"Nej, bara vänner" ljög vi

Kapitel 8 - Två nätter i skogen

Vägen vi går inne i skogen känns längre än vad den är. Tillslut stannar vi vid en lite sjö. Den lilla sjön omges utav ståtliga björkar, tallar och granar och till vänster är det en brygga som går ut till vattnet. Till höger ser jag en lägereldsplats med fyra liggande stockar som utgör en kvadrat och i mitten är det en till liten kvadrat gjord på stenar där det ligger ved. När man tittar bakom lägereldsplatsen står det en mörkbrun timmerstuga.

- Allvarligt? frågar jag Oscar och nickar mot stugan.
- Allvarligt, ler han och tittar på den. Vi har precis ärvt den av min morfar så den är nyinredd och renoverad.

Han tittar mot stugan och sedan tillbaka på mig. Jag försöker höja ena ögonbrynet men misslyckas totalt och båda åker upp istället. Det här var inte vad jag hade förväntat mig. Oscar bara skrattar åt mig men förstår ändå vad jag vill få ut utav det. Vad gör vi vid stugan?

- Vi ska spendera två nätter här, säger han.

Två? Det hade räckt med... ja, ingen. Jag gillar inte att sova i skogen. Faktum är att jag inte gillar att sova någonstans där vem som helst kan komma åt en. På hotell är man inlåst och säker, här kan vem som helst bryta upp låset och komma in. Det känns som man sover på en sådan öppen plats på något sätt. Jag vet också att Oscar är fullt medveten om att jag verkligen hatar det här.

- Du vet att jag inte kommer klara av det här Oscar, säger jag nästan lite skamset och tittar ner på våra fötter.
- Klart du gör, säger han och drar mig närmare. Jag kommer se till att du klarar det. Det var därför jag valde att stanna två nätter. Så du har en att vänja dig på och en där du faktiskt kommer att få sova lite.

Han känner mig för bra. Jag kommer antagligen inte sova någonting i natt men det får vara så. Trots min osäkerhet litar jag alltid på Oscar fullt ut och om han säger att det är säkert är det så. Han skulle inte göra någonting som skulle kunna skada mig, inte med flit i alla fall.

När Oscar öppnar dörren möts jag av en äkta stuga. Ingen stuga som ser ut som ett hus utan en riktigt stuga. Direkt till höger så ligger det en dusch och bastu. Någon meter fram ligger en toalett. Till höger ligger det först ett sovrum med en dubbelsäng och i andra dörren är det ett rum med en våningssäng. Fortsätter man rakt fram så kommer man till vardagsrummet och köket och där finns även en dörr ut till verandan. Det finns en TV i vardagsrummet men det finns ingen diskmaskin eller liknande. Underbart!

- Du och jag i dubbelsängen eller hur? säger Oscar och följer efter mig in i vardagsrummet.
- Som alltid, säger jag och kollar mig runt lite.
- Kom, säger han och sträcker ut handen. Vi kollar sovrummet.

Jag tar hans hand och han leder mig till sovrummet. Från väggen på vänster sida står det en dubbelsäng med vita fina påslakan och örngott. På vardera sida om sängen står det små garderober och över huvudänden på sängen är det en hylla med en tavla ovanför sig. Framför sängen så sitter det en stor spegel och till vänster om sängen är det ett fönster ut mot den lilla sjön.

- Det är verkligen jättefint här Oscar, säger jag och ställer mig vid fönstret.

Jag tittar vid sängen och där står det två resväskor med, vad jag antar, är våra grejer. Hur länge har han planerat att göra det här egentligen?

- Du hade redan planerat det här innan du frågade mig va? frågar jag honom och syftar mot väskorna.

Han skrattar till lite lätt.

- Jo det hade jag faktiskt, säger han och jag kan se en rödare nyans på hans kinder.
- Rodnar Oscar? frågar jag och ler ett busigt leende mot honom.

Han vänder bort ansiktet och jag skrattar bara och sätter mig i sängen. Jag vet att allt kommer vara helt perfekt fram till kvällen men just nu orkar jag inte oroa mig för någonting. Tänk att leva ett sådant här liv hela tiden? I ett litet hus utan diskmaskin eller tvättmaskin.

- Ska vi tända en brasa ute? frågar Oscar.
- Det kan vi göra, säger jag och vi går ut till hallen för att sätta på oss skorna.

Jag tar en titt mot klockan innan vi går ut. Kvart i åtta. Det börjar dra sig mot hösten så det är inte de varmaste dagarna ute längre under kvällarna. Jag tar inte med mig någon tröja ut dock, så kallt kan det väl ändå inte vara? Kylan slår mig dock så fort jag kommer ut och jag ryser. Oscar tittar mot mig.

- Fryser du? frågar han och ler lite snett.
- Nej det gör jag inte, ljuger jag och fortsätter framåt utan att vänta på vad han har att säga tillbaka.

Jag vet att han har rätt och han vet att han har rätt. Man ser det på leendet som han har på läpparna. Det kommer sluta med att jag tar hans tröja och så får han sitta och frysa. Vi ska ju tända brasan så det blir nog inte så kallt ändå. Vi tänder elden och tar fram lite hamburgare och grillar. Självklart har vi även marshmallows som vi gör i ordning. Det är en mysig stund. Bara jag och Oscar i skymningen. Jag ryser till igen.

- Okej nu har du inte så mycket att komma med lilla vän, säger Oscar och tar av sig sin jacka.
- Men Oscar nej. Du kommer ju att frysa då, protesterar jag.

Han tittar på mig med en blick som frågar om jag verkligen är seriös. Jag himlar med ögonen men inser snabbt vad jag gjort och tittar bort i hopp om att han inte såg någonting. Jag känner hur Oscars hand lägger sig på min kind och vänder mig mot sig.

- Aja baja, säger han och kommer riktigt nära.

Hans hand ligger nu i min nacke och hans tumme på min käke. Jag kan känna hans andedräkt mot mina läppar. Andas Molly. Andas. Annars dör du och han tycker nog inte om att kyssa ett lik mitt i skogen. Jag sitter helt stilla. Det är som om jag är fast frusen i stocken vi sitter på. Precis när hans läppar är på väg att nudda vid mina vrider han på huvudet och tittar mot marshmallow som ligger över elden.

- De kommer brännas vid om vi inte tar bort dem nu, säger han och släpper taget om mig.

Snyggt Molly.