"Nej, bara vänner" ljög vi

Där fick du till det!

När jag kommer in genom dörren möts jag av mamma.

- Hej Molly, säger hon och ger mig en kram. Hur har du haft det?
- Det har varit jättebra mamma, svarar jag och kramar tillbaka. Varför har du inte skickat eller ringt något?

När jag tänker tillbaka har jag inte pratat med mamma någonting under de här två dagarna. Jag har inte pratat med någon i familjen under tiden som jag varit borta. Mamma släpper ifrån kramen och lägger händerna på mina axlar.

- Vi tänkte att du behövde komma iväg lite utan att höra utav oss, säger hon men jag ser att hon inte berättar allt för mig och hon vet att jag vet. Sen tänkte vi att kanske du och Oscar ville vara lite ensamma.

Där kom det. Mamma tror alltså att jag och Oscar är tillsammans. Det känns bra. Det borde kännas bra men efter vad kall han var mot mig på vägen hem vet jag inte riktigt vad jag vill känna. Inte det att det påverkar mina känslor så sätt eftersom man bråkar med varandra oavsett vad man har för förhållande mot varandra utan mer det att det känns som Oscar verkligen stötte mig ifrån honom. Jag kanske bara ska låta honom vara. Låta honom andas ett tag. Jag känner mig alltid så på när jag är med honom även fast vi inte gör någonting så känns det som om jag tränger mig på hans egentid typ.

Hur mycket jag än vill att den känslan ska försvinna gör den inte det och jag vet att jag inte har något annat val än att ta upp det med honom. Mamma hjälper mig upp med väskan. Hon har aldrig gjort det tidigare och jag vet inte varför hon gör det nu heller men jag låter det bara gå.

- Vart är Liam? frågar jag mamma.
- Han är nog inne på sitt rum, ler hon och går ner för trappan.

Liams rum ligger tvärs över hallen från mitt rum så jag sträcker ut handen från min dörr och knackar på. Jag hör hur han mumlar något inifrån så jag öppnar dörren och ställer mig i dörröppningen.

Han sitter på sin säng med hörlurarna i och ser väldigt koncentrerad ut. Jag tror inte ens att det var mig han svarade när jag knackade på dörren. Försiktigt tassar jag fram till honom och lutar mig över hans axel. Vad jag ser får mig att hoppa bakåt och det välter hans lampa som står på ett litet bord och han vänder sig om.

- Molly? säger han förskräckt och tar ur hörlurarna och stänger snabbt ner telefonen.
- Allvarligt Liam.
- Förlåt det var inte direkt meningen att du skulle komma på mig.
- Fick jag så skulle du få en smäll på en gång, säger jag och tittar surt på honom.
- Du har all rätt till det, säger han och tittar ner.

Andas in. Andas ut Molly. Det är ingen big deal.

- Du måste seriöst sluta med det där, säger jag till honom lite lugnare.
- Jag vet men det är svårt.
- Hur kan det vara svårt att sluta stalka ens ex som var otrogen med ens bästa vän?

Där fick du till det. Där satt den Molly! Han nickar bara och ger mig hans telefon. Jag tar emot den och går in på hans kontakter och visst där finns både Johannas och Nicklas nummer. Jag raderar Johannes nummer.

Jag tittar tillbaka på honom och han nickar menande. Jag suckar och tar bort även Nicklas nummer. Nicklas var hans bästa vän innan Liam kom på honom och Johanna på en fest som de var på. Han hittade dem uppe på ett rum när han letade efter henne. Efter den dagen har vi inte sett till varken Johanna eller Nicklas i närheten av huset. Jag blir alltid lika nyfiken på varför man gör något sådant. Räcker det inte med att ha en kille eller tjej? Måste man verkligen ha två? Jag nöjer mig med att låten "Single Ladies" finns typ.

Den låten. Den reflekterar mitt liv in i minsta detalj. Varje ord utav den låten stämmer in på pricken hur mitt liv ser ut. Jag kan till och med komma på mig själv att dansa till den oavsett var jag är. Det är som om den tillhör mig på något sett. Sen finns det ju de här snyftlåtarna som även de speglar rätt så bra men den här har något extra över sig. Jag rycks ur mina tankar när Liam står och vinkar med handen framför ansiktet på mig.

- Vad? frågar jag honom och tar ner hans hand.
- Lyssnar du på mig? skrattar han och tar ner sin hand.
- Nej vad är det? frågar jag och väntar mig att han ska säga att han vill ha tillbaka både Nicklas och Johanna.
- När hade du tänkt skaffa kille? frågar han och jag slår till honom i bakhuvudet och går därifrån.

Jag kan höra hur han skrattar åt mig när jag går in till mitt rum och jag kan inte hjälpa leendet som kommer. Jag stänger dörren efter mig och tar upp mobilen. Ingenting. Jag hade faktiskt förväntat mig ett SMS eller liknande från Oscar men ingenting. Han har inte skickat eller ringt någonting sen vi kom hem. Vad är det som händer med honom egentligen? Om han nu är sur behöver han väl inte ta ut det över mig. Det brukar vara så att vi tar ut de känslor som vi har på varandra just för vi är så nära men det brukar finnas en gräns. Vi brukar säga till varandra vad det är som stör oss och då kan vi även förstå varandra bättre varför vi har en speciell känsla.

Jag kopplar i telefonen till högtalaren som står bredvid sängen och slår på en random lista som jag har på telefonen med musik. Första låten är självklart en cover på låten Stay. Jag går runt och sjunger medan jag packar upp väskan som Oscar hade packat åt mig.

När allt är ur packat kollar jag i alla fickor att ingenting är kvar så jag kan ställa in den i garderoben. Jag kollar först innerfacket och sen ytterfacket som finns. I det lilla facket utanpå väskan ligger det en lapp. Jag lägger lappen på sängen och springer in med väskan i garderoben och springer tillbaka. Sängen guppar när jag sätter mig på den innan jag tar upp lappen. Det står ingenting på det. Jag vänder på det och på baksidan står det faktiskt något. "Till min älskade Molly". Det står ingenting mer på utsidan. Jag öppnar kuvertet och på insidan står det "Från din Oscar".