Du vet att jag älskar dig va?

335 7 4
                                    

Efter kvällsmaten går jag upp på mitt rum igen. Det går verkligen inte att släppa lappen jag fick av Oscar. Jag lägger mig i sängen och tittar upp i taket. Tänk om jag och Oscar aldrig träffats? Hur skulle livet se ut då? Jag kan inte ens tänka mig ett liv utan honom, så mycket betyder han för mig. Det låter så cheesy egentligen när jag tänker efter. Att jag hela tiden går runt och tänker för mig själv hur bra Oscar är. Visst så ljuger jag ju inte men ändå.

Klockan slår kvart i nio och jag som inte är en kvällsmänniska känner redan tröttheten smyga på. Tänk om man hade chansen att kunna få vara vaken lite längre. Fast jag klagar inte, att vakna upp på morgonen och vara helt utvilad skadar inte det heller.

118, 119, 120. Tandborsten ställer jag i den blåa muggen som står till vänster om handfatet innan jag går in till mitt rum igen. På vägen tillbaka tittar jag in i Adams rum. En lätt knackning hörs genom hallen när jag lätt knackar på hans halvt stänga dörr.

- Kom in, säger han inifrån och jag skjuter upp dörren.
- Jag skulle bara säga god natt, säger jag tyst men stannar kvar i dörröppningen.

Han nickar och vrider på den röd/grön rutiga kontorsstolen han sitter på och ler. Han sträcker ut armarna mot mig och jag går sakta mot honom. Även fast han är min bror är jag lite osäker runt honom. Jag vet inte riktigt när han skämtar om något eller inte. Jag vet heller inte riktigt hur jag ska vara runt honom då minsta lilla fel kan göra att han bara slänger ur sig något som faktiskt sårar även fast det inte var meningen att det skulle komma ut alls.

Lite snabbt ger jag Adam en kram men när jag ska dra ifrån håller han kvar mig. Utan att lägga någon mer energi på det ger jag honom en längre kram och när han släpper mig passar jag på att ställa mig upp. Han håller ett löst tag runt min handled och tittar upp på mig. Vad är det med honom egentligen? Han drar mig mot honom och menar på att jag ska sätta mig i hans knä. Jag gör det och en konstig känsla börjar krypa på. Han gör aldrig såhär annars och nu ska vi helt plötsligt kramas länge och han vill uppenbarligen prata annars hade han skickat ut mig för länge sen.

- Du vet Molly att jag älskar dig va? säger han plötsligt.

Jag är lite förvånad faktiskt men jag nickar till svar och väntar på att han ska fortsätta.

- Jag menar aldrig något illa med det jag gör eller säger mot dig och det hoppas jag att du förstår.

Jag vet inte vad jag ska säga. Han satt för bara någon vecka sen och retade mig för Oscar och nu sitter han och säger att han älskar mig och att han aldrig menar något illa med det han säger. Visst trodde väl jag kanske inte att han menade något illa med det men ändå. Det är konstigt på något sätt.

- Klart jag vet, säger jag lite osäkert.

Vad ska man svara liksom? Att man inte tror på honom eller att man inte bryr sig? Han ger mig en till kram innan jag går mot den bruna dörren. Jag vänder mig om i mina rörelser och tittar på honom.

- Go natt Adam, säger jag och ler.
- Go natt Molly, säger han och jag stänger dörren efter mig.

Det där var lite konstigt minst sagt. Jag går vidare mot Liams rum och knackar på där. Hos honom behöver jag aldrig knacka har han sagt men jag väljer att vara på den säkra sidan och försöker att inte komma in när han byter om eller något. När han inte säger något går jag in och där ligger han på sängen med telefonen över sig. Han tittar mot mig och lägger telefonen på en pall han har bredvid sängen och sträcker ut armarna mot mig precis som Adam gjorde. Jag går mot sängen och lägger mitt huvud på hans ena arm och den andra armen lägger han över mina axlar.

- Får jag tusen spänn om jag gissar rätt på varför du är här? säger han.
- Aldrig, skrattar jag. Vem som helst skulle kunna gissa varför jag är här.

Han skrattar lätt. Vi bara ligger där. Precis som jag och Oscar gjorde när vi var i hans stuga. Tankarna på Oscar kommer upp igen och jag försöker skaka bort dem men det är som om de är fast spikade i bakhuvudet. Jag börjar slå med fingrarna i händerna. Det är ett till liten ticks som jag har. När jag håller något inom mig och det kan vara ångesten eller att jag vill berätta något fast ändå vill jag inte.

- Vad är det? frågar Liam och lägger sin hand i min så jag ska sluta.
- Det är inget, säger jag och sätter mig upp likaså gör Liam.
- Jag kan se att det inte bara är ingenting. Du slår med fingrarna i händerna det brukar oftast betyda något.

Han vet att han har mig på det. Det var faktiskt han som kom på mig när jag började göra så. När han insåg att jag gjorde så varje gång sa han att det skulle det vara en signal till honom. En signal som var mellan honom och mig. Det funkar att ha det så, det gör det men det negativa är att jag aldrig kan hålla något för mig själv.

- Så vad är det? frågar han igen.
- Det är Oscar, säger jag tyst.
- Vad med honom?
- Han var så kall mot mig när vi åkte från stugan och sen hittade jag en lapp i min resväska från honom.

Jag drar med honom till mitt rum och tar upp kuvertet som brevet ligger i. Han tar det ifrån mig och öppnar det. Nervös. Det är det enda ord som kan beskriva vad jag känner. Jag vet inte ens varför jag är nervös men det är något med brevet som ger mig lite dåliga vibbar. Liam läser det utan att ge någon respons under tiden alls. När han läst klart så ger han det tillbaka utan att säga något.

- Så? säger jag.
- Jag kan tänka mig vad det är men jag kan lova dig att en dag kommer han att komma till dig och säga vad det är. Om det är vad jag tror så kommer det inte dröja okej?
- Du är bäst vet du det?
- Jag brukar få höra det, skrattar han och ger mig en kram.
- Du får mig alltid lugn när det är något som händer.
- Det är mitt jobb, säger han. Go natt nu Molly. Du behöver sova.
- Go natt.

Han ger mig en puss i pannan innan han går ut och lämnar dörren på glänt in till mitt rum. Han får mig verkligen att tänka om i svåra situationer. Det här med Oscar kanske inte är så farligt i alla fall. Eftersom han skrev att han inte ville berätta än men att han kommer när han är redo oroar mig mest tror jag. Sen det Liam sa om att han trodde att han visste vad det handlade om och att han kommer komma och berätta det snart. Vad ska det betyda? Visst så gjorde det mig lugnare men det gnager fortfarande i mig att han inte kommer på en gång, men dem värsta tankarna finns i mitt huvud hela tiden. Att han kommer komma och säga att han har flickvän. Det är över Molly.

"Nej, bara vänner" ljög viOnde histórias criam vida. Descubra agora