.

Det ligger en lapp på köksön och jag tar upp den. Det syns direkt att det är mamma som skrivit den, det syns så väl på handstilen.

"God Morgon älskling,
Jag har redan åkt till jobbet men du kan väl ta en tur till affären sen och handla lite? Det ligger en handlarlista på köksbänken som redan är i skriven. Skriv om det är något mer som behöver handlas så för jag över pengar på ditt kort sen. Du kan ju ta med dig Oscar också.
Älskar dig! //Mamma"

Jag suckar lätt för mig själv, varför handlade vi inte bara igår? Jag går fram till handlarlistan som sitter uppe på kylskåpet för att se vad som ska handlas. På lappen står det mjölk, smör, frukt, grönsaker, tandkräm... Den tar inte slut. Det här är ingen liten handling, det är en riktig storhandling. Kul.

Jag hänger tillbaka lappen och tar fram lite frukost. Det blir ingenting jättestort. Jag har aldrig varit en person om älskar frukost men något måste jag få i mig, annars börjar jag bli hungrig mitt i handlingen och då kommer det med saker som inte står på listan. Dagens frukostmeny består av fil och jordgubbar.

Jag tar med mig frukosten och sätter mig framför Tv:n. Det kan omöjligt gå några bra program såhär dags på morgonen, klockan har inte ens hunnit slå åtta än och de flesta program börjar inte fören nio. Jag knappar igenom alla kanaler men fastnar för en dokumentär om en tonårsmamma. Man får följa henne genom dem två sista månaderna av graviditeten, födseln och sen hur det går för henne efter.

När jag ser henne tänker jag direkt att det där lika gärna skulle kunna vara jag. Hon är i min ålder och verkar leva ungefär samma liv som mig fast i England. Ensamstående och inte något som gör livet något mer intressant förutom att hon nu har en son att ta hand om. Eller ja, det är väl mer intressant än om man tittar på mitt – vaknar, går till skolan, kommer hem, lägger mig och sen gör jag om allting fem dagar i veckan.

När programmet är slut är klockan strax innan nio. Jag tar med mig tallriken ut i köket och stänger av Tv:n. Det är väl bara att göra sig iordning istället för att sitta och lata sig i soffan. Jag tar mig upp för trappan och kollar telefonen när jag kommer in i mitt rum. Ett sms. Från Oscar självklart.
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------
Från: Oscar

God morgon. Glöm inte bort ikväll nu. Och kom ihåg, VAR INTE UPPKLÄDD!!

Från: Molly

Klart att jag inte glömmer. Jag ska inte klä upp mig jag lovar! Vad ska du göra innan ikväll?

Från: Oscar

Inget vad jag vet men det låter som du har något i görningen.

Från: Molly

Det har jag. Kom till mig om 10 och var INTE UPPKLÄDD!

Från: Oscar

Jag ser snygg ut oavsett...!
---------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Jag himlar med ögonen. Sanningen är ju att han faktiskt ser för jäkla bra ut oavsett vad. Hans hår ser till och med bra ut på morgonen. Mitt ser mer ut som att fåglarna precis flyttat in.

Jag tar fram en vit, knälång klänningen med blåa ränder på innan jag sätter igång plattången och jag går in och borstar tänderna. 118, 119, 120. Jag sköljer av tandborsten och ställer den i min blåa mugg. Plattången är redan varm när jag kommer ut så jag borstar noga igenom tovorna som bildats under natten och börjar locka det. Jag har aldrig gillat de där riktiga korkskruvarna utan försöker alltid får det att se så naturligt ut som möjligt. När jag är nöjd med resultatet åker håret bakom örat som vanligt och jag fäster en klämma i klänning, precis som vanligt.

Jag tar med mig plattången ner och lägger den på spisen för att svalna. För några år sedan lämnade jag plattången liggandes på mitt gamla skrivbord och det smälte faktiskt. Sedan dess har jag inte vågat annat än att lägga den på spisen för att inte skapa en brand. Jag hinner inte ens vända mig om när jag känner två händer på min midja och stelnar till. Jag kommer inte ihåg att det har ringt på dörren eller att jag har haft den öppen. Mina tankar börja snurra.

- Slappna av lite, säger en mörk, men förförisk röst bakom mig. Du kommer få rynkor.

Jag vänder mig om i händerna och ser Oscar stå och flina. Han biter sig löst i läppen. Åh dem läpparna. Så bjudande att bara kyssa. Så bjudande att röra vid. Så bjudande att få känna på den kroppen. Men ge dig Molly!! Barnförbjudna tankar. Sluta! Jag tar mig ur min hypnos och tittar upp på honom.

- Hur kom du in? frågar jag och tittar surt på honom.
- Genom dörren kanske?

Han skrattar. Han skrattar åt mig!

- Var inte den låst eller?
- Jo?
- Hur kom du in?! frågar jag lite högre.
- Lugn, flinar han. Jag använde min nyckel.

Jag suckar och tittar ner på våra fötter som endast är några centimeter ifrån varandra. Varför skulle han någonsin göra så mot mig? Jag har alltid varit rädd för att någon ska ta sig in när jag är hemma själv och försöka ha ihjäl mig.

- Du skrämde mig, erkänner jag och känner hur tårarna fyller mina ögon.
- Förlåt det var inte meningen.

Jag snyftar till lite. Inte så högt Moll...

- Är du ledsen?

Fan!

- Nej varför skulle jag?
- Jag skrämde dig rejält eller hur?

Jag nickar bara till svar. Han gjorde verkligen det men jag vill inte visa mig svag för honom. Det är en så barnslig tanke att tro att någon skulle ta sig in i mitt, just mitt, hus och mörda mig, just mig av alla människor på jorden.

- Förlåt verkligen, säger han och kramar mig.

Jag drar in hans doft. Hans after shave. 1 million av Paco Rabanne. Det luktar verkligen... Oscar. Den här doften har han använt så länge jag kan minnas. Han kanske använder den efter att jag sa att jag älskar den doften. Jag hoppas verkligen det. Jag gräver ner mitt ansikte i hans bröst. Han är ett huvud längre än mig så han lutar sig ner och pussar mig lätt på huvudet.

- Varför ville du att jag skulle komma? frågar han.

Just det, vi skulle ju handla. Det var anledningen till att han skulle komma.

- Mamma bad mig handla och det var en hel del så jag behöver hjälp, säger jag och ler försiktigt upp mot honom.
- Klart jag hjälper dig, säger han och ger mig en sista kram.

Han tar handlarlistan och börjar gå mot dörren. Jag tar på mig mina skor och en munkjacka. Jag kollar av en extra gång att telefonen och nycklarna är med innan vi går ut genom dörren. Jag låser dörren och vänder mig mot Oscar.

- Kom nu, säger han och sträcker ut handen till mig.

Jag tvekar inte en sekund utan tar den direkt och vi börjar gå. Hand i hand. Med Oscar. Precis som det ska vara.